När psykisk problematik försvårar hanteringen av vardagen kan det behövas professionell hjälp. I Skärholmens stadsdelsenhet i Stockholm finns en egen enhet riktad till unga vuxna.

 

Filip Ols­son blev fär­dig med soci­onomstudierna i bör­jan av året och i samma veva ans­täll­des han av socialt­jäns­ten i Skär­hol­men för att starta upp en ny grupp för unga vuxna 18–25-åringar med psy­kiska problem. Lik­nande sats­nin­gar har gjorts i några få andra stads­delsför­valt­nin­gar i Stock­holm. Unga vuxna inom vuxe­nen­he­ten tar hand om de med miss­bruks­proble­ma­tik.

En tyd­lig mång­fald vad gäl­ler etnisk bak­grund, sam­hällsklas­ser och funk­tionsförmåga defi­nie­rar befolk­nin­gen i söderfö­ror­ten Skär­holmen vil­ket är något som att­ra­he­rade Filip till arbetsplat­sen. Själv växte han upp i det lilla sam­häl­let Fjäll­backa på Väst­kus­ten, känd från Camilla Läck­bergs dec­kare.

– Jag vill vara ano­nym om jag kän­ner för det. Det kan jag inte i Fjäll­backa, där bor för få män­nis­kor, förkla­rar Filip när jag träf­far honom en fre­dag efter­mid­dag i novem­ber efter en gui­dad buss­tur genom Skär­hol­men, Bre­däng och Sätra.

De nyans­tällda i stads­delsför­valt­nin­gen åkte buss genom klien­ter­nas boen­de­miljö. De tre mil­jon­pro­gram­men bör­jade byg­gas på 1960-talet paral­lellt med T‑banan som gjorde det möj­ligt att resa in till cent­rum av Stock­holm på under en halv timme. På några få år bygg­des tusen­tals nya bos­tä­der som gav barn­fa­mil­jer rym­liga hem. I dag finns här ca 35 000 invå­nare och om några år växer befolk­nin­gen när byggpla­nerna på 4 000 nya bos­tä­der för­verkli­gats.

 Konkret hjälp med vardagen

När per­so­nen fyllt 18 ska hen vidare från enhe­ten för barn och unga till någon enhet som tar emot vuxna per­so­ner. Enhe­ten för socialpsy­kiatri tog tidi­gare emot per­so­ner från 20 år vil­ket gjorde att de unga vuxna inte fick rätt hjälp under några år. Idag kan dessa per­so­ner fån­gas upp på ett bättre sätt.

Filip skis­sar fram en genoms­nittsklient i sitt arbete som hand­läg­gare – en ung vuxen med diag­no­sen ADHD, svå­rig­he­ter med att stoppa impul­ser och koncent­rera sig, pla­nera och sköta var­dagliga syss­lor som att städa och betala räk­nin­gar. Könsför­del­nin­gen är ganska jämn och trans­per­so­ner före­kom­mer.

Filip kan bevilja stö­din­sat­ser i form av exem­pel­vis trä­nings­lä­gen­het eller boende­stödjare.

Med tanke på att de är unga sker kontak­ten med mig oftare än var sjätte månad som det bru­kar vara i hand­lägg­nin­gen av vux­nas stöd­be­hov.

Filip Ols­son är 25 år vil­ket gör att han ålders­mäs­sigt står sina klien­ter nära.

– Jag tror att jag får med­vind av min ålder. Klien­ten och jag talar kanske samma språk och har mer lik­nande refe­rens­ra­mar, och sådant hjäl­per rela­tionss­ka­pan­det.

– Och jag får fint stöd av mina kol­le­gor. På den här arbetsplat­sen råder det en öppen, stöd­jande stäm­ning. Vi hjäl­per varan­dra och lyss­nar på varan­dras klien­tä­ren­den vid behov.

Posttraumatiskt stressymptom

Utma­nin­gen och sti­mu­lan­sen i job­bet är för Filip att sätta in sig i hur psy­kiat­riska diag­noser påver­kar livs­si­tua­tio­ner. PTSD, postt­rau­ma­tiskt stres­symp­tom kan exem­pel­vis bli kon­se­kven­sen av allt från sexuella övergrepp till en bilo­lycka, en ens­kild hän­delse eller något som pågått en längre tid som våld i nära rela­tio­ner. I novem­ber reser han med sina kol­le­gor till Lon­don får att skaffa sig kom­pe­ten­sut­veckling i PTSD.

– Vi behö­ver kuns­kap i PTSD som är mer utbrett i Skär­hol­men än annans­tans i Stock­holm och vi vet inte rik­tigt hur vi ska tänka i de ären­dena. Vi har upp­täckt att många per­so­ner med PTSD har stora svå­rig­he­ter och vill ha insat­ser som hemt­jänst.

– En del har även diag­no­sen fibro­my­algi eller andra fysiska funk­tions­hin­der (vil­ket kan vara ett symp­tom på PTSD). Vår första tanke är att hemt­jänst ris­ke­rar att pas­si­vi­sera och iso­lera per­so­nen än mer och att andra insat­ser borde vara mer lämpliga, men vi är osä­kra och behö­ver lära oss mer.

Filips socio­no­mut­bild­ning omfat­tade kur­ser i socialt arbete rik­tat till per­so­ner utsatta för hedersvåld vil­ket han även haft nytta av. Det kan stämma in på hans klien­ter, ett fåtal men dock.

Ofta talas det om vik­ten av häls­osamma mat­va­nor och motion för väl­be­fin­nan­det. Filip kart­läg­ger båda­dera men bru­kar inte aktivt för­söka ändra på de unga klien­ter­nas matva­nor i en mer häls­osam rikt­ning.

– Jag utgår från att det vik­ti­gaste är att de äter det de vill äta och så tar jag reda på om de vill förän­dra någon­ting i livss­til. Mina klien­ter som har olika sor­ters funk­tions­ned­sätt­nin­gar – ofta dys­lexi – ska lära sig orien­tera bland myn­dig­he­ter, för­sä­krin­gar, A‑kassa, skaffa en bos­tad, betala räk­nin­gar och allt annat som krävs av en vuxen med­bor­gare i Sve­rige. Då känns det mindre vik­tigt huru­vida de röker, äter ohäls­osamt och aldrig rör på sig kons­ta­te­rar Filip.

 Sun­niva Ekbom