När psykisk problematik försvårar hanteringen av vardagen kan det behövas professionell hjälp. I Skärholmens stadsdelsenhet i Stockholm finns en egen enhet riktad till unga vuxna.

 

Fil­ip Ols­son blev färdig med soci­onomstudierna i bör­jan av året och i sam­ma veva anställdes han av socialtjän­sten i Skärhol­men för att star­ta upp en ny grupp för unga vux­na 18–25-åringar med psykiska prob­lem. Lik­nande sat­sningar har gjorts i några få andra stads­dels­för­valt­ningar i Stock­holm. Unga vux­na inom vux­e­nen­heten tar hand om de med miss­bruk­sprob­lematik.

En tydlig mång­fald vad gäller etnisk bak­grund, samhäll­sklass­er och funk­tions­för­må­ga definier­ar befolknin­gen i söder­förorten Skär­holmen vilket är något som attra­her­ade Fil­ip till arbet­splat­sen. Själv växte han upp i det lil­la samhäl­let Fjäll­bac­ka på Västkusten, känd från Camil­la Läck­bergs deckare.

– Jag vill vara anonym om jag kän­ner för det. Det kan jag inte i Fjäll­bac­ka, där bor för få män­niskor, förk­larar Fil­ip när jag träf­far hon­om en fredag efter­mid­dag i novem­ber efter en guidad busstur genom Skärhol­men, Bredäng och Sätra.

De nyanställ­da i stads­dels­för­valt­nin­gen åkte buss genom klien­ter­nas boen­de­miljö. De tre miljon­pro­gram­men bör­jade byg­gas på 1960-talet par­al­lellt med T‑banan som gjorde det möjligt att resa in till cen­trum av Stock­holm på under en halv timme. På några få år byg­gdes tusen­tals nya bostäder som gav barn­famil­jer rym­li­ga hem. I dag finns här ca 35 000 invånare och om några år väx­er befolknin­gen när byg­g­plan­er­na på 4 000 nya bostäder förverk­li­gats.

 Konkret hjälp med vardagen

När per­so­n­en fyllt 18 ska hen vidare från enhe­ten för barn och unga till någon enhet som tar emot vux­na per­son­er. Enheten för socialpsy­kiatri tog tidi­gare emot per­son­er från 20 år vilket gjorde att de unga vux­na inte fick rätt hjälp under några år. Idag kan dessa per­son­er fån­gas upp på ett bät­tre sätt.

Fil­ip skissar fram en genom­snittsklient i sitt arbete som han­dläg­gare – en ung vux­en med diag­nosen ADHD, svårigheter med att stop­pa impulser och kon­cen­tr­era sig, plan­era och skö­ta vardagli­ga sysslor som att stä­da och beta­la räkningar. Köns­fördel­nin­gen är gan­s­ka jämn och transper­son­er förekom­mer.

Fil­ip kan bevil­ja stödin­satser i form av exem­pelvis trän­ingslä­gen­het eller boende­stödjare.

Med tanke på att de är unga sker kontak­ten med mig oftare än var sjätte månad som det brukar vara i han­dläg­gnin­gen av vux­nas stöd­be­hov.

Fil­ip Ols­son är 25 år vilket gör att han ålder­smäs­sigt står sina klien­ter nära.

– Jag tror att jag får med­vind av min ålder. Klien­ten och jag talar kanske sam­ma språk och har mer lik­nande ref­er­en­sra­mar, och sådant hjälper rela­tion­sska­pan­det.

– Och jag får fint stöd av mina kol­le­gor. På den här arbet­splat­sen råder det en öppen, stöd­jande stämn­ing. Vi hjälper varan­dra och lyssnar på varan­dras klien­tären­den vid behov.

Posttraumatiskt stressymptom

Utmanin­gen och stim­u­lansen i job­bet är för Fil­ip att sät­ta in sig i hur psyki­a­triska diag­noser påverkar livs­si­t­u­a­tion­er. PTSD, post­trau­ma­tiskt stressymp­tom kan exem­pelvis bli kon­sekvensen av allt från sex­uel­la över­grepp till en biloly­c­ka, en enskild hän­delse eller något som pågått en län­gre tid som våld i nära rela­tion­er. I novem­ber reser han med sina kol­le­gor till Lon­don får att skaf­fa sig kom­pe­ten­sutveck­ling i PTSD.

– Vi behöver kun­skap i PTSD som är mer utbrett i Skärhol­men än annanstans i Stock­holm och vi vet inte rik­tigt hur vi ska tän­ka i de ären­de­na. Vi har upp­täckt att mån­ga per­son­er med PTSD har sto­ra svårigheter och vill ha insatser som hemtjänst.

– En del har även diag­nosen fibromyal­gi eller andra fysiska funk­tion­shin­der (vilket kan vara ett symp­tom på PTSD). Vår förs­ta tanke är att hemtjänst risker­ar att pas­sivis­era och isol­era per­so­n­en än mer och att andra insatser bor­de vara mer lämpli­ga, men vi är osäkra och behöver lära oss mer.

Fil­ips sociono­mut­bild­ning omfat­tade kurs­er i socialt arbete rik­tat till per­son­er utsat­ta för hed­er­svåld vilket han även haft nyt­ta av. Det kan stäm­ma in på hans klien­ter, ett fåtal men dock.

Ofta talas det om vik­ten av häl­sosam­ma mat­vanor och motion för väl­befinnan­det. Fil­ip kartläg­ger bådadera men brukar inte aktivt försö­ka ändra på de unga klien­ter­nas matva­nor i en mer häl­sosam rik­t­ning.

– Jag utgår från att det vik­ti­gaste är att de äter det de vill äta och så tar jag reda på om de vill förän­dra någonting i livsstil. Mina klien­ter som har oli­ka sorters funk­tion­sned­sät­tningar – ofta dyslexi – ska lära sig ori­en­tera bland myn­digheter, försäkringar, A‑kassa, skaf­fa en bostad, beta­la räkningar och allt annat som krävs av en vux­en med­bor­gare i Sverige. Då känns det min­dre vik­tigt huru­vi­da de rök­er, äter ohäl­sosamt och aldrig rör på sig kon­stat­er­ar Fil­ip.

 Sun­ni­va Ekbom