När psykisk proble­matik försvårar hante­ringen av vardagen kan det behövas profes­sionell hjälp. I Skärholmens stads­del­senhet i Stockholm finns en egen enhet riktad till unga vuxna.

 

Filip Olsson blev färdig med soci­onomstudierna i början av året och i samma veva anställdes han av socialt­jänsten i Skärholmen för att starta upp en ny grupp för unga vuxna 18 – 25-åringar med psykiska problem. Liknande satsningar har gjorts i några få andra stads­delsför­valt­ningar i Stockholm. Unga vuxna inom vuxenen­heten tar hand om de med missbruksproblematik.

En tydlig mångfald vad gäller etnisk bak­grund, samhällsklasser och funktionsförmåga definierar befolk­ningen i söderfö­rorten Skär­holmen vilket är något som attra­herade Filip till arbetsplatsen. Själv växte han upp i det lilla samhället Fjäll­backa på Västkusten, känd från Camilla Läckbergs deckare.

– Jag vill vara anonym om jag känner för det. Det kan jag inte i Fjäll­backa, där bor för få människor, förklarar Filip när jag träffar honom en fredag efter­middag i november efter en guidad busstur genom Skärholmen, Bredäng och Sätra. 

De nyans­tällda i stads­delsför­valt­ningen åkte buss genom klien­ternas boende­miljö. De tre miljon­pro­grammen började byggas på 1960-talet paral­lellt med T-banan som gjorde det möjligt att resa in till centrum av Stockholm på under en halv timme. På några få år byggdes tusentals nya bostäder som gav barnfa­miljer rymliga hem. I dag finns här ca 35 000 invånare och om några år växer befolk­ningen när byggpla­nerna på 4 000 nya bostäder förverkligats.

 Konkret hjälp med vardagen

När personen fyllt 18 ska hen vidare från enhe­ten för barn och unga till någon enhet som tar emot vuxna personer. Enheten för socialpsy­kiatri tog tidigare emot personer från 20 år vilket gjorde att de unga vuxna inte fick rätt hjälp under några år. Idag kan dessa personer fångas upp på ett bättre sätt.

Filip skissar fram en genoms­nittsklient i sitt arbete som handläggare – en ung vuxen med diagnosen ADHD, svårig­heter med att stoppa impulser och koncentrera sig, planera och sköta vardagliga sysslor som att städa och betala räkningar. Könsför­del­ningen är ganska jämn och trans­per­soner förekommer.

Filip kan bevilja stödin­satser i form av exempelvis tränings­lä­genhet eller boendestödjare.

Med tanke på att de är unga sker kontak­ten med mig oftare än var sjätte månad som det brukar vara i handlägg­ningen av vuxnas stödbehov.

Filip Olsson är 25 år vilket gör att han ålders­mässigt står sina klienter nära. 

– Jag tror att jag får medvind av min ålder. Klienten och jag talar kanske samma språk och har mer liknande referens­ramar, och sådant hjälper relationsskapandet. 

– Och jag får fint stöd av mina kollegor. På den här arbetsplatsen råder det en öppen, stödjande stämning. Vi hjälper varandra och lyssnar på varandras klien­tä­renden vid behov. 

Postt­rau­ma­tiskt stressymptom 

Utmaningen och stimu­lansen i jobbet är för Filip att sätta in sig i hur psykiat­riska diag­noser påverkar livssi­tua­tioner. PTSD, postt­rau­ma­tiskt stres­symptom kan exempelvis bli konse­kvensen av allt från sexuella övergrepp till en bilolycka, en enskild händelse eller något som pågått en längre tid som våld i nära relationer. I november reser han med sina kollegor till London får att skaffa sig kompe­ten­sut­veckling i PTSD

– Vi behöver kunskap i PTSD som är mer utbrett i Skärholmen än annanstans i Stock­holm och vi vet inte riktigt hur vi ska tänka i de ärendena. Vi har upptäckt att många personer med PTSD har stora svårig­heter och vill ha insatser som hemtjänst. 

– En del har även diagnosen fibro­myalgi eller andra fysiska funktions­hinder (vilket kan vara ett symptom på PTSD). Vår första tanke är att hemtjänst riskerar att passi­visera och isolera personen än mer och att andra insatser borde vara mer lämpliga, men vi är osäkra och behöver lära oss mer. 

Filips socio­no­mut­bildning omfattade kurser i socialt arbete riktat till personer utsatta för hedersvåld vilket han även haft nytta av. Det kan stämma in på hans klienter, ett fåtal men dock. 

Ofta talas det om vikten av hälsosamma matvanor och motion för välbe­fin­nandet. Filip kartlägger bådadera men brukar inte aktivt försöka ändra på de unga klien­ternas matva­nor i en mer hälsosam riktning. 

– Jag utgår från att det vikti­gaste är att de äter det de vill äta och så tar jag reda på om de vill förändra någonting i livsstil. Mina klienter som har olika sorters funktions­ned­sätt­ningar – ofta dyslexi – ska lära sig orientera bland myndig­heter, försä­kringar, A-kassa, skaffa en bostad, betala räkningar och allt annat som krävs av en vuxen medborgare i Sverige. Då känns det mindre viktigt huruvida de röker, äter ohäls­osamt och aldrig rör på sig konsta­terar Filip.

 Sunniva Ekbom