Diskussion om psykisk ohälsa och förebyggande arbete bland unga bidrar till ett öppnare klimat om frågorna. Självmord ska inte tigas ihjäl, inte heller romantiseras. Tröskeln att söka hjälp och erbjuda hjälp när unga lider av depression och går i självmordstankar ska bli lägre.

 

Psyki­ater, sui­cid­forskare Ullakarin Nybergs bok Kon­sten att räd­da liv – om att före­byg­ga
själv­mord (Natur & Kul­tur 2013) utgår från den hop­pin­gi­vande styr­ka som finns i stöd och upp­muntran från omgivnin­gen när man befinner sig i en svår sit­u­a­tion, i mot­sats till det till­stånd av hop­plöshet som drab­bar en som blir deprimer­ad.

Som drastiskt exem­pel kom­mer hon ihåg berät­telsen om ung flic­ka som befann sig på Utö­ja i Norge när Anders Behring Breivik dödade 69 unga. Efter att flick­an skju­tits i benet kas­tade hon sig i vat­tnet för att und­kom­ma Breivik men drab­bades av en ast­ma-attack och tänk­te att hon skulle dö.
Men inte långt därifrån fanns per­son­er i en båt som upp­täckt henne: ”Kom igen, du klarar det, du är jät­te­duk­tig!”

Flick­an kla­rade av att sim­ma fram till båten och räd­dades. Stöd från omgivnin­gen när en har för­lorat livs­lus­ten ger en livli­na. Pas­sivitet och tyst­nad från omgivnin­gen blir för den unga i värs­ta fall en bekräf­telse på att livet inte är värt att leva. Om den som drab­bats av själv­mord­stankar får rätt hjälp hit­tar hen oftast lös­ningar på hur prob­le­men ska hanteras.

Nyberg poängter­ar att det är extra vik­tigt att upp­märk­sam­ma män­niskor som är speciellt utsat­ta till exem­pel för att de lid­er av en psykisk sjuk­dom eller har gått igenom svåra för­lus­ter och trau­man. Fokus ska rik­tas på unga invan­drare med uppe­håll­still­stånd i åldern 15−24 år, de står för en stor andel av alla själv­mord i Sverige. Mån­ga fler skulle det troligtvis bli om man räk­nade med de unga som sak­nar uppe­håll­still­stånd.

Rop på uppmärksamhet

Nyberg tar upp den ökande tren­den med självskade­be­teende bland unga. Syftet är inte alltid att dö och ska då inte ses som själv­mords­försök, utan som känslore­glerande han­dlin­gar. Den sven­s­ka forskaren Jonas Bjäre­hed har kom­mit fram till att fyra av tio unga i högstadi­et, näs­tan lika mån­ga pojkar som flick­or, någon gång med avsikt har ska­dat sig själ­va.

I de fles­ta fall försvin­ner beteen­det med tiden, men någon ensta­ka pro­cent utveck­lar all­varli­ga psykiska prob­lem. Män­niskor i omgivnin­gen ska alltid försö­ka ta reda på orsak­en till självskade­be­teen­det och hjäl­pa per­so­n­en att hit­ta alter­na­ti­va sätt att uttryc­ka sitt psykiska illamående. Självskade­be­teende kan fungera som ett rop på upp­märk­samhet.

Nyberg relat­er­ar till fal­l­et med klasskam­ra­ter­na som båda är besvikna på att deras föräl­drar har så lite tid för dem. De skär sig med rak­blad i hopp om att det ska leda till att föräl­drar­na inser att de ska spendera tid med dem. De helt ytli­ga skärsåren upp­täck­er föräl­drar­na genast varpå de tar kon­takt med barnpsyki­a­trin. Rådet blir att avsät­ta mer tid för sam­tal och umgänge med bar­nen, och inte som tidi­gare vara från­varande på grund av job­bet.

Reagera på signalerna

All­varli­gare är det när avsik­ten med en självskade­han­dling är att dö och det ska jäm­stäl­las med själv­mords­försök även när den som utför han­dlin­gen bagatel­lis­er­ar det som skett. Ensamhet och utan­förskap är star­ka dri­vkrafter till det beteen­det.

Unga som har bris­ter i sociala färdigheter, svårt att kny­ta pos­i­ti­va rela­tion­er till andra, låg impul­skon­troll och prob­lem­lös­nings­för­må­ga kan vara i riskzo­nen för att utföra själv­mord­shan­dlin­gar. Här finns fal­l­et med den 17-åri­ga flick­an som alltid bar långär­mat och inte duschade med klasskom­p­is­ar­na efter gym­pan. En klasskam­rat berät­tade det­ta för skol­sköter­skan som bjöd in flick­an till ett sam­tal. När skol­sköter­skan ber flick­an visa sina bara armar blir svaret nekande. Efter att skol­sköter­skan uttryckt sin oro vis­ar flick­an upp armar ful­la av ärr och skärsår.

På frå­gan var­för svarar hon att det gör min­dre ont inuti när hon skär sig och hon hatar sin kropp.
Föräl­drar­na kan inte ge henne det stöd hon behöver för de har all­varli­ga alko­hol­prob­lem. Barnpsyki­a­trin blir inkop­plad. I behan­dlin­gen lär hon sig att kon­trollera impulser, reglera känslor, byg­ga upp en pos­i­tiv självupp­fat­tning och kny­ta an till andra män­niskor. Hon får fly­t­ta till en fos­ter­familj och bör­jar rida, hit­tar en gemen­skap i stal­let.

Unga som mår psykiskt illa söker sig till diskussionsforum på nätet, på gott och ont.

Konkre­ta råd om oli­ka sätt att ta livet av sig finns där men ock­så upp­muntran och stöd, kanske
berät­telser av anhöri­ga till unga som tag­it livet sig vilket öpp­nar den ungas ögon för sor­gen som famil­jen drab­bas av efter ett själv­mord. Vik­tigt är att män­niskor med livser­faren­het deltar i nät­diskus­sion­er­na, bemöter de ungas frå­gor och psykiska illamående.

Sig­nalen om att vi alla delar erfaren­heten av att ibland må dåligt led­er ofta till att känslan av ensamhet min­skar och det kan vara livräd­dande.

Hur ställer sig då Ullakarin Nyberg till anti­de­pres­si­va medel som själv­mord­spre­ven­tion.
− Anti­de­pres­si­va behövs och funger­ar när per­so­n­en är all­varligt deprimer­ad men får inte använ­das istäl­let för andra åtgärder. Infor­ma­tion om biverkningar och uppföljn­ing är myck­et vik­tig. Ter­api och fysisk aktivitet kan räc­ka vid lin­drig eller måt­tlig depres­sion.

− Bedömn­ing av hur all­varlig depres­sio­nen är och vil­ka behov den enskil­da indiv­i­den har är vik­tigt för att vår­den ska bli den rät­ta. Kom­bi­na­tion­er av vård brukar vara det bäs­ta. Vård­per­son­alen ska behål­la indi­vid­per­spek­tivet, hit­ta rätt vård­nivå och und­vi­ka ruti­n­mäs­si­ga rek­om­men­da­tion­er där
sam­ma insats erb­juds alla.

Kon­tak­ten med vår­den kan ibland bli en besvikelse för den unga. Kom­mu­nika­tio­nen med psyki­atern eller annan behand­lare kanske inte alls funger­ar, förtroende etableras inte. Det
får inte innebära att den unga klien­ten fall­er mel­lan sto­lar och går miste om vårdinsatser som behövs. En har rätt att få hjälp för psykiska prob­lem och det går alltid att byta vård­kon­takt. Om hen inte själv orkar käm­pa för sina rät­tigheter kan någon närstående hjäl­pa till.

Sun­ni­va Ekbom