Exakt hur den svenska servicen ska se ut i det nya välfärdsområdet är för tillfället oklart.

 

 

Om ett drygt år, 1 januari 2023, övergår en stor del av social- och häl­sovår­den till de nya välfärd­sområ­dena. Förberedelserna pågår febrilt.

I det som ska bli Västra Finlands välfärd­sområde job­bar special­sak­kun­niga Kia Leidenius för att svens­kan ska fin­nas med i allt från admi­ni­stra­tio­nen till ser­vicen för invånarna.

– Det är jät­tebråt­tom, i syn­ner­het för att få infor­ma­tions­tek­ni­ken att fun­gera. Mest kri­tiskt är för­valt­nin­gen och byrå­kra­tin. Från den 1 januari 2023 ska lönerna komma på per­son­alens kon­ton – det måste fun­gera, säger Kia Leidenius.

Leidenius job­bar halva sin arbets­tid med att utveckla den svenska ser­vicen i Esbo. Halva sin arbets­tid job­bar hon med att utveckla struk­tu­rerna för Västra Finlands välfärd­sområde, ett område som omfat­tar tio kom­mu­ner från Esbo i öster till Hangö och Raseborg i väster.

Leidenius ans­täll­des av Esbo stad för två år sedan efter att utred­nin­gen Projektet Nyland (Nylands för­bund, 2019) påvi­sat bris­ter i kom­mu­nens svensksprå­kiga ser­vice. I bör­jan av sin ans­täll­ning fokuse­rade Leidenius på att samla infor­ma­tion från invå­nare och per­so­nal, för att få en bild av vil­ken typ av insat­ser som krävs var.

För tillfäl­let är fokus på att hålla svens­kan framme i pla­ne­rin­gen av det nya välfärd­sområ­det. Leidenius kal­lar sig skämt­samt för ”språk­po­li­sen” i pro­jek­tet Västra Nylands välfärd­sområde – det är hon som ska se till att svens­kan finns med där det är relevant.

– Målet är att svens­kan auto­ma­tiskt ska beak­tas i grun­den, inte så att man i efter­hand inser att man glömde bort svens­kan. För det hän­der att det glöms bort, inte av ill­vilja utan just av glömska.

Enligt Leidenius går hen­nes arbete i prak­ti­ken bland annat ut på att ställa rätt frå­gor vid rätt tillfälle. Det kan handla om allt från att göra enkä­ter och upp­hand­lings­kri­te­rier till att pla­nera pilot­pro­jekt. En geno­mar­be­tad svensk struk­tur ska i sin tur göra det lät­tare för de anställda.

– När vi sat­sar på klara struk­tu­rer för det svenska är det smi­digt att jobba på svenska hos oss. Det ska till exem­pel inte gå extra arbets­tid för att man måste fun­gera som en över­sät­tare eller för att det tar tid att hitta rätt anvis­nin­gar på svenska.

Personalbristen kommer att vara en utmaning

Exakt HUR den svenska ser­vicen ska se ut i det nya välfärd­sområ­det är för tillfäl­let oklart.

I en färsk rap­port från Folktinget och Kommunförbundet (Stödmaterial för bered­nin­gen av de tvåsprå­kiga välfärd­sområ­dena, 2021) lis­tas en rad problem inom hälso- och socialvården.

Målet är att svenskan atuomatiskt ska beaktas i grunden.

Enligt rap­por­ten finns det i dag stora utma­nin­gar när det gäller tillgången till svenskspråkiga social- och hälsovårdstjänster i tvåsprå­kiga områ­den: ”Utmaningarna beror bland annat på att det på många orter är svårt att rek­ry­tera språkkunnig per­so­nal och exper­tis. Även på orter där det finns tillgång till svensk­kun­nig per­so­nal och exper­tis, kan det fin­nas utma­nin­gar att ordna ser­vice­ked­jorna så att den svenskspråkiga kun­den möter den svensk­kun­niga personalen.”

Enligt rap­por­ten är det läge att rätta till bris­terna nu då struk­tu­rerna inom social- och häl­sovår­den för­nyas. Leidenius, som själv del­ta­git i arbe­tet med rap­por­ten, tror att det är möjligt.

– När vi får en större per­so­nal är det inte lika sår­bart. I dag hän­ger den svenska ser­vicen ibland på en per­son eller på några ens­taka per­so­ner. Om de plöts­ligt slu­tar har vi inte den ser­vicen på svenska.

Personalbristen kom­mer ändå att fort­sätta vara en utma­ning, även om Leidenius tror att läget kan under­lät­tas av reformen.

Man kan tänka sig att för­valt­nin­gen kom­mer att behöva en mindre per­so­nals­tyrka och att fler då kunde jobba med ser­vicen. Det fri­görs också resur­ser då alla tio kom­mu­ner inte behö­ver jobba med utveckling var för sig utan kan göra det till­sam­mans, säger hon.

Mer levande tvåspråkighet

Leidenius tror att tvåsprå­kig­he­ten också kan få ett lyft tack vare att det i Västra Nylands välfärd­sområde ingår flera kom­mu­ner, till exem­pel Raseborg och Ingå, där svens­kan och tvåsprå­kig­he­ten är stark.

– Att för­valt­nin­gen får en mer levande tvåsprå­kig­het kom­mer att åters­pegla sig i servicen.

Hur myc­ket ska då de ans­tällda eller kom­mu­ninvå­narna just nu för­be­reda sig på refor­merna i sam­band med de nya välfärd­sområ­dena? Inte så myc­ket, säger Leidenius.

– Ändringar i ser­vicen till invå­narna sker steg­vis och i många fall fort­sät­ter allt som förr.

Lina Laurent