Skjutningarna i Malmö skördar liv. I oktober 2018 drog projektet Sluta skjut i gång i Malmö.

 

 

Malmö stad samar­be­tar med polisen, krim­i­nalvår­den och socialar­betare för att min­s­ka och före­byg­ga dödligt och grovt våld bland krim­inel­la grup­per. Den som vill bort från ett
liv med våld och krim­i­nalitet erb­juds stöd.

Sam­tidigt som nyhetsinsla­gen i Sverige kon­tin­uerligt rap­porter­ar om gängkrim­i­nalitet med skjut­ningar och sprängdåd fram­för allt i Malmö, diskuteras våldets orsak­er och inter­ven­tion­s­mod­eller lyfts fram. Under de senaste två månader­na har det inträf­fat omkring 30 sprängdåd i Malmö.

I novem­ber hade Nationel­la bomb­sky­d­det kallats ut 100 gånger under det­ta år. Försvars­mak­ten har lov att ryc­ka ut för att hjäl­pa polisen, röja sprängladdningar och under­sö­ka laddnin­gens upp­byg­gnad. Om kniv­en används som vapen mel­lan gän­gen i andra län­der, är sprängningar aktuel­la i Sverige.

Brottssta­tis­tiken berät­tar att skjut­ningar­na min­skat i Malmö. Skjut­ningar­na låg strax över 60 årli­gen under 2016 och 2017. År 2018 var siffran 47, men död­sof­fren hade ökat från sju till tolv.

Om skjut­ningar­na min­skat tack vare samhäl­lets brotts­före­byg­gande pro­jekt Slu­ta skjut, finns i dagsläget inget klart svar på. Näs­ta år blir ett utvärder­ingsår. Åtgärder­na inom sat­snin­gen har dock gjort det möjligt för tidi­gare krim­inel­la att gå ut ur gän­gen och inte­gr­eras i samhäl­let.

Beprövade amerikanska metoden i bruk

På Malmö stads och polisens hem­si­da finns info om Grup­pvåldsin­ter­ven­tion, en strate­gi som utveck­lats för att min­s­ka skjut­ningar och grovt våld bland krim­inel­la grup­peringar. State­gin togs fram i USA i bör­jan av 1990-talet av David Kennedy och Nation­al Net­work For Safe Com­mu­ni­ties vid John Jay Col­lege.

Malmö har som förs­ta stad i Sverige anpas­sat den beprö­vade amerikan­s­ka meto­den Grup­pvåldsin­ter­ven­tion (GVI) för att få bukt på gängkrim­i­naliteten. Slu­ta skjut het­er meto­den i Malmö. GVI har gett goda resul­tat i våld­sut­sat­ta städer i USA, till och med hälften färre dödsskjut­ningar i en del städer.

Arbetssät­ten är inte nya, men samar­betet mel­lan polis, krim­i­nal- och socialvård är välko­ordiner­at och resursef­fek­tivt. Teamet sat­sar på att kom­mu­nicera till gängmedlem­mar­na att det går att läm­na det krim­inel­la gänget, stöd finns. Meto­den gör det lättare för indiv­i­den att gå ut ur gänget.

Det hand­lar om att kom­ma åt grup­p­dy­namiken som möjlig­gör våldet och ersät­ta med en grup­p­dy­namik som ser och förstår de mån­ga neg­a­ti­va kon­sekvenser­na av en våld­sakt, och fokusera på förde­lar­na med att upphöra med våldet. Krim­i­naliteten lockar fat­ti­ga unga, här kan samhäl­let kom­pensera genom att erb­ju­da bostad och en tryg­gad väg in i arbet­slivet. I grund och bot­ten före­drar ingen gängmedlem en krim­inell vålds­be­jakande livsstil. Alter­na­tiv och sky­ddsnät erb­juds för den som vill inte­gr­eras i samhäl­let.

Brotts­före­byg­gande rådet (BRÅ) finns med som samverkanspart och sat­snin­gen får stöd av EU-Fonden för inre säk­er­het (ISF).

GVI sam­mankallar möten, call-in, möten mel­lan gängmedlem­mar och de som till­sam­mans job­bar med inter­ven­tion­s­mod­ellen: polis, krim­i­nal- och socialvård samt andra rep­re­sen­tan­ter från samhäl­let som gänget har respekt för.

Ett tydligt ställ­ningsta­gande från med­bor­gar­na till gängmedlem­men är: vi ser dig som en vik­tig del av samhäl­let. Våldet måste upphöra, du är bät­tre än det här. De som fram­för bud­skapet är respek­ter­ade med­bor­gare eller andra nyck­elper­son­er. Syftet med en call-in är att informera medlem­mar­na om de kon­sekvenser som drab­bar hela grup­pen om en per­son skjuter någon annan – tydligt kom­mu­nicera bud­skapet från alla delar av samhäl­let att våld inte är accepter­at och erb­ju­da en väg in i samhäl­let med hed­ern i behåll. Mam­mor till våld­sof­fer kan delta i möte­na.

De som deltar i en call-in ska sedan spri­da bud­skapet vidare.

Livsberättelser talar om behov av förebyggande arbete

Intres­sant kun­skap ur den enskil­da gängmedlem­mens per­spek­tiv hit­tas i Sveriges Radios per­son­in­ter­vjuer med per­son­er med ett för­flutet inom gängkrim­i­naliteten. I deras livs­berät­telser finns fysiskt våld hem­ma, från föräl­drar­na mot bar­nen och mel­lan föräl­drar­na.

Den som vill bort från ett liv med våld och kriminalitet erbjuds stöd.

Tron på att pap­pa går att lita på och kan sät­ta sig in i bar­nets känslor miste bar­net redan som småbarn. Skol­gån­gen blev besvärlig, droger fanns med i bilden. Ingen vux­en till­go­dosåg bar­nets behov, varken hem­ma eller i skolan. Dessa livs­berät­telser talar sitt tydli­ga språk, sat­sningar på före­byg­gande arbete i samverkan mel­lan oli­ka aktör­er behövs även bland skol­bar­nen, i syn­ner­het i utsat­ta, fat­ti­ga bostad­som­rå­den.

Slu­ta skjut ‑inter­ven­tion­s­mod­ellen är bra, men den hand­lar mer om att släc­ka brän­der än före­byg­ga våld på lång sikt, på ett brett plan.

Skolor­na bor­de kun­na erb­ju­da fler förstärk­ta stödin­satser, vid behov i samar­bete med socialtjän­sten, för att bar­nen ska klara av skolan och slut­föra den, genomgå yrke­sut­bild­ning som led­er till jobb de kan försör­ja sig på och inte dras in i gängkrim­i­nalitet.

Tid­ningar­na skriv­er om att pojkar i 7‑årsåldern inte får visa sina känslor genom att grå­ta utan förvän­tas slå till­ba­ka med knyt­nä­var­na som svar till exem­pel på att någon sagt något fult om ens mam­ma. Hed­er­skul­turen går ned i åldrar­na. Redan 10-åringar rekry­teras till krim­inel­la gäng, skolan lyckas inte rekry­tera dem.

Sun­ni­va Ekbom