Lape bidrar till Sote-bered­ningen och lands­kaps­re­formen med att lyfta fram barnpers­pek­tivet inom socialt­jänsten.

 

Lape Öster­bottens projekt Barnet och familjen i centrum utforskar bl.a. hur socialt arbete kan beakta barns delak­tighet inom handi­kapp­service och barnskydd. En nationell styrning av barns delak­tighet saknas och de olika lands­kapen befinner sig på olika nivåer avseende delak­tig­heten. Projek­tar­betare pol.mag. Maria Balk leder på uppdrag av FSKC (Finlandss­venska kompe­tenscentret inom det sociala området) process­nät­verket för socia­lar­betare

– I höstas ringde jag runt till alla kommuner i Öster­botten för att informera. Många ansåg delak­tig­heten vara viktig men man framhöll också resurs­bristen och var inte säker på att kunna sända deltagare till nätverk­sträf­farna. Först anmälde sig fyra socia­lar­betare från handi­kap­pom­sorgen och en från barns­kyddet. Till nästa träff ytter­ligare fyra deltagare, säger Maria Balk.

– Erfaren­he­terna av nätver­kandet hittills visar på ett genuint intresse för barns delak­tighet, också från stude­ran­dehåll, men imple­men­te­randet av barns delak­tighet med hjälp av konkreta metoder inom handi­kap­pom­sorgen och barns­kyddet är svårt på grund av socia­lar­be­tarens arbetsbörda, tydliggör Balk.

Fler barnmöten

I nätverket ingår stude­rande Mikaela Klemets som gör praktik­forskning och sin pro gradu om barns delak­tighet. Praktik­forsk­ningen, som blir en del av rappor­te­ringen som förs vidare till lands­kaps­re­formen, fäster fokus vid resurs­bristen som motverkar planen på att öka barns delak­tighet med hjälp av fler möten med barnen, och gärna möten i annan miljö än socialt­jänstens lokaler.

Utgångs­punkten är att socia­lar­be­taren är lyhörd för barnets livssi­tuation och vilja att vara delaktig. Mötesför­be­re­delser föregår ett lyckat möte, barnet och föräl­drarna ska infor­meras om mötesupplägget och barnet är i centrum för mötet. Utvär­deras bör även om barnet självt, utifrån barnets perspektiv, upplever att hen är delaktig i mötet. Efter mötet kan socia­lar­be­taren fråga barnet hur hen upplevde mötet. Förut­sätt­ningen för att få fram barnets egen röst i mötet är att språket anpassas efter barnets språkliga nivå.

Stöd för imple­men­te­randet av barns delak­tighet hittas i Väster­norr­lands­mo­dellens utvär­dering av barns delak­tighet.

Som svar på frågan vad man kan ändra på inom socialvården för att öka barns delak­tighet uppmuntrar Ann Backman, som jobbar med det övergri­pande, stora Lape-projektet, att socia­lar­be­tarna ska förhandla om att få in delak­tig­heten på sina arbetsplatser. Verksam­hets­kul­turen ska förändras och inspi­ra­tionen för förändring­sar­betet kan vara att Öster­botten ska få utmär­kelsen ett barnvänligt landskap. Förmannens stöd är viktigt för att få utrymme för arbetet med barnen. Socialvårdens arbets­kultur ska gå in för barns delak­tighet, det betyder även möten hemma hos barnfa­mil­jerna.

Förhopp­ningen är att detta nätverk ska utarbeta konkreta verktyg för beaktandet av barns delak­tighet. Ann Backman hänvisar till Pesäpuu ry:s existe­rande material. Svenska handböcker finns att tillgå, exempelvis Barnen vill –Vågar vi (Stiftelsen Allmänna barnhuset 2014). Efterfrågan finns på utbildning i hur bildstöd kan användas i kommu­ni­ka­tionen med barn – känslokort, smiley- och nallekort, situa­tionskort, penna och papper för barnens teckningar.

FN:s barnkon­vention borde vara riktgi­vande inom socialt­jänsten. I inter­na­tio­nellt sammanhang har Finland blivit prickat för att inte beakta barnen i besluts­fat­tandet. Det tar tid att skapa forum för ett förändrat förhåll­ningssätt och verksam­hets­mo­deller för barns delak­tighet. Barnen kan vara delaktiga i besluts­fat­tandet men myndig­heten bär ansvaret, barn kan inte förutse konse­kven­serna av besluten, påpekar Backman.

Seminarium i Vasa

Nätverk­sträf­farna kommer avslutas med ett delak­tig­hets­se­mi­narium på Silveria i Vasa den 24 maj, kl 8.30 – 12.00, öppet för alla intres­serade. Ann-Marie Stenhammar med lång erfarenhet av delak­tig­hetsfrågor inom service för personer med funktions­hinder i Sverige, är inbjuden till seminariet. Ett likadant seminarium ordnas vid G18 i Helsingfors den 23. maj kl. 12 – 15.

Enligt rapporten om hur språkfrågan beaktas i Lape-programmet (Stoor, Backman, Lindholm 2017) blir det fråga om mer noggrann planering för att säkers­tälla de svenskspråkiga service­ked­jorna för barn och familjer. De språkliga förhål­landena kommer förändras i framtiden då procenten svenskspråkiga minskar som en följd av att de svenskspråkiga räknas utifrån hela lands­kapet, och inte som tidigare utifrån invånarnas hemspråk i de enskilda kommu­nerna.

Enligt barnkon­ven­tionen och vår natio­nella lagstiftning ska barnet kunna använda sitt eget språk – finskan och svenskan är jämställda språk i Finland. De språkliga rättig­he­terna kan innebära att finsk- och svenskspråkig service upphandlas separat eftersom myndig­he­terna är skyldiga att tillgodose tvåspråkig service. I vissa fall blir det fråga om särlös­ningar då hela service­kedjan ska finnas på svenska.

I framtiden blir lands­kapens uppgift att ge struk­tu­rerna för nätverk liknande detta för att främja barns delak­tighet, medan kommu­nerna förverkligar nätverket.

Sunniva Ekbom