Också småbarnsmammor kan fastna i nätcasinot där hemma. Penningspelet blir en flykt från den gnagande ensamheten.

 

Pennings­pel­miss­bru­ket ris­ke­rar rela­tio­ner, arbe­tet, eko­no­min – proble­men hopar sig innan spe­la­ren söker sig till vård. Unga vuxna är i riskgrup­pen.

Socio­eko­no­misk bakgrund och ålder varie­rar. Ensamma pen­sio­nä­rer söker sig till gemens­ka­pen i super­mar­ke­tarna, matar fruk­tau­to­ma­terna med slan­tar. Vads­lag­ning förk­nip­pade med idrott, i grupp, har också en social funk­tion.

Socialp­sy­ko­log Char­lotta Grön­berg från Peluuri med lokal i Hel­sing­fors möter spe­lare från hela Fin­land antin­gen i bör­jan av vår­den eller i sluts­ke­det, oftast på Peluu­ris nät­fo­rum eller i tele­fo­nen. Den egent­liga vår­den med forsk­nings­ba­se­rad sam­tals­te­rapi finns hos A‑kliniken och social­byrån ger råd­giv­ning i eko­no­miska frå­gor.

− Det bru­kar ta år innan spe­la­ren söker hjälp. Tyvärr sak­nar arbetsplatshäl­sovår­den ofta i sina klient­for­mu­lär en fråga om perso- nen är spel­be­roende, säger Grön­berg.

Flyktspelarna

Jag träf­far Char­lotta i tele­fo­nen. Char­lot­tas röst för­med­lar lugn, när­varo och enga­ge­mang. Hon har mångå­rig arbet­ser­fa­ren­het från Peluu­ris kund­ser­vice och kuns­kap i ämnet från en ettå­rig utbild­ning om spel­be­roende. Nu fort­sät­ter stu­dierna med magis­ter­pro­gram­met i socialp­sy­ko­logi.

− Under stu­dier­nas gång har fokus för mitt int­resse varit sam­ban­det mel­lan den affek­tiva själv­regle­rin­gen och beroen­de­for­mer som innebär mer egen akti­vi­tet än att dricka alko­hol eller ta dro­ger, förkla­rar Char­lotta Grön­berg.

Det finns olika sorters spelare. Flyktspelarna använder penningspelandet som en flykt från vardagen.

 

− Flykts­pe­larna regle­rar sina käns­lor, exem­pel­vis av ensam­het, med spe­lan­det som för bort tan­karna från det under­lig­gande proble­met. Ett citat av fors­ka­ren Ed Khantzian föl­jer mig i arbe­tet: ”Addic­tion is tur­ning pas- sive and uncont­rol­led suf­fe­ring into active and cont­rol­led suf­fe­ring.” Käns­lor som per­so­nen inte kan bemä­stra kan lätt leda till att man tar tillflykt till något utanför sig själv, som att spela.

− Efter­som spe­la­ren kän­ner att hen själv kan påverka sitt väl­be­fin­nande med hjälp av spe­lan­det fast­nar hen i det. Man för­sö­ker vinna till­baka de för­lo­rade pen­garna genom att spela. Detta kal­las ”cha­sing” och bil­dar lätt den onda cir­keln.

Affek­tiv själv­regle­ring går till­baka till små­barnså­ren när bar­net behö­ver när­va­ron av lyhörda vuxna som bek­räf­tar bar­nets käns­lor, stö­der bar­net han­tera sina käns­lor av sorg, bes­vi­kelse och ensam­het. Annars uppstår en brist som senare i livet kan ligga bakom beroen­de­miss­bruk av olika slag. Char­lotta rekom­men­de­rar lång­tids­te­rapi som vård­form, vil­ket dock inte finns hos Peluuri.

− Män­nis­kan har förmå­gan att  förflytta ett beroende till ett annat, tera­pin, sam­ta­let kan bli det som kure­rar från spel­be­roen­det, säger Grön­berg.

Stödgrupper, kamratstöd

Char­lotta Grön­berg rekom­men­de­rar t ex Peluu­ris nätvårds­pro­gram Peli poikki. Peluuri erb­ju­der även 10 vec­kors stödgrup­per på nät­por­ta­len öppen dyg­net runt, även kam­rats­tödgrup­per utan tids­begräns­ning.

I den första kon­tak­ten med per­so­ner med spel­miss­bruk får Char­lotta höra om eko­no­miska problem, depres­sion och problem med sociala rela­tio­ner − pen­nings­pe­lan­det ger en flykt från proble­men som är en följd av spel­miss­bru­ket.

Hon ger klien­terna − som all­tid får vara ano­nyma hos Peluuri − goda råd i var­da­gen som kan hålla dem borta från pen­nings­pe­let. Peluu­ris svenska klien­ter är för få för att räcka till svensksprå­kiga näts­tödgrup­per, tele­fonh­jälplin­jen får  ock var vecka sam­tal av svensksprå­kiga.

− Folk är ofta så blyga, det behövs 10−20 del­ta­gare i en slu­ten nätgrupp för att dis­kus­sio­nen ska komma i gång, 20−30 per­so­ner i en öppen grupp.

Peluuris hjälplinje är öppen helt gratis alla vardagar klockan 12−18.

När anhö­riga, som ofta är med­be­roende, rin­ger Grön­berg upply­ser hon all­tid om att de inte kan ans­vara för att en vuxen per­son med spel­be­roende tar tag i sitt spel­be­roende. Vil­jan till förändring måste all­tid komma från spe­la­ren själv. Den anhö­riga gör bäst i att inte ge pen­gar för att upprätthålla miss­bru­ket och hen ska måna om sitt eget väl­be­fin­nande, och vara till stöd när förändring­sar­be­tet väl kom­mit i gång.

Spelmissbruk på Åland

Kris­tof­fer Eklund, behand­lare vid Beroen­de­mot­tag­nin­gen i Marie­hamn, Ålands socialför­valt­ning, framhål­ler att i vår­den av per­so­ner med spel­miss­bruk är ett gott, res­pekt­fullt klient­be­mö­tande det allra vik­ti­gaste, utan pek­pin­nar och för­dö­man­den. I de lös­ning­sin­rik­tade sam­ta­len fokuse­ras på moti­va­tio­nen. Behand­lings­ti­den varie­rar från någon månad till över ett år, med tätare möten i bör­jan.

− Min upp­gift är att skapa en allians med klien­ten och göra en nog­grann bedöm­ning av miss­bru­ket. Till­sam­mans med klien­ten for­mu­le­ras målen för hur miss­bru­ket ska begrän­sas. I expo­ne­ring­söv­nin­gar kart­läggs risk­si­tua­tio­ner och tan­kefäl­lorna förk­nip­pade med spe­lan­det. MI-meto­den (moti­ve­rande sam­tal) används i vår­den på Åland, berät­tar Kris­tof­fer Eklund.

Sun­niva Elbom