Också småbarns­mammor kan fastna i nätca­sinot där hemma. Pennings­pelet blir en flykt från den gnagande ensam­heten.

 

Pennings­pel­miss­bruket riskerar relationer, arbetet, ekonomin – problemen hopar sig innan spelaren söker sig till vård. Unga vuxna är i riskgruppen.

Socio­eko­nomisk bakgrund och ålder varierar. Ensamma pensio­närer söker sig till gemens­kapen i super­mar­ke­tarna, matar fruktau­to­ma­terna med slantar. Vadslagning förknippade med idrott, i grupp, har också en social funktion.

Socialp­sy­kolog Charlotta Grönberg från Peluuri med lokal i Helsingfors möter spelare från hela Finland antingen i början av vården eller i sluts­kedet, oftast på Peluuris nätforum eller i telefonen. Den egentliga vården med forsk­nings­ba­serad samtals­terapi finns hos A-kliniken och social­byrån ger rådgivning i ekono­miska frågor.

− Det brukar ta år innan spelaren söker hjälp. Tyvärr saknar arbetsplatshäl­sovården ofta i sina klient­for­mulär en fråga om perso- nen är spelbe­roende, säger Grönberg.

Flykts­pe­larna

Jag träffar Charlotta i telefonen. Charlottas röst förmedlar lugn, närvaro och engagemang. Hon har mångårig arbet­ser­fa­renhet från Peluuris kundservice och kunskap i ämnet från en ettårig utbildning om spelbe­roende. Nu fortsätter studierna med magis­ter­pro­grammet i socialp­sy­kologi.

− Under studiernas gång har fokus för mitt intresse varit sambandet mellan den affektiva själv­regle­ringen och beroen­de­former som innebär mer egen aktivitet än att dricka alkohol eller ta droger, förklarar Charlotta Grönberg.

Det finns olika sorters spelare. Flyktspelarna använder penningspelandet som en flykt från vardagen.

 

− Flykts­pe­larna reglerar sina känslor, exempelvis av ensamhet, med spelandet som för bort tankarna från det under­lig­gande problemet. Ett citat av forskaren Ed Khantzian följer mig i arbetet: ”Addiction is turning pas- sive and uncont­rolled suffering into active and controlled suffering.” Känslor som personen inte kan bemästra kan lätt leda till att man tar tillflykt till något utanför sig själv, som att spela.

− Eftersom spelaren känner att hen själv kan påverka sitt välbe­fin­nande med hjälp av spelandet fastnar hen i det. Man försöker vinna tillbaka de förlorade pengarna genom att spela. Detta kallas ”chasing” och bildar lätt den onda cirkeln.

Affektiv själv­reglering går tillbaka till småbarnsåren när barnet behöver närvaron av lyhörda vuxna som bekräftar barnets känslor, stöder barnet hantera sina känslor av sorg, besvi­kelse och ensamhet. Annars uppstår en brist som senare i livet kan ligga bakom beroen­de­missbruk av olika slag. Charlotta rekom­men­derar långtids­terapi som vårdform, vilket dock inte finns hos Peluuri.

− Människan har förmågan att  förflytta ett beroende till ett annat, terapin, samtalet kan bli det som kurerar från spelbe­roendet, säger Grönberg.

Stödgrupper, kamratstöd

Charlotta Grönberg rekom­men­derar t ex Peluuris nätvårds­program Peli poikki. Peluuri erbjuder även 10 veckors stödgrupper på nätpor­talen öppen dygnet runt, även kamrats­tödgrupper utan tidsbegränsning.

I den första kontakten med personer med spelmissbruk får Charlotta höra om ekono­miska problem, depression och problem med sociala relationer − pennings­pe­landet ger en flykt från problemen som är en följd av spelmiss­bruket.

Hon ger klien­terna − som alltid får vara anonyma hos Peluuri − goda råd i vardagen som kan hålla dem borta från pennings­pelet. Peluuris svenska klienter är för få för att räcka till svenskspråkiga nätstödgrupper, telefonh­jälplinjen får  ock var vecka samtal av svenskspråkiga.

− Folk är ofta så blyga, det behövs 10−20 deltagare i en sluten nätgrupp för att diskus­sionen ska komma i gång, 20−30 personer i en öppen grupp.

Peluuris hjälplinje är öppen helt gratis alla vardagar klockan 12−18.

När anhöriga, som ofta är medbe­roende, ringer Grönberg upplyser hon alltid om att de inte kan ansvara för att en vuxen person med spelbe­roende tar tag i sitt spelbe­roende. Viljan till förändring måste alltid komma från spelaren själv. Den anhöriga gör bäst i att inte ge pengar för att upprätthålla missbruket och hen ska måna om sitt eget välbe­fin­nande, och vara till stöd när förändring­sar­betet väl kommit i gång.

Spelmissbruk på Åland

Kristoffer Eklund, behandlare vid Beroen­de­mot­tag­ningen i Mariehamn, Ålands socialför­valtning, framhåller att i vården av personer med spelmissbruk är ett gott, respekt­fullt klient­be­mö­tande det allra vikti­gaste, utan pekpinnar och fördö­manden. I de lösning­sin­riktade samtalen fokuseras på motiva­tionen. Behand­lings­tiden varierar från någon månad till över ett år, med tätare möten i början.

− Min uppgift är att skapa en allians med klienten och göra en noggrann bedömning av missbruket. Tillsammans med klienten formu­leras målen för hur missbruket ska begränsas. I expone­ring­söv­ningar kartläggs risksi­tua­tioner och tankefäl­lorna förknippade med spelandet. MI-metoden (motive­rande samtal) används i vården på Åland, berättar Kristoffer Eklund.

Sunniva Elbom