Vad finns det för redskap för att hjälpa individen till självhjälp? Hur väcka till liv empowerment hos individen? I Sverige används verktyget MI – motiverande samtal.

 

Moti­ve­rande sam­tal (MI) är en sam­tals­me­to­dik ofta använd i förändring­sar­bete i Sve­rige. MI ger socia­lar­be­ta­ren verk­tyg att väcka och stärka indi­vi­dens egen moti­va­tion och åta­gande till förändring.

Om klien­ten exem­pel­vis har beroen­de­proble­ma­tik med stor alko­hol­kon­sum­tion får per­so­nen i upp­gift att lista för- och nack­de­lar med sin alko­hol­kon­sum­tion. Detta skede när klien­ten är med­ve­ten om både för- och nack­de­lar kal­las inom MI ambi­va­lens. Till för- och nack­de­larna kan höra social sam­varo och avs­lapp­ning res­pek­tive rela­tions­problem och mins­kad arbetspres­ta­tion. Nu när per­so­nen kan iden­ti­fiera och dis­ku­tera nack­de­larna väcks och stärks hens motiv för att förän­dra sina alkoholvanor.

Per­so­nens tilltro till att lyc­kas med sin förändring stärks i dis­kus­sion med behand­la­ren som kan be klien­ten komma ihåg situa­tio­ner i det förflutna när hen lyc­kats med det hen före­satt sig. Forsk­ning visar att då per­so­nen pra­tar om en posi­tiv förändring ökar chan­serna att lyc­kas – posi­tivt prat om förändring blir alltså en själ­vupp­fyl­lande pro­fe­tia i posi­tiv bemär­kelse. Ett av syf­tena med MI är att öka klien­tens förändringsprat. Till behand­la­rens roll hör därför att und­vika att klien­ten fast­nar i prat som är nega­tivt till förändring.

Bekräfta och sammanfatta

Psy­ko­lo­gerna Mil­ler & Roll­nick som har for­mu­le­rat teo­rin bakom MI rin­gar in fyra olika proces­ser i MI-samtal.

När behand­la­ren lyc­kas enga­gera klien­ten stärks samar­bet­sal­lian­sen och fört­roen­det till behand­la­ren. I den här fasen då enga­ge­man­get väcks och hålls vid liv utfors­kar klien­ten ofta varför hen just nu sökt hjälp och hur­dan hjälp hen öns­kar få. Behand­la­ren lyss­nar och bek­räf­tar, uppre­par och sam­man­fat­tar vad klien­ten säger för att visa sitt upprik­tiga enga­ge­mang och förmåga att lyssna aktivt och bekräftande.

Förståel­sen, empa­tin som behand­la­ren utt­ryc­ker och för­med­lar till sin klient, även tolk­nin­gar och for­mu­le­ran­det av under­lig­gande buds­kap, är vik­tiga för att förändring­sar­be­tet ska lyc­kas. Behand­la­ren ska satsa på att för­medla empati, istäl­let för väl­me­nande råd eller över­tal­ningsför­sök. Erfa­ren­he­ten visar att råd och över­tal­ning inte har öns­kad effekt utan vid­makthål­ler det oöns­kade beteende, här stor alko­hol­kon­sum­tion och alkoholberoende.

MI ger socialarbetaren verktyg att väcka och stärka individens egen motivation och åtagande till förändring.

När behand­la­ren fokuse­rar får klien­ten hjälp med att ringa in problem­be­teen­det som målet är att förän­dra. När man fokuse­rar på exem­pel­vis alko­hol­proble­ma­ti­ken kan klien­ten be om råd om hur alko­hol­kon­sum­tio­nen kan minska och be om infor­ma­tion om hur alko­hol­miss­bru­ket påver­kar den fysiska och psy­kiska hälsan.

I proces­sen som benämns fram­kal­lande upp­munt­rar behand­la­ren själv­mo­ti­ve­rande prat hos klien­ten. Här hit­tas essen­sen av MI i ett nöts­kal – beteen­defö­rändrin­gen är möj­lig och uppnås då klien­ten själv tar ini­tia­tiv till den. Till sin hjälp har behand­la­ren öppna frå­gor och reflek­te­rande lyss­nande för att fram­kalla och poäng­tera förändringsprat.

När klien­ten kom­mit så här långt på sin förändrings­resa blir nästa etapp att pla­nera hur förändrin­gen ska verks­täl­las, steg för steg. Behand­la­rens upp­gift blir nu att bygga vidare på klien­tens moti­va­tion, göra en sam­man­fatt­ning av klien­tens skäl för en förändring av sina alko­hol­va­nor och de val som klien­ten kom­mit fram till. Till­sam­mans med klien­ten for­mu­le­ras en förändringsplan. När förändringspla­nen är under arbete förs­tärks och fram­kal­las klien­tens moti­va­tion ytterligare.

Öppet och reflekterande

De fyra effek­tiva tek­ni­ker som MI spe­lar med sam­man­fat­tas i för­kort­nin­gen BÖRS, där B=bekräfta – behand­la­ren bek­räf­tar klien­tens utta­lan­den som stö­der förändring eller ambi­va­lens inför förändring. Ö=öppna frå­gor, behand­la­ren stäl­ler öppna frå­gor som sti­mu­le­rar klien­ten att reflek­tera fritt kring sitt beteende. R=reflektivt lyss­nande, behand­la­ren utt­ryc­ker både enkla och komplexa reflek­tio­ner som visar empati och förståelse för klien­ten och proble­ma­ti­ken vil­ket även utvecklar klien­tens eget reflek­te­rande. S=summering, behand­la­ren sam­man­fat­tar det som sam­ta­let tagit fram. Sam­man­fatt­nin­garna hjäl­per klien­ten till ytter­li­gare reflek­tio­ner vil­ket förs­tär­ker förändringsmotivationen.

MI-sam­tal genom­sy­ras av MI-anda. Vari består MI-andan? Behand­la­rens förhåll­nings­sätt byg­ger på part­ners­kap med klien­ten, i mot­sats till expert-klient-rela­tio­nen. Behand­la­ren visar klien­ten accep­tans vil­ket görs genom att bek­räfta patien­tens abso­luta värde som indi­vid och visa klien­ten empati. Detta stär­ker klien­tens auto­nomi och visar på klien­tens styrkor.

Behand­la­ren arbe­tar utifrån en genuin känsla av att vilja klien­tens bästa. Vik­tigt är att behand­la­ren hela tiden utgår från att för­verkli­gan­det av förändrin­gen finns hos och kom­mer från klien­ten själv.

Sun­niva Ekbom

Källa: Alkoholhjalpen.se