Camilla Nordberg som forskar i nyinvandrade kvinnors möten med myndigheter i Finland betonar att kvaliteten i det sociala arbetet blir lidande på grund av ökad styrning och kontrollkrav i form av rapportering.

 

För­ra året när pol. dr. Camil­la Nord­bergs femåri­ga forskn­ing­spro­jekt för Fin­lands akade­mi om nyin­van­drade kvin­nors delak­tighet i det nya samhäl­let förde henne till Kana­da för att inter­vjua mam­mor som rel­a­tivt nyli­gen fly­t­tat till lan­det, doku­menter­ade hon upplevelser av utsatthet hos kvin­nor­na oberoende av utbild­nings­bak­grund och famil­je­bak­grund.

Det­ta är ett fak­tum trots att Kana­da dri­ver en sys­tem­a­tisk invan­dringspoli­tik som med hjälp av organ­i­sa­tion­er inom den tred­je sek­torn spon­sor­erar och vägled­er de nya invå­nar­na. Hur den mod­er­na teknolo­gin bidrar till livskvalitet fick hon i alla fall konkret bevisat.

– Inter­net gör att det lokala och glob­ala sam­spelet funger­ar. Det är möjligt att på rik­tigt leva sitt liv på två platser. I Kana­da träf­fade jag en kvin­na utvan­drad från Fil­ip­pin­er­na, läkare och småbarns­mam­ma vars egen mam­ma i Fil­ip­pin­er­na var svårt sjuk och säng­bun­den.

– Hon var den enda i famil­jen som var utbil­dad läkare och kände stort ans­var för sin mam­ma. Famil­jen kunde trots läkar­dot­terns adress i Kana­da ha stor nyt­ta av hennes med­i­cin­s­ka exper­tis efter­som de hade plac­er­at en lap­top med Skype påkop­plad så att dot­tern i Kana­da och mam­man kunde föl­ja med varan­dra under flera tim­mar var­je för­mid­dag. Läkar­dot­tern såg hur hon mådde och monito­rerade vår­den av mam­man med benä­gen hjälp av mod­erns läkare på plats, berät­tar Camil­la Nord­berg. 

Myndighetskontakterna

I Fin­land har hennes lon­gi­tudinel­la forskn­ing­spro­jekt som ska avs­lu­tas hösten 2019, fokuser­at på invan­drade mödrars upplevelser av socialvår­den som myn­dighetsin­sti­tu­tion. Per­spek­tivet, fokuserin­gen på mödrar­na själ­va är säl­lan använt i forskn­ingskon­text i Fin­land. Tidi­gare forskn­ing har oftast analy­ser­at innehål­let i det mångkul­turel­la, kul­tursen­si­ti­va socialar­betet med hjälp av inter­vjuer med socialar­be­tar­na.

Internet gör att det lokala och globala samspelet fungerar.

– Jag map­par vik­ti­ga myn­dighet­skon­tak­ter för att ta reda på vil­ka offentli­ga aktör­er som guidar invan­drarkvin­nor­na i det nya lan­det och hur kvin­nor­na upplever kon­tak­ter­na, i mot­sats till det ofta använ­da myn­dighets­cen­tr­erade förhåll­ningssät­tet till frå­gor som berör nyin­van­drade. Jag vidgar per­spek­tivet på med­bor­gar­forskn­ing, tydlig­gör Nord­berg.

Hon försök­er få kvin­nor­na att reflek­tera kri­tiskt kring möte­na och for­mulera vad de skulle behö­va stöd med. Särskilt de som har en traum­abak­grund uttryck­er ofta i bör­jan stor tack­samhet till den ser­vice som erb­juds. Dessa kvin­nors ställ­ning är ofta myck­et utsatt och de har ett kom­plext stöd­be­hov.

Alla kvin­nor som Camil­la Nord­berg inter­vju­at har uppe­håll­still­stånd men myck­et har hänt under det år som hon utförde fält­studi­er i Kana­da.

– De irakiska kvin­nor som räk­nade med att få uppe­håll­still­stånd på lång sikt vet nu inte hur deras framtid ser ut, om deras barn får gå i sko­la i Fin­land. Lim­bosi­t­u­a­tio­nen med kor­ta uppe­håll­still­stånd är katas­tro­fal med tanke på att tryg­ga famil­jens framtid.

– Dagens poli­tiska sit­u­a­tion med nyin­van­drade som kän­ner kravet att snabbt lära sig fin­s­ka och bli självförsör­jande som mot­presta­tion för den sociala tryg­ghet som lång­varigt uppe­håll­still­stånd ger, är en para­dox med tanke på att språkkurs­er­na är för få lik­som arbetsmöj­ligheter­na. I den offentli­ga debat­ten om invan­drar­mö­drar nämns ofta att de inte är motiver­ade att lära sig fin­s­ka, utan när­mare analys av kvin­nor­nas livs­si­t­u­a­tion och reel­la valmöj­ligheter.

Camil­la Nord­bergs forskn­ing har doku­menter­at hur mån­ga som bemöter de ”nya” mödrar­na utgår från att de vill vara län­gre hem­ma med bar­nen än inföd­da fin­länd­s­ka kvin­nor. Hon träf­fade tvär­tom invan­drarkvin­nor som snab­bare ville kom­ma ut i förvärvs­livet.  

Granskar frihetsidealet

– Visst finns det öpp­na daghem och utmärk­ta nätverk för hem­mavarande invan­drar­föräl­drar med barn, men det finns bris­ter i övergångsti­den mel­lan att vara hem­ma med bar­nen och att bör­ja stud­era eller arbe­ta, säger Camil­la Nord­berg.

Struk­tur­er med språkkurs­er där mödrar­na går på språkkurs på heltid medan deras barn får dagvård sak­nas för att täc­ka behovet. Det behövs sat­sningar på yrkesför­beredande kurs­er som verk­li­gen led­er in i arbet­slivet och vi måste bli bät­tre på att erkän­na exam­i­na avlag­da utom­lands.

Limbosituationen med korta uppehållstillstånd är katastrofal med tanke på att trygga familjens framtid.

– Allt för ofta bet­onas könsskill­nader­na i invan­drarde­bat­ten. Dessu­tom upprepar vi så ofta nar­ra­tivet med den ofria mus­lim­s­ka kvin­nan i enlighet med den väster­länd­s­ka synen på islam.

– De invan­drarkvin­nor jag träf­fat, vil­ka rep­re­sen­ter­ar oli­ka ursprungs­land och reli­gion­er, är väldigt med­vet­na om jäm­ställd­het­side­alet som råder mel­lan könen i Fin­land och att de själ­va upplevs rep­re­sen­tera det mot­sat­ta, icke-jäm­ställ­da. Förståelse nås när man tar reda på hur den enskil­da indiv­i­den upplever sin sit­u­a­tion, hur den nya iden­titeten ska­pas som nyin­fly­t­tad i rela­tion till samhäl­let.

Nord­berg bet­onar att till­varon som ny innebär utmaningar och att det är i allas intressen att de nyin­van­drades till­varo blir så pos­i­tiv som möjligt.

– Socialar­be­tar­na står nog på klien­ter­nas sida men det behövs arbet­sra­mar för det­ta – bostäder, daghem­splatser, språkkurs­er, arbet­splatser och pen­gar till bar­nens hob­by­er som före­byg­gande barn­sky­ddsar­bete, poängter­ar Camil­la Nord­berg som nyli­gen pre­mier­ades för sin veten­skapli­ga artikel med resul­tat från forskn­ing­spro­jek­tets beg­yn­nelseskede vilken pub­licer­ades i en ansedd inter­na­tionell veten­skaplig pub­lika­tion. 

Sun­ni­va Ekbom