För Sven Claes öppnade Integrationsklubben Kanel dörren till ett kreativt projektjobb med barnfamiljer från nära och fjärran. Med sin bakgrund i Tyskland är han själv invandrare, har bott i många länder och lärt sig finska som vuxen i Helsingfors.

 

Inte­gra­tionsklub­ben Kanel är öppen verk­sam­het för invan­drar­fa­mil­jer, flyk­tin­gar och fin­län­dare. I klub­ben lär sig del­ta­garna var­dags­finska genom att sjunga, leka och med hjälp av Toisto-meto­den.

Sven Claes förkla­rar att rol­len som föräl­der gör det lätt för nyin­van­drade mam­mor och pap­por att komma till famil­je­husen. Här får de träffa andra barn­fa­mil­jer och får kam­rats­töd. Sven ingår i ett team som sedan i sep­tem­ber i fjol på upp­drag av bar­nom­sorgs­ver­ket i Hel­sing­fors besö­ker sta­dens flyk­tingför­lägg­nin­gar för att hämta barn­fa­mil­jer till sta­dens famil­je­hus och lek­par­ker med ledd verk­sam­het som har svenska som star­kare språk än finska rul­lar ut den nya verk­sam­he­ten till­sam­mans med sina tre kol­le­gor.

Verk­sam­he­ten bör­jade i famil­je­husen Sah­rami i Hag­näs och Naa­puri i Gårds­backa och har under pro­jek­tets gång spritt sig till 12 av sta­dens famil­je­hus och lek­par­ker.

− Jag trivs med att ha gitar­ren med mig till job­bet, det kunde jag inte som ans­tälld i affärs­värl­den, säger Sven.

Det här projektjobbet upplever han som en del av sin utbildning inom det sociala området.

 

Han bytte bana när han utbil­dade sig till socio­nom (YH) vid Arcada. Som nyutexa­mi­ne­rad var hans jobb vika­riat på svensksprå­kiga dag­hem. Det som till­ta­lar honom med job­bet med inte­gra­tions­verk­sam­he­ten för barn­fa­mil­jer är att föräl­drarna i sälls­kap av sina barn är klien­terna.

Han har till och med fått använd­ning av sin tyska när barn­fa­mil­jen tidi­gare bott i Tyskland. Och dagli­gen får han tala engelska, det språk han använde under stu­die- och arbetså­ren i England, och talar hemma med sin finska fru. Med sin son pra­tar han sitt förs­taspråk, tyska. 

Mångfald och delaktighet 

Vär­degrun­den som Kanel är föran­krad i kän­ner han sig hemma i – mång­fald, delak­tig­het, inklu­de­rande verk­sam­het, jäm­lik­het. Detta i mot­sats till segre­ge­ring av flyk­tin­gar på för­lägg­nin­garna. Lek­koncep­tet fun­ge­rar bra och de fin­ländska barn­fa­mil­jerna i famil­je­husen och lek­par­kerna är till­mö­tesgående. Innan invan­drarna lärt sig finska eller svenska sker­kom­mu­ni­ka­tio­nen med hjälp av ges­ter. Det fun­ge­rar alla gån­ger när man före­nas över den gemen­samma fak­torn­bar­nen.

− Dagarna fylls av myc­ket skratt och gemens­kap. Att jag nu första gån­gen får öva och förbättra arbetssprå­ket finska är des­su­tom en fan­tas­tisk möj­lig­het med tanke på kom­mande socio­nom­jobb i Helsingfors.Integrationsklubben Kanel (Kotoklubi Kaneli) finns för tillfäl­let bara på finska men menin­gen är att verk­sam­he­ten ska vara tvåsprå­kig och svens­kan kan bli aktuell exem­pel­vis för invan­drare som lärt sig svenska i Sve­rige.

En av utma­nin­garna är att hitta svensksprå­kiga samar­bets­part­ners. Men svensksprå­kig ser­vice kom­mer för­hopp­nings­vis att bli mer syn­lig i Hel­sing­fors stads verk­sam­het efter att den pla­ne­rade förändrin­gen av orga­ni­sa­tions­struk­tu­ren genomförts.

Bland annat Arbis, Luc­kan och sta­dens bib­lio­tek ingår i samar­bets­nät­ver­ket. Den fria svensksprå­kiga tea­tergrup­pen Stjärn­fall har fått finan­sie­ring för ett tea­ter­pro­jekt till­sam­mans med barn­fa­mil­jer med invan­drar­bakgrund. 

Papporna med!

Che­ferna för lek­par­kerna är till­mö­tesgående och bra att ha för att bolla idéer med när tea­met vill bjuda in barn­fa­mil­jerna till special­hap­pe­nings som den pla­ne­rade Pop Up­lekparken vid Stoa i Östra cent­rum. Kanel samar­be­tade med För­bun­det för mödra­ och skydds­hem rf på sen­hös­ten i sam­band med Kaa­mos­kah­vila. Sven Claes är den enda i tea­met som är man. Hans upp­gift har också bli­vit att locka med fler pap­por med i verk­sam­he­ten.

Vi har fått mycket positiv feedback av både personal och klienter.

− Lätt var det att få med pap­por när vi bjöd in till en vin­ters­port­dag i samar­bete med Idrotts­ver­ket. Vi åkte pulka och kälke, dukade upp saft och mat. Fan­tas­tiskt lyc­kat!

Flyk­tingför­lägg­nin­garna är inte byggda för bar­nens behov, det behövs lekplat­ser ute i sam­häl­let som mot­vikt till för­lägg­nin­gens små famil­je­rum. Kanel har fått för­längd pro­jekt­tid men avs­lu­tas i vår. Avsik­ten är att verk­sam­he­ten ska fort­sätta, even­tuellt med hjälp av fri­vil­liga och imple­men­te­rade i famil­je­husens verk­sam­het.

Pro­jek­tut­vär­de­rin­gen sys­sel­sät­ter Sven och hans kol­le­gor. Den ska innehålla interv­juer med per­son­alen på famil­je­husen och besöks­mä­tare. Smi­ley-feed­back har använts under pro­jekt­ti­den för smi­leys fun­ge­rar över språkgrän­serna.

− Vi har fått myc­ket posi­tiv feed­back av både per­so­nal och klien­ter, för­sä­krar Sven.

Att flyk­ting­fa­mil­jerna oftast genom­levt svå­rig­he­ter där bar­nen har varit utsatta för stress försvå­rar inte flyk­ting­barn­fa­mil­jer­nas integre­ring i famil­je­husen.

Sven bemö­ter sina klien­ter med myc­ket empati men tan­ge­rar inte deras trau­ma­tiska förflutna som inte hör hemma i den här verk­sam­he­ten som har fokus på bar­nens behov av här och nu och myc­ket lek.

Det till­ta­lar också föräl­drarna som vill sina barns bästa och gärna lär sig språ­ken på ett lek­fullt sätt i det nya lan­det till­sam­mans med sina barn. Bland annat Arbis, Luc­kan och sta­dens bib­lio­tek ingår i samar­bets­nät­ver­ket.

En av pro­jek­tets utma­nin­gar är att nå fram till invan­drar­fa­mil­jerna som inte bor på flyk­tingför­lägg­nin­garna. Infor­ma­tio­nen om famil­je­hus och lek­parks­verk­sam­he­ten som numera även bju­der på inte­gra­tions­verk­sam­he­ten Kanel når inte auto­ma­tiskt barn­fa­mil­jerna som skulle ha nytta av att leka sig till bättre språk­kuns­ka­per. Kanel­projektet spri­der info om sin verk­sam­het på råd­giv­nin­gar, häl­socent­ra­ler och bib­lio­tek, också på sociala medier.

– Djun­gelt­rum­man fun­ge­rar all­tid bäst.

Sun­niva Ekbom