LAPE-programmet är redan inne i imple­men­te­rings­fasen. Om ett år avslutas programpla­ne­ringen. Harry Lunabba, som varit med om att planera LAPE, anser att programmet är ambitiöst men tidta­bellen och budgeten är strama för detta stora, natio­nella program med barnets bästa i fokus.

 

Ihuvuds­tads­re­gionen har LAPE-arbetsgrup­perna koncent­rerat sig på att utveckla specialvården inom barns­kyddet, famil­jecen­ter­verk­sam­heten och barns­kyddets samarbete med skolorna.

− Finland behöver ett natio­nellt institut för barns­kydds­forskning som skulle stå bakom samord­nandet av barns­kyddet med stöd av forsk­nings­re­sultat. Elina Pekka­rinens (2011) rapport Lasten­suojelun tieto ja tutkimus fäster uppmärk­sam­heten vid att barns­kyddet inte heller är isolerat från annan aktuell forskning i samhället, säger Harry Lunabba, univer­si­tets­lektor i socialt arbete vid Soc&kom.

− Kärnan i LAPE:s natio­nella barns­kydds­projekt är koordi­nering av samverkan och samord­nande på nationell nivå. Modellen för barns­kyddet ska vara forsk­nings­ba­serad.

Ekolo­giskt sammanhang

Som medlem av en av LAPE-arbetsgrup­perna var Harry Lunabba med om att i fjol höstas utveckla modellen för syste­miskt barns­kydd­sarbete inspi­rerad av Hackney-modellen. Nu testas modellen för att sedan kunna användas i hela landet.

− Vi utgår från att barnet ingår i ett ekolo­giskt sammanhang med naturliga relationer. Det syste­miska tänke­sättet genom­syrar den dialo­giska samverkan i det mångpro­fes­sio­nella teamet vars medlemmar har olika ansvar­sområden. Teamets medlemmar har olika roller i relation till barnet vilket vidgar perspek­tivet på barnet i arbetet som utgår från en holistisk och systemisk förståelse av barnets behov och situation, förklarar Lunabba.

Integrationsarbetet inom social- och hälsovårdsreformen har stöd av ledstjärnorna för LAPE.

Exempelvis har barnet en socia­lar­betare och familjen en annan. En tredje arbetare har hand om det admini­strativa arbetet kring barnet. Tillgång finns till en terapeut – arbetet i teamet präglas av den famil­je­te­ra­peu­tiska förståelsen av barnet och familjen. Vid behov har familjen tillgång till annan profes­sionell sakkunskap som neurolog.

Holis­tiskt perspektiv

Harry Lunabba fäster uppmärk­samhet vid att den pågående social- och hälsovårds­formen främst har ett individ­pers­pektiv, medan ledtråden i LAPE är ett mer holis­tiskt perspektiv − barnpers­pek­tivet i kombi­nation med famil­je­pers­pek­tivet. Den nya social- och hälsovårdscent­ralen ska inte ge en punktinsats bestående av bara rådgivning utan det sociala arbetet ska sättas in så tidigt som möjligt, i förebyg­gande syfte, med integrering som övergri­pande målsättning.

− Integra­tion­sar­betet inom social- och hälsovårds­re­formen har stöd av ledst­jär­norna för LAPE. Barns­kyddet ska få bättre tillgång till specials­ju­kvård, samver­kan­sar­betet motverkar tidigare rådande fragmen­tering av servicen kring barnet och familjen. Det är inte bara fråga om exempelvis psykiat­riska diagnoser utan om mer omfat­tande proble­matik som ska ses i det system barnet ingår.

− Specials­ju­kvården i den nuvarande service­struk­turen är effektiv och billig när det är fråga om enskilda problem, men fungerar sämre då problemen är flera som vid ofulls­tändigt föräl­draskap när föräldern har rusme­dels­be­roende och psykiska problem, påpekar Harry Lunabba.

Rapporten om hur språkfrågan beaktas i LAPE-programmet (Stoor, Backman, Lindholm 2017) visar att det i framtiden gäller att mer noggrant planera och säkers­tälla de svenskspråkiga service­ked­jorna för barn och familjer. De språkliga förhål­landena förändras eftersom procenten svenskspråkiga blir mindre när de svenskspråkiga räknas för hela lands­kapet, och inte som tidigare på basen av invånarnas hemspråk i de enskilda kommu­nerna, nära brukarna.

I vissa fall blir det fråga om särlösningar för att hela servicekedjan ska finnas på svenska.

Enligt barnkon­ven­tionen och vår natio­nella lagstiftning ska barnet kunna använda sitt eget språk − finskan och svenskan är jämställda. De språkliga rättig­he­terna kan innebära att finsk- och svenskspråkig service upphandlas separat eftersom myndig­he­terna är skyldiga att tillgodose tvåspråkig service. I vissa fall blir det fråga om särlös­ningar för att hela service­kedjan ska finnas på svenska.

Fallet Erika och skolsk­jut­nin­garna!

Orsaken till att Hackney-modellen har fungerat som inspi­ra­tions­källa för det pågående förändring­sar­betet inom vårt barnskydd beror inte bara på att den stöder sig på forskning. Även England har haft barndödsfall bland barns­kyddsklien­terna. Fallet Erika hos oss har sin motsva­righet i Baby Peter och Victoria Climbie.

Harry Lunabba har arbet­ser­fa­renhet från barns­kyddet och har forskat i pojkar i barns­kyddet. Han ställer sig skeptisk till den rådande priori­te­ringen av famil­jeplace­ringar.

− Famil­jeplace­ringar är inte alltid ändamål­senliga för barn 10 år och äldre. Vi behöver en nationell agenda som förhindrar att det som hände Erika inte upprepas, inte heller skolsk­jut­nin­garna.

− Det finns betän­kanden om dessa frågor, men de är inte nämnvärt synliga i plane­ringen av social- och hälsovårds­re­formen. Inte heller ska behörig­hets­kraven för skolku­ra­to­rerna skäras ned. I stället borde det forsk­nings­ba­serade greppet på profes­sionen stärkas, framhåller Lunabba.

LAPE-programmet leds av Social- och hälovårds­mi­nis­teriet i samverkan med Under­vis­nings- och kultur­mi­nis­teriet. LAPE-styrgruppens ordfö­rande är Maria Kaisa Aula, ordfö­rande för Befolk­ningsför­bundets styrelse.

Sunniva Ekbom