LAPE-programmet är redan inne i implementeringsfasen. Om ett år avslutas programplaneringen. Harry Lunabba, som varit med om att planera LAPE, anser att programmet är ambitiöst men tidtabellen och budgeten är strama för detta stora, nationella program med barnets bästa i fokus.

 

Ihuvud­stad­sre­gio­nen har LAPE-arbets­grup­per­na kon­cen­tr­erat sig på att utveck­la spe­cialvår­den inom barn­sky­d­det, famil­je­cen­ter­verk­samheten och barn­sky­d­dets samar­bete med skolor­na.

− Fin­land behöver ett nationellt insti­tut för barn­sky­dds­forskn­ing som skulle stå bakom samord­nan­det av barn­sky­d­det med stöd av forskn­ingsre­sul­tat. Eli­na Pekkari­nens (2011) rap­port Las­ten­suo­jelun tieto ja tutkimus fäster upp­märk­samheten vid att barn­sky­d­det inte heller är isol­er­at från annan aktuell forskn­ing i samhäl­let, säger Har­ry Lun­ab­ba, uni­ver­sitet­slek­tor i socialt arbete vid Soc&kom.

− Kär­nan i LAPE:s nationel­la barn­sky­ddspro­jekt är koordiner­ing av samverkan och samord­nande på nationell nivå. Mod­ellen för barn­sky­d­det ska vara forskn­ings­baser­ad.

Ekologiskt sammanhang

Som medlem av en av LAPE-arbets­grup­per­na var Har­ry Lun­ab­ba med om att i fjol hös­tas utveck­la mod­ellen för sys­temiskt barn­sky­ddsar­bete inspir­erad av Hack­ney-mod­ellen. Nu tes­tas mod­ellen för att sedan kun­na använ­das i hela lan­det.

− Vi utgår från att bar­net ingår i ett ekol­o­giskt sam­man­hang med naturli­ga rela­tion­er. Det sys­temiska tänkesät­tet genom­syrar den dial­o­giska samverkan i det mång­pro­fes­sionel­la teamet vars medlem­mar har oli­ka ans­var­som­rå­den. Teamets medlem­mar har oli­ka roller i rela­tion till bar­net vilket vidgar per­spek­tivet på bar­net i arbetet som utgår från en holis­tisk och sys­temisk förståelse av bar­nets behov och sit­u­a­tion, förk­larar Lun­ab­ba.

Integrationsarbetet inom social- och hälsovårdsreformen har stöd av ledstjärnorna för LAPE.

Exem­pelvis har bar­net en socialar­betare och famil­jen en annan. En tred­je arbetare har hand om det admin­is­tra­ti­va arbetet kring bar­net. Till­gång finns till en ter­apeut – arbetet i teamet prä­glas av den famil­jeter­apeutiska förståelsen av bar­net och famil­jen. Vid behov har famil­jen till­gång till annan pro­fes­sionell sakkun­skap som neu­rolog.

Holistiskt perspektiv

Har­ry Lun­ab­ba fäster upp­märk­samhet vid att den pågående social- och hälsovårds­for­men främst har ett indi­vid­per­spek­tiv, medan ledtrå­den i LAPE är ett mer holis­tiskt per­spek­tiv − barn­per­spek­tivet i kom­bi­na­tion med famil­jeper­spek­tivet. Den nya social- och hälsovård­s­cen­tralen ska inte ge en punk­tin­sats bestående av bara råd­givn­ing utan det sociala arbetet ska sät­tas in så tidigt som möjligt, i före­byg­gande syfte, med inte­grering som över­gri­pande mål­sät­tning.

− Inte­gra­tionsar­betet inom social- och hälsovård­sre­for­men har stöd av led­stjärnor­na för LAPE. Barn­sky­d­det ska få bät­tre till­gång till spe­cial­sjukvård, samverkansar­betet motverkar tidi­gare rådande frag­menter­ing av ser­vi­cen kring bar­net och famil­jen. Det är inte bara frå­ga om exem­pelvis psyki­a­triska diag­noser utan om mer omfat­tande prob­lematik som ska ses i det sys­tem bar­net ingår.

− Spe­cial­sjukvår­den i den nuvarande ser­vices­truk­turen är effek­tiv och bil­lig när det är frå­ga om enskil­da prob­lem, men funger­ar säm­re då prob­le­men är flera som vid ofull­ständigt föräl­draskap när föräldern har rusmedels­beroende och psykiska prob­lem, påpekar Har­ry Lun­ab­ba.

Rap­porten om hur språk­frå­gan beak­tas i LAPE-pro­gram­met (Stoor, Back­man, Lind­holm 2017) vis­ar att det i framti­den gäller att mer nog­grant plan­era och säk­er­stäl­la de sven­skspråki­ga ser­viceked­jor­na för barn och famil­jer. De språk­li­ga förhål­lan­de­na förän­dras efter­som pro­cen­ten sven­skspråki­ga blir min­dre när de sven­skspråki­ga räk­nas för hela land­skapet, och inte som tidi­gare på basen av invå­nar­nas hem­språk i de enskil­da kom­muner­na, nära brukar­na.

I vissa fall blir det fråga om särlösningar för att hela servicekedjan ska finnas på svenska.

Enligt barnkon­ven­tio­nen och vår nationel­la lags­tift­ning ska bar­net kun­na använ­da sitt eget språk − fin­skan och sven­skan är jäm­ställ­da. De språk­li­ga rät­tigheter­na kan innebära att fin­sk- och sven­skspråkig ser­vice upphand­las sep­a­rat efter­som myn­digheter­na är skyldiga att till­go­dose tvåspråkig ser­vice. I vis­sa fall blir det frå­ga om sär­lös­ningar för att hela ser­viceked­jan ska finnas på sven­s­ka.

Fallet Erika och skolskjutningarna!

Orsak­en till att Hack­ney-mod­ellen har funger­at som inspi­ra­tionskäl­la för det pågående förän­dringsar­betet inom vårt barn­sky­dd beror inte bara på att den stöder sig på forskn­ing. Även Eng­land har haft barndöds­fall bland barn­sky­ddsklien­ter­na. Fal­l­et Eri­ka hos oss har sin motsvarighet i Baby Peter och Vic­to­ria Climbie.

Har­ry Lun­ab­ba har arbet­ser­faren­het från barn­sky­d­det och har forskat i pojkar i barn­sky­d­det. Han ställer sig skep­tisk till den rådande pri­or­i­terin­gen av famil­je­plac­eringar.

− Famil­je­plac­eringar är inte alltid ändamålsen­li­ga för barn 10 år och äldre. Vi behöver en nationell agen­da som förhin­drar att det som hände Eri­ka inte upprepas, inte heller skol­skjut­ningar­na.

− Det finns betänkan­den om dessa frå­gor, men de är inte näm­n­värt syn­li­ga i planer­in­gen av social- och hälsovård­sre­for­men. Inte heller ska behörighet­skraven för skolku­ra­tor­erna skäras ned. I stäl­let bor­de det forskn­ings­baser­ade grep­pet på pro­fes­sio­nen stärkas, framhåller Lun­ab­ba.

LAPE-pro­gram­met leds av Social- och hälovårdsmin­is­teri­et i samverkan med Under­vis­nings- och kul­tur­min­is­teri­et. LAPE-styr­grup­pens ord­förande är Maria Kaisa Aula, ord­förande för Befolkn­ings­för­bun­dets styrelse.

Sun­ni­va Ekbom