LAPE-programmet är redan inne i implementeringsfasen. Om ett år avslutas programplaneringen. Harry Lunabba, som varit med om att planera LAPE, anser att programmet är ambitiöst men tidtabellen och budgeten är strama för detta stora, nationella program med barnets bästa i fokus.

 

Ihuvuds­tads­re­gionen har LAPE-arbetsgrup­perna koncent­rerat sig på att utveckla specialvården inom barns­kyddet, famil­jecen­ter­verk­sam­heten och barns­kyddets samarbete med skolorna.

− Finland behöver ett natio­nellt institut för barns­kydds­forskning som skulle stå bakom samord­nandet av barns­kyddet med stöd av forsk­nings­re­sultat. Elina Pekka­rinens (2011) rapport Lasten­suojelun tieto ja tutkimus fäster uppmärk­sam­heten vid att barns­kyddet inte heller är isolerat från annan aktuell forskning i samhället, säger Harry Lunabba, univer­si­tets­lektor i socialt arbete vid Soc&kom.

− Kärnan i LAPE:s natio­nella barns­kydds­projekt är koordi­nering av samverkan och samord­nande på nationell nivå. Modellen för barns­kyddet ska vara forsk­nings­ba­serad.

Ekologiskt sammanhang

Som medlem av en av LAPE-arbetsgrup­perna var Harry Lunabba med om att i fjol höstas utveckla modellen för syste­miskt barns­kydd­sarbete inspi­rerad av Hackney-modellen. Nu testas modellen för att sedan kunna användas i hela landet.

− Vi utgår från att barnet ingår i ett ekolo­giskt sammanhang med naturliga relationer. Det syste­miska tänke­sättet genom­syrar den dialo­giska samverkan i det mångpro­fes­sio­nella teamet vars medlemmar har olika ansvar­sområden. Teamets medlemmar har olika roller i relation till barnet vilket vidgar perspek­tivet på barnet i arbetet som utgår från en holistisk och systemisk förståelse av barnets behov och situation, förklarar Lunabba.

Integrationsarbetet inom social- och hälsovårdsreformen har stöd av ledstjärnorna för LAPE.

Exempelvis har barnet en socia­lar­betare och familjen en annan. En tredje arbetare har hand om det admini­strativa arbetet kring barnet. Tillgång finns till en terapeut – arbetet i teamet präglas av den famil­je­te­ra­peu­tiska förståelsen av barnet och familjen. Vid behov har familjen tillgång till annan profes­sionell sakkunskap som neurolog.

Holistiskt perspektiv

Harry Lunabba fäster uppmärk­samhet vid att den pågående social- och hälsovårds­formen främst har ett individ­pers­pektiv, medan ledtråden i LAPE är ett mer holis­tiskt perspektiv − barnpers­pek­tivet i kombi­nation med famil­je­pers­pek­tivet. Den nya social- och hälsovårdscent­ralen ska inte ge en punktinsats bestående av bara rådgivning utan det sociala arbetet ska sättas in så tidigt som möjligt, i förebyg­gande syfte, med integrering som övergri­pande målsättning.

− Integra­tion­sar­betet inom social- och hälsovårds­re­formen har stöd av ledst­jär­norna för LAPE. Barns­kyddet ska få bättre tillgång till specials­ju­kvård, samver­kan­sar­betet motverkar tidigare rådande fragmen­tering av servicen kring barnet och familjen. Det är inte bara fråga om exempelvis psykiat­riska diagnoser utan om mer omfat­tande proble­matik som ska ses i det system barnet ingår.

− Specials­ju­kvården i den nuvarande service­struk­turen är effektiv och billig när det är fråga om enskilda problem, men fungerar sämre då problemen är flera som vid ofulls­tändigt föräl­draskap när föräldern har rusme­dels­be­roende och psykiska problem, påpekar Harry Lunabba.

Rapporten om hur språkfrågan beaktas i LAPE-programmet (Stoor, Backman, Lindholm 2017) visar att det i framtiden gäller att mer noggrant planera och säkers­tälla de svenskspråkiga service­ked­jorna för barn och familjer. De språkliga förhål­landena förändras eftersom procenten svenskspråkiga blir mindre när de svenskspråkiga räknas för hela lands­kapet, och inte som tidigare på basen av invånarnas hemspråk i de enskilda kommu­nerna, nära brukarna.

I vissa fall blir det fråga om särlösningar för att hela servicekedjan ska finnas på svenska.

Enligt barnkon­ven­tionen och vår natio­nella lagstiftning ska barnet kunna använda sitt eget språk − finskan och svenskan är jämställda. De språkliga rättig­he­terna kan innebära att finsk- och svenskspråkig service upphandlas separat eftersom myndig­he­terna är skyldiga att tillgodose tvåspråkig service. I vissa fall blir det fråga om särlös­ningar för att hela service­kedjan ska finnas på svenska.

Fallet Erika och skolskjutningarna!

Orsaken till att Hackney-modellen har fungerat som inspi­ra­tions­källa för det pågående förändring­sar­betet inom vårt barnskydd beror inte bara på att den stöder sig på forskning. Även England har haft barndödsfall bland barns­kyddsklien­terna. Fallet Erika hos oss har sin motsva­righet i Baby Peter och Victoria Climbie.

Harry Lunabba har arbet­ser­fa­renhet från barns­kyddet och har forskat i pojkar i barns­kyddet. Han ställer sig skeptisk till den rådande priori­te­ringen av famil­jeplace­ringar.

− Famil­jeplace­ringar är inte alltid ändamål­senliga för barn 10 år och äldre. Vi behöver en nationell agenda som förhindrar att det som hände Erika inte upprepas, inte heller skolsk­jut­nin­garna.

− Det finns betän­kanden om dessa frågor, men de är inte nämnvärt synliga i plane­ringen av social- och hälsovårds­re­formen. Inte heller ska behörig­hets­kraven för skolku­ra­to­rerna skäras ned. I stället borde det forsk­nings­ba­serade greppet på profes­sionen stärkas, framhåller Lunabba.

LAPE-programmet leds av Social- och hälovårds­mi­nis­teriet i samverkan med Under­vis­nings- och kultur­mi­nis­teriet. LAPE-styrgruppens ordfö­rande är Maria Kaisa Aula, ordfö­rande för Befolk­ningsför­bundets styrelse.

Sunniva Ekbom