LAPE-programmet är redan inne i implementeringsfasen. Om ett år avslutas programplaneringen. Harry Lunabba, som varit med om att planera LAPE, anser att programmet är ambitiöst men tidtabellen och budgeten är strama för detta stora, nationella program med barnets bästa i fokus.

 

Ihuvuds­tads­re­gio­nen har LAPE-arbetsgrup­perna koncent­re­rat sig på att utveckla specialvår­den inom barns­kyd­det, famil­jecen­ter­verk­sam­he­ten och barns­kyd­dets samar­bete med sko­lorna.

− Fin­land behö­ver ett natio­nellt ins­ti­tut för barns­kydds­forsk­ning som skulle stå bakom samord­nan­det av barns­kyd­det med stöd av forsk­nings­re­sul­tat. Elina Pek­ka­ri­nens (2011) rap­port Las­ten­suo­je­lun tieto ja tut­ki­mus fäs­ter upp­märk­sam­he­ten vid att barns­kyd­det inte hel­ler är iso­le­rat från annan aktuell forsk­ning i sam­häl­let, säger Harry Lunabba, uni­ver­si­tets­lek­tor i socialt arbete vid Soc&kom.

− Kär­nan i LAPE:s natio­nella barns­kydds­pro­jekt är koor­di­ne­ring av sam­ver­kan och samord­nande på natio­nell nivå. Model­len för barns­kyd­det ska vara forsk­nings­ba­se­rad.

Ekologiskt sammanhang

Som med­lem av en av LAPE-arbetsgrup­perna var Harry Lunabba med om att i fjol hös­tas utveckla model­len för sys­te­miskt barns­kydd­sar­bete ins­pi­re­rad av Hack­ney-model­len. Nu tes­tas model­len för att sedan kunna använ­das i hela lan­det.

− Vi utgår från att bar­net ingår i ett eko­lo­giskt sam­man­hang med natur­liga rela­tio­ner. Det sys­te­miska tän­ke­sät­tet genom­sy­rar den dia­lo­giska sam­ver­kan i det mång­pro­fes­sio­nella tea­met vars med­lem­mar har olika ans­var­sområ­den. Tea­mets med­lem­mar har olika rol­ler i rela­tion till bar­net vil­ket vid­gar pers­pek­ti­vet på bar­net i arbe­tet som utgår från en holis­tisk och sys­te­misk förståelse av bar­nets behov och situa­tion, förkla­rar Lunabba.

Integrationsarbetet inom social- och hälsovårdsreformen har stöd av ledstjärnorna för LAPE.

Exem­pel­vis har bar­net en socia­lar­be­tare och famil­jen en annan. En tredje arbe­tare har hand om det admi­ni­stra­tiva arbe­tet kring bar­net. Tillgång finns till en tera­peut – arbe­tet i tea­met präglas av den famil­je­te­ra­peu­tiska förståel­sen av bar­net och famil­jen. Vid behov har famil­jen tillgång till annan pro­fes­sio­nell sak­kuns­kap som neu­ro­log.

Holistiskt perspektiv

Harry Lunabba fäs­ter upp­märk­sam­het vid att den pågående social- och häl­sovårds­for­men främst har ett indi­vid­pers­pek­tiv, medan ledtrå­den i LAPE är ett mer holis­tiskt pers­pek­tiv − barn­pers­pek­ti­vet i kom­bi­na­tion med famil­je­pers­pek­ti­vet. Den nya social- och häl­sovårdscent­ra­len ska inte ge en punk­tin­sats bestående av bara råd­giv­ning utan det sociala arbe­tet ska sät­tas in så tidigt som möj­ligt, i före­byg­gande syfte, med integre­ring som övergri­pande mål­sätt­ning.

− Inte­gra­tion­sar­be­tet inom social- och häl­sovårds­re­for­men har stöd av ledst­jär­norna för LAPE. Barns­kyd­det ska få bättre tillgång till specials­ju­kvård, sam­ver­kan­sar­be­tet mot­ver­kar tidi­gare rådande frag­men­te­ring av ser­vicen kring bar­net och famil­jen. Det är inte bara fråga om exem­pel­vis psy­kiat­riska diag­no­ser utan om mer omfat­tande proble­ma­tik som ska ses i det sys­tem bar­net ingår.

− Specials­ju­kvår­den i den nuva­rande ser­vice­struk­tu­ren är effek­tiv och bil­lig när det är fråga om ens­kilda problem, men fun­ge­rar sämre då proble­men är flera som vid ofulls­tän­digt föräl­dras­kap när föräl­dern har rus­me­dels­be­roende och psy­kiska problem, påpe­kar Harry Lunabba.

Rap­por­ten om hur språkfrå­gan beak­tas i LAPE-pro­gram­met (Stoor, Back­man, Lind­holm 2017) visar att det i fram­ti­den gäl­ler att mer nog­grant pla­nera och säkers­tälla de svensksprå­kiga ser­vice­ked­jorna för barn och famil­jer. De språkliga förhål­lan­dena förän­dras efter­som procen­ten svensksprå­kiga blir mindre när de svensksprå­kiga räk­nas för hela lands­ka­pet, och inte som tidi­gare på basen av invå­nar­nas hemspråk i de ens­kilda kom­mu­nerna, nära bru­karna.

I vissa fall blir det fråga om särlösningar för att hela servicekedjan ska finnas på svenska.

Enligt barn­kon­ven­tio­nen och vår natio­nella lags­tift­ning ska bar­net kunna använda sitt eget språk − fins­kan och svens­kan är jäms­tällda. De språkliga rät­tig­he­terna kan innebära att finsk- och svensksprå­kig ser­vice upp­hand­las sepa­rat efter­som myn­dig­he­terna är skyl­diga att till­go­dose tvåsprå­kig ser­vice. I vissa fall blir det fråga om sär­lös­nin­gar för att hela ser­vice­ked­jan ska fin­nas på svenska.

Fallet Erika och skolskjutningarna!

Orsa­ken till att Hack­ney-model­len har fun­ge­rat som ins­pi­ra­tions­källa för det pågående förändring­sar­be­tet inom vårt barns­kydd beror inte bara på att den stö­der sig på forsk­ning. Även England har haft barn­döds­fall bland barns­kyddsklien­terna. Fal­let Erika hos oss har sin mots­va­rig­het i Baby Peter och Vic­to­ria Clim­bie.

Harry Lunabba har arbet­ser­fa­ren­het från barns­kyd­det och har fors­kat i poj­kar i barns­kyd­det. Han stäl­ler sig skep­tisk till den rådande prio­ri­te­rin­gen av famil­jeplace­rin­gar.

− Famil­jeplace­rin­gar är inte all­tid ändamål­sen­liga för barn 10 år och äldre. Vi behö­ver en natio­nell agenda som för­hin­drar att det som hände Erika inte uppre­pas, inte hel­ler skolsk­jut­nin­garna.

− Det finns betän­kan­den om dessa frå­gor, men de är inte nämn­värt syn­liga i pla­ne­rin­gen av social- och häl­sovårds­re­for­men. Inte hel­ler ska behö­rig­hets­kra­ven för skol­ku­ra­to­rerna skä­ras ned. I stäl­let borde det forsk­nings­ba­se­rade grep­pet på pro­fes­sio­nen stär­kas, framhål­ler Lunabba.

LAPE-pro­gram­met leds av Social- och hälovårds­mi­nis­te­riet i sam­ver­kan med Under­vis­nings- och kul­tur­mi­nis­te­riet. LAPE-styrgrup­pens ordfö­rande är Maria Kaisa Aula, ordfö­rande för Befolk­ningsför­bun­dets sty­relse.

Sun­niva Ekbom