Kulturaktiviteter bidrar till psykisk hälsa

Ulrica Hydman Vallien (1938–2018) är känd för glas och keramik, men hon målade också. Ulrica Hydman Vallien hade alltid människan I centrum, skärskilt kvinnans relationer och liv. Bild: Sunniva Ekbom

Forskningen visar att kultur och konditionsfrämjande lindrar kronisk smärta och bidrar till tillfrisknande från depression. Finns numera på recept.

Kultur på recept innebär att personer med någon form av ohälsa får möjligheten via en kulturremiss att delta i kravlösa kulturaktiviteter i grupp, regelbundet under en bestämd period. Det har visat sig vara ett lyckat koncept om aktiviteten är strukturerad, noga genomtänkt med en tydlig början och ett tydligt slut. Kamratstödet individen får i gruppen skapar den så viktiga känslan av samhörighet.

Samarbete mellan hälso- och socialvården och kulturaktörer behövs när läkaren skriver ut kultur på recept.

I en del kommuner finns Kaikukortti-kort som berättigar till bland annat konsertbiljetter och Mbi-kurser. Kortet beviljas till personer vars inkomster inte räcker till kulturaktiviteter. Man kan få kortet från social- och hälsovårdsaktörer eller från kommunens välfärdssektor som är med i Kaikukortti-nätverket.

Kimmoke-armbandet, är en motsvarighet som bara finns i Åbo.

År 2011 då Åbo var kulturhuvudstad skrev läkarna vid nio hälsostationer ut 5 500 kultur på recept. I praktiken var kulturreceptet en servicesedel som kunde bytas till fribiljetter till önskat evenemang i kulturhuvudstadsprogrammet, såsom teater, konsert, utställningen

I Tammerfors kan rådgivningsbyråer skriva ut kulturremisser för att stöda småbarnsfamiljers vardag. Pappa-babycirkus skrivs ut för att stärka faderskapet efter en skilsmässa. Intresset är stort, alla som vill delta ryms inte med.

Nationell modell?

Anna-Mari Rosenlöf från Taikusydän, kompetenscentret för kultur i Finland har en nyårsönskan; en nationell modell för recepten för kulturaktiviteter. Det skulle säkerställa mer likställdhet kommuner emellan. Att Kaikukortti-kortet är knutet till det nationellla Kaikukortti-nätverket är ett steg i rätt riktning.

– Kulturutbudet varierar naturligtvis beroende på var i landet man är. Föreningarnas kulturutbud gör att det ändå finns en hel del att välja mellan i alla kommuner. Tänk bara på körverksamheten! Stresshormonerna minskar då man sjunger i kör.

Kommunala medel finansierar inte all tillgång till kultur på recept, utan de olika kulturaktörerna kommer överens med koordinatorn för Kaikukortti-kortet i kommunen om hur många platser de kan erbjuda. Om det är fråga om biljetter till en kulturinstitution som upprätthålls av kommunen, ansvarar kommunen för de recepten.

Viktigt är att kulturaktörerna får information om psykisk ohälsa så deras bemötande anpassas efter målgruppen. Överlag visar kulturaktörerna stort intresse för att nå ut till nya målgrupper.

Anna-Mari nämner som exempel psykiatrisk vårdverksamhet för unga som använder sig av museikort donerade av Museikort för att besöka museer i grupp.

Vi skulle ha en nationell modell för recepten för kulturaktiviteter.

– Deltagande i kulturaktiviteter kan förebygga många psykiska sjukdomar samt behandla och hjälpa till att hantera olika sjukdomar och leva med dem. Personer som har det svårt i livet kan få betydelsefulla erfarenheter av att delta i kulturaktiviteter tillsammans med andra. Man kan för en stund lägga de jobbiga känslorna åt sidan, och få någonting annat att tänka på. Man har roligt tillsammans, skrattet och nyfikenheten väcks till liv, säger Anna-Mari Rosenlöf.

Har andra länder kommit längre med att använda sig av kultur i vården?

England kan lyftas fram som en förebild. Social prescribing har införts på många hälsocentraler. Både volontärverksamhet och professionellt producerade tjänster möjliggör tillgången i England.

Storytelling efter pandemin

Litteraturläsning och kreativt skrivande har terapeutiska effekter. Här kommer biblioterapin in i bilden. Man samlas i små grupper, läser och diskuterar prosa och poesi, delar med sig både muntligt och skriftligt av egna minnen, känslor, reflektioner som väcks till liv av det lästa. Självkänslan stärks och förståelsen för de egna behoven ökar vilket gör att personen kan gå vidare i livet. Horisonten vidgas, nya perspektiv öppnas upp. Biblioterapeut kan t ex en bibliotekarie, psykolog eller en person med utbildning inom det sociala området fortbilda sig till.

Pågående pandemi har lagt på hyllan kultur som gruppverksamhet inomhus. Förekomsten av psykisk ohälsa, ofrivillig ensamhet och depressioner ökar. Hopp finns om att medvetenheten om kulturens helande effekter ökar i tider då kultur är en bristvara, kulturupplevelser som stärker känslan av samhörighet och det friska. Sote-reformen kan bidra till denna utveckling, visionerar Anna-Mari.

Sunniva Ekbom

Vastaa

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista. Pakolliset kentät on merkitty *