Barnets egen vilja kommer väga tyngre i framtidens etiska normer för arbete inom det sociala området. Än så länge är det långt bioföräldrarnas vilja som bestämmer hur barnet ska bemötas i familjehemmet, förklarar Erik Blennberger, svensk professor i etik.

 

Bemö­tan­dets etik är pro­fes­sor Erik Blenn­ber­gers specia­li­tet. Blenn­ber­ger har bli­vit något av en guru inom områ­det. Hans forna och nuva­rande stu­de­rande vid Ersta Skön­dal högs­kola talar om honom med res­pekt och värme. När han före­läste på den stads­delsför­valt­ning i Stock­holm där jag job­bar med för­sörj­ningss­töd, bör­jade han med att reflek­tera över vilka vär­de­rin­gar och dyg­der som råder i dagens svenska sam­hälle.

− Jan­te­la­gen hör till det förflutna, indi­vi­dua­lis­men och självför­verkli­gan­det står högt i kurs i Sve­rige. En upp­munt­ras till självs­tän­dig­het och kri­tiskt reflek­te­rande själ­vin­sikt i kom­bi­na­tion med förmåga att ibland ändra upp­fatt­ning, att använda humor och vara pres­ti­ge­lös, berät­tar Erik Blenn­ber­ger.

− Fort­fa­rande är före­ning­sen­ga­ge­man­get stort och svens­karna har med­känsla, kän­ner för utsatta per­so­ner och grup­per, enga­ge­rar sig ofta i någon volon­tär verk­sam­het, någon­ting utanför ege­nint­res­set. Dyg­den att ha ett högt livs- och arbets­tempo kom­bi­ne­ras med förmå­gan att kunna koppla av med hjälp av mind­full­ness, yoga och men­tal avs­pän­ning.

Autentisk närvaro

Bemö­tan­dets etik (2013), boken som Erik Blenn­ber­ger är för­fat­tare till, har ett avs­lu­tande kapi­tel om en rele­vant bemö­tan­de­re­per­toar. Sams­pelsförmåga och situa­tion­san­pass­ning hör till kom­pe­ten­serna han efter­ly­ser. Den pro­fes­sio­nel­las bemö­tande ska även vara auten­tiskt, alltså vara ett genuint utt­ryck för den pro­fes­sio­nella och per­son­liga iden­ti­te­ten.

Res­pek­ten för indi­vi­den byg­ger på artig­het och hän­syn. Empati visar en genom att vara upp­märk­sam och lyhörd. Med­käns­lan kan bes­kri­vas som en inre berö­ring av del­ta­gande och sorg med den andres livs­si­tua­tion, den pro­fes­sio­nel­las auten­tiska när­varo. Förstås räc­ker det inte att dela den andres käns­lor, utan bemö­tan­det ska även ge stöd, bek­räf­telse, upp­munt­ran och tröst.

De etiska värdena och normerna för det sociala området utgör en lista lätt att omfatta.

Rätt­vist blir bemö­tan­det då olika per­so­ner får lika behand­ling, den pro­fes­sio­nel­las förhåll­nings­sätt är jäm­likt, styrs av tyd­lig­het och saklig­het.

− Grundhåll­nin­gen för arbe­tet inom det sociala områ­det byg­ger på res­pekt, jäm­lik­het och vän­lig­het. Empati och lyhörd­het. En samförstånds­vilja och samar­betsförmåga, lik­som krea­ti­vi­tet och humor. Vik­tiga egens­ka­per är även tåla­mod, tole­rans och kri­tisk själ­vin­sikt. Enga­ge­man­get och ans­vars­ta­gan­det ska vara stort, säger Blenn­ber­ger.

De etiska vär­dena och nor­merna för det sociala områ­det utgör en lista lätt att omfatta.

− Princi­pen om män­nis­ko­värde, indi­vi­dens rätt till ett vär­digt liv, mänskliga rät­tig­he­ter, huma­ni­tet, soli­da­ri­tet och social rätt­visa, jäm­lik­het, jäms­tälld­het, lika­be­hand­ling och lika vill­kor. Icke dömande håll­ning och strä­van efter förlå­telse samt sist men inte minst beak­tan­det av klien­tens per­son­liga ans­var.

Blenn­ber­ger som har for­mu­le­rat den etiska koden för socia­lar­be­tare för det sociala områ­det säger att i nästa ver­sion av koden kom­mer tro­ligt­vis begrep­pet soli­da­ri­tet att stry­kas. Hos mig väc­ker det till efter­tanke. Borde inte välfär­den fort­sätt­nings­vis bygga på att sam­häl­let med sin socialt­jänst ska visa soli­da­ri­tet med utsatta indi­vi­der och grup­per och värna om deras välfärd?

Blenn­ber­ger för fram att fram­ti­dens socia­lar­be­tare i Sve­rige i högre grad än nu kom­mer hän­visa och sam­verka med andra aktö­rer inom det sociala områ­det – hit hör kyr­kor och väl­gö­ren­het­sor­ga­ni­sa­tio­ner — för att lin­dra fat­tig­dom.

Etiska rådet

Som leda­mot i Socials­ty­rel­sens etiska råd tar Blenn­ber­ger ställ­ning till kla­gomål exem­pel­vis från bar­nets bio­lo­giska föräl­drar då bar­net place­rats i en familj som inte ser­ve­rar bar­net halal­kött. Blenn­ber­ger frå­gar sig om famil­je­hem­met ska gå så långt med att till­mö­tesgå biofö­räl­drar­nas vilja att flic­kor inte ska få träffa poj­kar om det är fören­ligt med föräl­drar­nas vilja.

Etiska frå­gor som föl­jande etiska rygg­problem kan uppstå i social­se­kre­te­ra­rens prak­tik. Hur ska social­se­kre­te­ra­ren förhålla sig till en ansö­kan om bistånd för hudt­ransplan­ta­tion för att få bort en tatue­ring med en rasis­tisk slo­gan på klien­tens rygg? Klien­ten har nu kom­mit på andra tan­kar och bli­vit anti­ra­sist. I Sve­rige skulle socialt­jäns­ten inte bevilja eko­no­miskt bistånd för ope­ra­tio­nen som kos­tar flera tusen kro­nor, i stäl­let stöda klien­ten att ansöka om bidrag från Lands­tin­get som med största san­no­lik­het skulle anslå fond­me­del för det beh­jär­tans­värda ändamå­let.

Hur ska en defi­niera vad ett gott liv är, vilka liv­si­deal råder i sam­häl­let? Blenn­ber­ger sam­man­fat­tar liv­si­dea­len med kär­lek, i bemär­kel­sen män­nis­ko­kär­lek och sam­hö­rig­het, livsglädje, fri­het med ökade livschan­ser för alla samt kuns­kap och insikt som ledst­jär­nor för den pro­fes­sio­nella rol­len inom det sociala områ­det.

Sun­niva Ekbom