Socialarbetaren ska inte vara känslokall eller fri från känslor. Men i mötet med klienter behövs ett lugn och att känslorna inte trappas upp. Det säger Marina Bergman-Pyykkönen som arbetar för att socialarbetare ska bli mer emotionellt kompetenta.

 

 

Kris och starka nega­tiva käns­lor är inte behagliga, men de kan utgöra grogrund för ändrin­gar och utveckling.”

Citatet ovan är från publi­ka­tio­nen Den emo­tio­nellt kom­pe­tenta socia­lar­be­ta­ren: en liten bok om käns­lor och kom­mu­ni­ka­tion i socialt arbete (2021) som ger hand­fasta tips för socia­lar­be­tare som vill utveckla sin emo­tio­nella kompetens.

Boken är ett av resul­ta­ten från utvecklings­pro­jek­tet Den emo­tio­nellt kom­pe­tenta socia­lar­be­ta­ren som pågick 2020.

Grogrunden för pro­jek­tet lades redan 2018 då Karen Healy, pro­fes­sor i socialt arbete vid University of Queensland i Australien, besökte Mathilda Wrede-ins­ti­tu­tet i Helsingfors och höll en före­läs­ning om emo­tio­ner och för­höjda käns­lo­tillstånd inom socialt arbete.

Föreläsningen var ins­pi­re­rande och små­nin­gom satt Veronica Salovaara från det fin­landss­venska kom­pe­tenscent­ret FSKC och hen­nes kol­lega Monica Blomqvist-Åkermarck från kom­pe­tenscent­ret Verso och fun­de­rade på hur den modell Healy utvecklat kunde utvecklas och anpas­sas i en fin­ländsk kon­text, till­sam­mans med fin­ländska socialarbetare.

Socialarbetaren och uni­ver­si­tets­lä­ra­ren Marina Bergman-Pyykkönen anli­ta­des som utvecklare för projektet.

I pro­jek­tet med­ver­kade 27 socia­lar­be­tare från Borgå, Lovisa och Sibbo. Samarbetspartner var FSKC, Verso, Arbetarskyddsfonden och de tre nyss nämnda kommunerna.

Kompetensen behöver synliggöras

Varför är det vik­tigt att en socia­lar­be­tare är emo­tio­nellt kom­pe­tent? Enligt Bergman-Pyykkönen är det något framför allt klien­terna vill ha.

– De vill att socia­lar­be­ta­ren ska vara en per­son som förstår dem, som bemö­ter dem med värme och som res­pek­te­rar dem.

Bergman-Pyykkönen poäng­te­rar att vi abso­lut redan har socia­lar­be­tare som är emo­tio­nellt kom­pe­tenta men tyc­ker att kom­pe­ten­sen ändå behö­ver synliggöras.

– Man kan bli bättre på att han­tera den emo­tio­nella kom­pe­ten­sen och på att upps­katta och vär­de­sätta den.

Salovaara lyf­ter fram att det också hand­lar om arbetshälsa.

– Forskning visar att socia­lar­be­tare upple­ver ganska myc­ket men­tal belast­ning i sitt arbe­tet. Det har ofta att göra med käns­lorna man upple­ver under arbetsvardagen.

Om de är mer känslor än huvud, kan man inte fungera.

Projektet Den emo­tio­nellt kom­pe­tenta socia­lar­be­ta­ren utgick från Karen Healys så kal­lade CSCE-modell och från övrig rele­vant forsk­ning inom områ­det. CSCE-model­len hand­lar i kort­het om att kom­mu­nicera på ett sätt som mini­me­rar uppt­rapp­nin­gen av emo­tio­ner, om att känna igen och svara på för­höjda emo­tio­ner och att verka för emo­tio­nell nedtrappning.

– Modellen ger kon­kreta till­vä­gagångs­sätt till exem­pel hur man för­be­re­der sig för ett möte. Då kan man före­bygga uppt­rap­pade käns­lor för dem vill vi inte ha. Om det är mer käns­lor än huvud kan man inte fun­gera. Man behö­ver lug­net, säger Bergman-Pyykkönen.

Reflektivt rum kräver tid

I pro­jek­tets slut­rap­port föreslås att socia­lar­be­tare får tillgång till så kal­lade reflek­tiva rum. Rummen kan vara en plats eller ett möte där man dis­ku­te­rar käns­lor och käns­lo­regle­ring. Salovaara säger att ett reflek­tivt rum vis­ser­li­gen krä­ver tid i socia­lar­be­ta­rens redan tidi­gare fulla kalender.

– Men, om man sat­sar på emo­tio­nell kom­pe­tens, på arbetshälsa och på välmående i arbe­tet så ger det myc­ket till­baka. Det gör att socia­lar­be­tarna orkar i sitt arbete.

Bergman-Pyykkönen poäng­te­rar att den ens­kilda socia­lar­be­ta­ren inte är ans­va­rig för allt.

– Vi har struk­tu­rer som påver­kar våra arbetsförhål­lan­den och allt spe­lar in: klient­mäng­den ledars­ka­pet och orga­ni­se­rin­gen av arbe­tet. För att inte tala om sam­hälls­struk­tu­rer som påver­kar socia­lar­be­tar­nas klienter.

Projektet är slut och just nu finns inga pla­ner på en fort­sätt­ning. Projektets idéer lever ändå vidare, dels genom de socia­lar­be­tare som med­ver­kade, dels via det mate­rial som publice­rats. Blivande socia­lar­be­tare får också höra mer om käns­lor än tidi­gare. Bergman-Pyykkönen har i sitt arbete som uni­ver­si­tets­lä­rare på Svenska social- och kom­mu­nal­högs­ko­lan i Helsingfors fört in pro­jek­tets lär­do­mar i sin undervisning.

– Det talas myc­ket om käns­lor inom branschen och man tän­ker lätt att man måste vara en expert på käns­lor och ha en tera­piut­bild­ning för att våga tala om dem. Emotionell kom­pe­tens är något vi alla har men som vi kan behöva fins­lipa, säger hon.

Läs mer: Den emo­tio­nellt kom­pe­tenta socia­lar­be­ta­ren: en liten bok om käns­lor och kom­mu­ni­ka­tion i socialt arbete. FSKC Rapporter 1/2021, av Marina Bergman-Pyykkönen & Veronica Salovaara.

Lina Laurent