Den aktiva hösten ställer krav på förestån­daren för ett litet daghem. Nya barn och föräldrar ska bekanta sig. Nya band ska knytas. Rose-Maj Backman på Tallbo daghem delar sin tid mellan arbetet i barngruppen och administrationen.

 

Barnavårdsfö­re­ningens daghem Tallbo liknar Villa Villa­kulla. Läget är bästa tänkbara. Mitt i naturen på samma udde som presi­dentens residens i Mejlans. 21 barn under förskolåldern finns i gruppen som leds av två barnt­rädgårds­lärare och två närvårdare.

Tidigare när ped.mag. Rose-Maj Backman har varit föreståndare för stora kommunala daghem i Öster­botten har hon fått koncentrera sig på admini­stra­tionen. Hon ser på det admini­strativa arbetet som en givande utmaning.

− I det första telefon­sam­talet ska föräl­drarna känna sig välkomna. Jag lyssnar in föräl­drarnas behov. Mitt bemötande ska signalera att också unga osäkra föräldrar öppet ska våga fråga om allt de behöver veta om vår verksamhet, förklarar Rose-Maj Backman där vi sitter och samtalar i hennes lilla kontor i den tysta trävillan. Barnen är i vilan.

Enligt henne är egenvår­dar­sys­temet och mjukland­ningen för nykom­lin­garna det bästa som hänt daghems­verk­sam­heten sedan hon började i branschen år 1986. Både barn och föräldrar blir trygga när de lärt känna egenvår­daren. Föräl­drarna behöver inte i onödan oroas eller bli misstänk­samma som det kan gå om de inte själva varit med i daghemsrutinerna.

− Egenvår­dar­sys­temet, att se på daghemss­tarten ur barnets perspektiv, betyder att egenvår­daren och jag gör ett hembesök hos varje ny familj. I hemmet som är den miljö där familjen är trygg ställer vi frågor om barnet och inleder samar­betet kring barnets bästa.

Den skrivna rapporten över hembe­söket behövs med tanke på att de andra som jobbar med barnet också ska få all väsentlig info om barnet. Rose-Maj Backman poäng­terar hur viktigt det är att egenvår­daren i början är den som tar emot barnet på morgonen.

Det är också egenvår­daren som intro­ducerar de andra vuxna i gruppen. Trygg­heten och lugnet förankras hos barnet om föräl­drarna den första veckan stannar på daghemmet några timmar och kommer efter barnet strax efter vilan.

Teammöten och motivationsarbete

För att få arbetet att flyta med allt vad det betyder av imple­men­tering av gemensam strategi för problem­lösning i gruppen, samman­kallar Backman teammöten under barnens vila. Teamen är två men som teamledare är hon med i båda teamen för att veta hur alla barn mår.

− Om någonting är ett problem börjar vi med det som fungerar bra. Via frågor kommer vi fram till problemet. Jag kan fråga: ”Vad kunde vi göra bättre?” För att konkre­tisera det som är problemet refereras till en händelse som vi går in i. Jag ger inga direktiv för problem­lös­ningen men jag kan komma med förslag.

Om barnen råkar i konflikt med varandra ska grälet genast redas ut, rättvist utan att någondera part vinner.

− Stämningen öppnar upp för utveckling­sarbete när vi ser på saker ur olika perspektiv. Om det finns motsatta åsikter gör jag en samman­fattning för att inkludera alla i personalen. Alla behövs med i besluten för att personalen ska vara motiverad.

Lång livser­fa­renhet också av kriser, en skils­mässa som ställer prov på föräl­dras­kapet har gett Backman insyn i hur det känns som förälder när barnet kommer hem och känner sig i underläge i jämfö­relse med de andra barnen på daghemmet.

− Vi vuxna får inte gå med på att barnen blir mobbade i barnge­mens­kapen. På ett litet daghem är det lätt att motivera hela personalen att ha en gemensam strategi för att sätta stopp för mobbningen. Vi ska bekräfta och uppmuntra barnens goda egenskaper.

-Det får inte bli en negativ aura runt ett barn. Vi jobbar för att möta alla barn jämlikt. Det är viktigt att vi funderar på hur vi bekräftar barnet och disku­terar med föräl­drarna så att vi alla bemöter barnet med positiv feedback och värme, inte med kritik.

Hon har god erfarenhet av samar­betet med socio­nomer med barnt­rädgårds­lä­rar­be­hö­righet som tillför arbets­teamet förståelse för familjepolitiken.

Fortsatta univer­si­tetss­tudier och fortbildning värde­sätter Rose-Maj Backman som stöd för yrkes­rollen som föreståndare.

− När man utvecklar sitt teore­tiska baskun­nande har man en stabil grund att stå på. De intel­lek­tuella diskus­sio­nerna på kurserna med andra föreståndare är dessutom mycket stimulerande.

Barnens lek

Rose-Maj Backman har en klar pedagogisk syn på daghemmets verksamhet.

− Barnens dag på daghemmet blir ofta lång. Vi i personalen blir ställfö­ret­rä­dande mammor och pappor. Kärnan i daghems­dagen ska vara att barnen har det tryggt och bra. Det brukar leda till lek och arbetsro − i leken lär sig barnen allra bäst.

− Barnen mår bra av att leka med varandra och njuta av naturen och ta vara på alla möjlig­heter till rörelse och motion. Då får barnen utveckla sin fantasi och kreati­vitet. Vårt arbets­ma­terial är det mest energiska som finns.

Genus­pe­da­go­giken ställer krav på jämställd­heten vilket Backman gärna omfattar.

− Flickor vill vara björnar och pojkar lucior! Och så ska det få vara!

Sunniva Ekbom