Den aktiva hösten ställer krav på föreståndaren för ett litet daghem. Nya barn och föräldrar ska bekanta sig. Nya band ska knytas. Rose-Maj Backman på Tallbo daghem delar sin tid mellan arbetet i barngruppen och administrationen.

 

Barnavårds­förenin­gens daghem Tall­bo lik­nar Vil­la Vil­lakul­la. Läget är bäs­ta tänkbara. Mitt i naturen på sam­ma udde som pres­i­den­tens res­i­dens i Mejlans. 21 barn under förskolåldern finns i grup­pen som leds av två barn­trädgård­slärare och två närvår­dare.

Tidi­gare när ped.mag. Rose-Maj Back­man har var­it förestån­dare för sto­ra kom­mu­nala daghem i Öster­bot­ten har hon fått kon­cen­tr­era sig på admin­is­tra­tio­nen. Hon ser på det admin­is­tra­ti­va arbetet som en givande utman­ing.

− I det förs­ta tele­fon­sam­talet ska föräl­drar­na kän­na sig välkom­na. Jag lyssnar in föräl­drar­nas behov. Mitt bemö­tande ska sig­nalera att ock­så unga osäkra föräl­drar öppet ska våga frå­ga om allt de behöver veta om vår verk­samhet, förk­larar Rose-Maj Back­man där vi sit­ter och sam­ta­lar i hennes lil­la kon­tor i den tys­ta trävil­lan. Bar­nen är i vilan.

Enligt henne är egen­vår­darsys­temet och mjuk­land­nin­gen för nykom­lin­gar­na det bäs­ta som hänt daghemsverk­samheten sedan hon bör­jade i bran­schen år 1986. Både barn och föräl­drar blir tryg­ga när de lärt kän­na egen­vår­daren. Föräl­drar­na behöver inte i onö­dan oroas eller bli mis­stänksam­ma som det kan gå om de inte själ­va var­it med i daghem­sru­ti­n­er­na.

− Egen­vår­darsys­temet, att se på daghemsstarten ur bar­nets per­spek­tiv, bety­der att egen­vår­daren och jag gör ett hem­besök hos var­je ny familj. I hem­met som är den miljö där famil­jen är trygg ställer vi frå­gor om bar­net och inled­er samar­betet kring bar­nets bäs­ta.

Den skriv­na rap­porten över hem­besöket behövs med tanke på att de andra som job­bar med bar­net ock­så ska få all väsentlig info om bar­net. Rose-Maj Back­man poängter­ar hur vik­tigt det är att egen­vår­daren i bör­jan är den som tar emot bar­net på mor­gonen.

Det är ock­så egen­vår­daren som intro­duc­er­ar de andra vux­na i grup­pen. Tryg­gheten och lugnet förankras hos bar­net om föräl­drar­na den förs­ta veck­an stan­nar på daghem­met några tim­mar och kom­mer efter bar­net strax efter vilan.

Teammöten och motivationsarbete

För att få arbetet att fly­ta med allt vad det bety­der av imple­menter­ing av gemen­sam strate­gi för prob­lem­lös­ning i grup­pen, sam­mankallar Back­man team­möten under bar­nens vila. Tea­men är två men som team­ledare är hon med i båda tea­men för att veta hur alla barn mår.

− Om någonting är ett prob­lem bör­jar vi med det som funger­ar bra. Via frå­gor kom­mer vi fram till prob­lemet. Jag kan frå­ga: ”Vad kunde vi göra bät­tre?” För att konkre­tis­era det som är prob­lemet ref­er­eras till en hän­delse som vi går in i. Jag ger inga direk­tiv för prob­lem­lös­nin­gen men jag kan kom­ma med förslag.

Om barnen råkar i konflikt med varandra ska grälet genast redas ut, rättvist utan att någondera part vinner.

− Stämnin­gen öpp­nar upp för utveck­lingsar­bete när vi ser på sak­er ur oli­ka per­spek­tiv. Om det finns mot­sat­ta åsik­ter gör jag en sam­man­fat­tning för att inklud­era alla i per­son­alen. Alla behövs med i besluten för att per­son­alen ska vara motiver­ad.

Lång livser­faren­het ock­så av kris­er, en skilsmäs­sa som ställer prov på föräl­draskapet har gett Back­man insyn i hur det känns som förälder när bar­net kom­mer hem och kän­ner sig i under­läge i jäm­förelse med de andra bar­nen på daghem­met.

− Vi vux­na får inte gå med på att bar­nen blir mob­bade i barnge­men­skapen. På ett litet daghem är det lätt att motivera hela per­son­alen att ha en gemen­sam strate­gi för att sät­ta stopp för mobb­nin­gen. Vi ska bekräf­ta och upp­muntra bar­nens goda egen­skaper.

-Det får inte bli en neg­a­tiv aura runt ett barn. Vi job­bar för att möta alla barn jäm­likt. Det är vik­tigt att vi fun­der­ar på hur vi bekräf­tar bar­net och diskuter­ar med föräl­drar­na så att vi alla bemöter bar­net med pos­i­tiv feed­back och värme, inte med kri­tik.

Hon har god erfaren­het av samar­betet med socionomer med barn­trädgård­slärar­be­hörighet som tillför arbet­steamet förståelse för famil­je­poli­tiken.

Fort­sat­ta uni­ver­sitetsstudi­er och fort­bild­ning värdesät­ter Rose-Maj Back­man som stöd för yrkesrollen som förestån­dare.

− När man utveck­lar sitt teo­retiska baskun­nande har man en sta­bil grund att stå på. De intellek­tuel­la diskus­sion­er­na på kurs­er­na med andra förestån­dare är dessu­tom myck­et stim­ulerande.

Barnens lek

Rose-Maj Back­man har en klar ped­a­gogisk syn på daghem­mets verk­samhet.

− Bar­nens dag på daghem­met blir ofta lång. Vi i per­son­alen blir ställföreträ­dande mam­mor och pap­por. Kär­nan i daghems­da­gen ska vara att bar­nen har det tryg­gt och bra. Det brukar leda till lek och arbet­sro − i leken lär sig bar­nen all­ra bäst.

− Bar­nen mår bra av att leka med varan­dra och nju­ta av naturen och ta vara på alla möj­ligheter till rörelse och motion. Då får bar­nen utveck­la sin fan­tasi och kreativitet. Vårt arbets­ma­te­r­i­al är det mest ener­giska som finns.

Genusped­a­gogiken ställer krav på jäm­ställd­heten vilket Back­man gär­na omfat­tar.

− Flick­or vill vara björnar och pojkar lucior! Och så ska det få vara!

Sun­ni­va Ekbom