Som 60+ vill Marjo Österberg ha ett lugnare arbbetsliv. Som socialsekreterare eller eller socialchef i olika kommuner på Åland måste hon ibland bråka med politikerna.

 

 

Jag är fortfa­rande skriven på Åland men jobbar i Åbo som socia­lar­betare på ÅUCS. På fritiden behöver jag inte fundera på nästa års budget, säger Marjo Österberg.

Socia­lar­betare Marjo Österberg är tillbaka i Egentliga Finland.

– Just nu trivs jag med att bo och jobba i Åbo. Fastän jag växte upp på landet i småstaden Pemar är jag innerst inne en stors­tadsbo. Nu bor jag nära saluhallen, konsert­huset och teatrarna.

På fritiden har hon tillgång till Åbos rika kulturliv, har konser­ta­bon­nemang, museiårskort och nära till stadens stora, fina bibliotek.

Som socia­lar­betare på det stora univer­si­tetss­juk­huset hjälper hon varje vecka ålänningar, planerar exempelvis hemresan och hemkomsten. Hennes långa erfarenhet från socialt arbete på Åland gör att hon vet precis vart hon ska vända sig för att den utskrivna patienten får den service hen har rätt till i hemkom­munen. Socialvården på Åland är lite annor­lunda organ­serad än i övriga Finland.

– I Åbo uppskattar ålännin­garna att få hjälp av en svenskspråkig socia­lar­betare med bakgrund på Åland. Det är så bra att jag har kunskap om socialvården på Åland. Hur det är i Öster­botten håller jag på att lära mig för vi har också långväga patienter därifrån.

På jobbet möter hon ofta döden, bemöter dödssjuka människor och deras anhöriga. Den gången hon var med om att ett barn dog var fruktansvärt sorgligt.

En del patienter flyger varje dag tur och retur Mariehamn-Åbo. I somras blev det problem då flygbo­laget gick i konkurs.

– Då jag som vanligt ringde resebyrån för att beställa biljetter fick jag höra att flygbo­laget gick i konkurs för tre timmar sedan. Finnairs flyg har inte bra restider med tanke på patien­ternas behov.

Lands­kaps­re­ge­ringen har ett avtal med det nya flygbo­laget som flyger till och från Åland.

Talentia-aktivist

Marjo är tillbaka i Talentias styrelse för Egentliga Finland och bevakar även Ålands intressen. Tidigare var hon även fullmäk­ti­ge­le­damot vilket hon inte kan göra som styrel­se­medlem men nog delta i fullmäk­ti­ge­mötena, får inte rösta men uttala sig, viktigt med tanke på den åländska intres­se­be­vak­ningen. Hon gläder sig över att behörig­hets­lagen som funnits många år i Finland, äntligen ska träda i kraft även på Åland.

– Jag följer med det som händer på Åland, läser Nya Åland och Ålands­tid­ningen på nätet. Tyvärr har jag ingen ersättare från Åland i fullmäktige.

Regeringen har inte inkluderat Åland i SOTE-reformen.

Marjo upplever det som en förmån att via styrel­seen­ga­ge­manget få mer infor­mation om allt som är aktuellt inom det sociala området. Behörig­hets­lagen disku­teras igen styrelsen, oro finns för att lagen ska slopas, att regeringen ska minska på utbild­nings­kravet. Det skulle vara en ledsam tillba­kagång.

– Socia­lar­be­tart­jäns­terna borde inte bli färre. Socialråd­givare borde inte få ersätta socia­lar­betare med tanke på rätts­sä­ker­heten. Tolkningen av lagtex­terna har blivit allt svårare.

Om SOTE-reformen säger Marjo att hälsovården priori­teras på bekostnad av socialvården, dessutom kan det gå så att nästa regering inte fullföljer SOTE-planerna.

– Regeringen har inte inklu­derat Åland i SOTE-reformen. Åland har egen social- och hälsovårds­lags­tiftning som inte ändras. Skatterna på Åland höjs, mer pengar flyttas över till Finland från Åland som inte ens tillfrågas om sin åsikt om nya lagar för Sipiläs regering skickar inte alltid lagtext till påseende i svensk översättning innan lagen träder i kraft.

Marjo är inte odelat förtjust över att FPA tagit över utbetal­ningen av utkomsts­tödet. Hon vet att exempelvis de som har 50 euro mer i hyra än normhyran inte får bistånd för det som övers­tiger normhyran.

– Socia­lar­be­tarna kände sina klienter och kunde vid behov ge extra bistånd. FPA:s system är alltför snävt.

I hjärtat ålänning

Marjo är tvåspråkig, i Åbo verkar hon på båda språken.

Tanken att söka jobbet i Åbo väcktes då socia­lar­be­taren som hade tjänsten före Marjo i mejl infor­merade sina åländska kollegor att hon skulle bli föräl­dra­ledig och behövde en vikarie.

– Först tänkte jag inte söka tjänsten, men märkte efter en tid att vikariatet ännu inte var tillsatt. Jag har inte fast tjänst ännu, men min föregångare har sagt upp sig och tänsten ska lediganslås snart. Om jag har hälsan planerar jag jobba tills jag år 67, säger Marjo.

I föräl­dragården i Pemar 20 kilometer från Åbo bor Marjos dotter. Nu är hon närmare sin familj, 20-åriga barnbarnet träffar hon i Åbo då han väntar på bussen hem.

Sitt hus i Lemland har hon kvar och som pensionär planerar hon flytta tillbaka. Kanske hon då igen blir politiskt aktiv. Hon är social­de­mokrat och var medlem av kultur- och fritids­nämnden i Lemland.

Sunniva Ekbom