Som 60+ vill Marjo Österberg ha ett lugnare arbbetsliv. Som socialsekreterare eller eller socialchef i olika kommuner på Åland måste hon ibland bråka med politikerna.

 

 

Jag är fort­fa­rande skri­ven på Åland men job­bar i Åbo som socia­lar­be­tare på ÅUCS. På fri­ti­den behö­ver jag inte fun­dera på nästa års bud­get, säger Marjo Österberg.

Socialarbetare Marjo Österberg är till­baka i Egentliga Finland.

– Just nu trivs jag med att bo och jobba i Åbo. Fastän jag växte upp på lan­det i smås­ta­den Pemar är jag innerst inne en stors­tadsbo. Nu bor jag nära salu­hal­len, kon­sert­huset och teatrarna.

På fri­ti­den har hon tillgång till Åbos rika kul­tur­liv, har kon­ser­ta­bon­ne­mang, museiårs­kort och nära till sta­dens stora, fina bibliotek.

Som socia­lar­be­tare på det stora uni­ver­si­tetss­juk­huset hjäl­per hon varje vecka ålän­nin­gar, pla­ne­rar exem­pel­vis hem­re­san och hem­koms­ten. Hennes långa erfa­ren­het från socialt arbete på Åland gör att hon vet precis vart hon ska vända sig för att den uts­krivna patien­ten får den ser­vice hen har rätt till i hem­kom­mu­nen. Socialvården på Åland är lite annor­lunda organ­se­rad än i övriga Finland.

– I Åbo upps­kat­tar ålän­nin­garna att få hjälp av en svensksprå­kig socia­lar­be­tare med bakgrund på Åland. Det är så bra att jag har kuns­kap om socialvår­den på Åland. Hur det är i Österbotten hål­ler jag på att lära mig för vi har också lång­väga patien­ter därifrån.

På job­bet möter hon ofta döden, bemö­ter dödss­juka män­nis­kor och deras anhö­riga. Den gån­gen hon var med om att ett barn dog var fruk­tans­värt sorgligt.

En del patien­ter fly­ger varje dag tur och retur Mariehamn-Åbo. I som­ras blev det problem då flyg­bo­la­get gick i konkurs.

– Då jag som van­ligt ringde rese­byrån för att bes­tälla bil­jet­ter fick jag höra att flyg­bo­la­get gick i kon­kurs för tre tim­mar sedan. Finnairs flyg har inte bra res­ti­der med tanke på patien­ter­nas behov.

Landskapsregeringen har ett avtal med det nya flyg­bo­la­get som fly­ger till och från Åland.

Talentia-aktivist

Marjo är till­baka i Talentias sty­relse för Egentliga Finland och beva­kar även Ålands int­res­sen. Tidigare var hon även full­mäk­ti­ge­le­da­mot vil­ket hon inte kan göra som sty­rel­se­med­lem men nog delta i full­mäk­ti­ge­mö­tena, får inte rösta men uttala sig, vik­tigt med tanke på den åländska int­res­se­be­vak­nin­gen. Hon glä­der sig över att behö­rig­hets­la­gen som fun­nits många år i Finland, änt­li­gen ska träda i kraft även på Åland.

– Jag föl­jer med det som hän­der på Åland, läser Nya Åland och Ålandstidningen på nätet. Tyvärr har jag ingen ersät­tare från Åland i fullmäktige.

Regeringen har inte inkluderat Åland i SOTE-reformen.

Marjo upple­ver det som en förmån att via sty­rel­seen­ga­ge­man­get få mer infor­ma­tion om allt som är aktuellt inom det sociala områ­det. Behörighetslagen dis­ku­te­ras igen sty­rel­sen, oro finns för att lagen ska slo­pas, att rege­rin­gen ska minska på utbild­nings­kra­vet. Det skulle vara en led­sam tillbakagång.

– Socialarbetartjänsterna borde inte bli färre. Socialrådgivare borde inte få ersätta socia­lar­be­tare med tanke på rätts­sä­ker­he­ten. Tolkningen av lag­tex­terna har bli­vit allt svårare.

Om SOTE-refor­men säger Marjo att häl­sovår­den prio­ri­te­ras på bekost­nad av socialvår­den, des­su­tom kan det gå så att nästa rege­ring inte fullföl­jer SOTE-planerna.

– Regeringen har inte inklu­de­rat Åland i SOTE-refor­men. Åland har egen social- och häl­sovårds­lags­tift­ning som inte ändras. Skatterna på Åland höjs, mer pen­gar flyt­tas över till Finland från Åland som inte ens tillfrå­gas om sin åsikt om nya lagar för Sipiläs rege­ring skic­kar inte all­tid lag­text till påseende i svensk över­sätt­ning innan lagen trä­der i kraft.

Marjo är inte ode­lat fört­just över att FPA tagit över utbe­tal­nin­gen av utkomsts­tö­det. Hon vet att exem­pel­vis de som har 50 euro mer i hyra än norm­hy­ran inte får bistånd för det som övers­ti­ger normhyran.

– Socialarbetarna kände sina klien­ter och kunde vid behov ge extra bistånd. FPA:s sys­tem är alltför snävt.

I hjärtat ålänning

Marjo är tvåsprå­kig, i Åbo ver­kar hon på båda språken.

Tanken att söka job­bet i Åbo väck­tes då socia­lar­be­ta­ren som hade tjäns­ten före Marjo i mejl infor­me­rade sina åländska kol­le­gor att hon skulle bli föräl­dra­le­dig och behövde en vikarie.

– Först tänkte jag inte söka tjäns­ten, men märkte efter en tid att vika­ria­tet ännu inte var till­satt. Jag har inte fast tjänst ännu, men min föregån­gare har sagt upp sig och täns­ten ska ledi­ganslås snart. Om jag har häl­san pla­ne­rar jag jobba tills jag år 67, säger Marjo.

I föräl­dragår­den i Pemar 20 kilo­me­ter från Åbo bor Marjos dot­ter. Nu är hon när­mare sin familj, 20-åriga barn­bar­net träf­far hon i Åbo då han vän­tar på bus­sen hem.

Sitt hus i Lemland har hon kvar och som pen­sio­när pla­ne­rar hon flytta till­baka. Kanske hon då igen blir poli­tiskt aktiv. Hon är social­de­mo­krat och var med­lem av kul­tur- och fri­tids­nämn­den i Lemland.

Sunniva Ekbom