Ögonblicket är magiskt då den som får handledning kommer på lösningen under det reflekterande samtalet!

 

Erfaren­heter av att han­dle­da föräl­drar, per­son­al och lärare som kura­tor vid Kårkul­la och som spe­cial­lärare fick Chris­tel Sundqvist att fors­ka i han­dledande verk­samhet när hon dok­tor­erade inom spe­cialped­a­gogik vid Åbo Akade­mi.

– Både i Sverige och Norge är han­dled­nin­gen vik­ti­gare i daghem och skolor än i Fin­land. I ÅA bet­onas den han­dledande rollen kanske ändå mer än i fin­s­ka uni­ver­sitet, säger Chris­tel Sundqvist.

I år är hon tjän­s­tledig från ÅA för att job­ba som biträ­dande pro­fes­sor i ped­a­gogik vid Nor­duni­ver­sitetet i Norge. Vid ÅA under­vis­ar hon bland annat i han­dled­ning för bli­vande spe­cial­barn­trädgård­slärare. Kursen avs­lu­tar studier­na, efter att de studerande fått insikt i hur oli­ka funk­tion­shin­der påverkar bar­nen.

Aktivt lyssnande

I syn­ner­het de ambulerande spe­cial­barn­trädgård­slärare behöver trä­na upp han­dledande sam­tal.

En bra han­dled­ning utgår från sam­tal­steknik och aktivt lyssnande, mer än tricks och tips. Han­dledaren använ­der sig av accep­tans, respekt, bekräf­telse och är ärlig i sin oro kring att bar­net inte får utveck­la sina för­må­gor. Den nordiska mod­ellen för han­dled­ning und­viker att ge råd, i stäl­let ställs de utmanande frå­gor­na som väck­er till reflek­tion. I USA finns ock­så en han­dled­ningstra­di­tion att observera och sedan ge goda råd för hur prob­le­men ska lösas.

– Den han­dledande spe­cial­barn­trädgård­slärarens roll är att stäl­la de utmanande frå­gor­na för att få den andra att reflek­tera, vidga per­spek­tivet och hit­ta fram till svaren själv. Insik­ter kom­mer när en tänker högt, reflek­ter­ar kring en besvärlig sit­u­a­tion. När det hand­lar om rela­tion­er behövs reflek­terande diskus­sion­er, förk­larar Chris­tel Sundqvist.

En bra handledning utgår från samtalsteknik och aktivt lyssnande, mer än tricks och tips.

– Han­dledaren ska ha red­skap för att föra struk­tur­erade sam­tal kring barn och vid behov inte heller vara rädd att lyf­ta fram sin egen kun­skap om barn med särskil­da behov som en följd av exem­pelvis neu­rop­syki­a­triska störningar, vik­tig infor­ma­tion om oli­ka diag­noser som ped­a­goger­na behöver för att vidga sin förståelse för bar­net. Jag brukar rek­om­mendera både obser­va­tion och reflek­terande sam­tal som en god mod­ell för han­dled­ning. Bar­nets tid är så dyr­bar, bar­net har inte tid att vän­ta – det behövs även råd och verk­tyg för att stö­da bar­nets utveck­ling.

Bar­nets prob­lem kan ha mån­ga orsak­er. Barn som väx­er upp i otryg­ga hem, med föräl­drar som exem­pelvis är alko­holis­ter eller har psykiska prob­lem är sådant som per­son­alen möter i sin arbetsvardag. Som roman­för­fattare skriv­er Chris­tel Sundqvist om flick­or som väx­er upp under svåra förhål­lan­den. Hon har själv erfaren­het av att växa upp i en familj med alko­holism.

Tids­bris­ten under arbets­da­gen med bar­nen led­er till att ped­a­goger­na har allt­för lite tid att reflek­tera, där­för behövs pro­fes­sionel­la sam­tal med en spe­cial­barn­trädgård­slärare, möten i en diskus­sion som har en rik­t­ning mot en lös­ning.

Först klargörs förvänt­ningar­na på han­dled­nin­gen hos per­son­alen och han­dledaren förk­larar att de till­sam­mans ska lösa prob­le­men. Tekniken för de reflek­terande sam­tal­en är att struk­tur­era sam­talet, ringa in prob­lemet och ta fram fak­ta innan lös­nin­gen kan diskuteras. För att så ska ske ska han­dledaren lyssna aktivt vilket hen vis­ar med att parafrasera, bekräf­ta med andra ord det som den andra säger. Han­dledaren ska stan­na upp och sam­man­fat­ta och stäl­la per­spek­tivvidgande frå­gor. Inte stan­na upp vid de sit­u­a­tion­er som är prob­lema­tiska för bar­net, men nog kartläg­ga det som kan störa bar­net.

– Mer kon­struk­tivt är att pra­ta om sit­u­a­tion­er då bar­net funger­ar bra.

Ro åt samma håll

Chris­tel Sundqvists erfaren­het från kursen är att barn­trädgård­slärar­na och socionomer­na är otroligt engager­ade och pos­i­tivt inställ­da till han­dled­ning som en vik­tig del av deras kom­mande arbete. Som exam­i­na­tion­suppgift ska de han­dle­da någon i per­son­alen på sin prak­tik­plats och skri­va en reflek­terande rap­port vilket brukar vara givande för henne att ta del av. Hon vet hur fascinerande det är få uppl­e­va hur de rät­ta frå­gor­na gör att per­son­alen kom­mer fram till prob­lem­lös­nin­gen. Och då en kom­mer på lös­nin­gen själv är moti­va­tio­nen stark att omsät­ta den i prak­tiken.

Mer konstruktivt är att prata om situationer då barnet fungerar bra.

– Att vara konkret mod­ellex­em­pel för hur en kan hantera oli­ka sit­u­a­tion­er med ett barn kan fungera då en ska han­dle­da och vägle­da assis­ten­ter på daghem­met. Den ambulerande spe­cial­barn­trädgård­släraren kan med fördel vara med i daghemsverk­samheten en hel dag för att observera bar­nets inter­ak­tion med per­son­alen och andra barn, eller vara i enrum med bar­net för att tes­ta vis­sa för­må­gor med bar­net. Tid med bar­net hjälper han­dledaren att kom­ma på de rät­ta frå­gor­na som ska förd­ju­pas, förk­larar Sundqvist.

För att bar­nen ska utveck­las bör per­son­alens bemö­tande av bar­net på daghem­met och hem­ma av föräl­drar­na stäm­ma överens. Bar­net mår bra av sam­ma rik­t­ning både på dagis och hem­ma. Där kom­mer han­dled­ning av föräl­drar­na in, vilket Chris­tel Sundqvist ock­så nud­dar vid under sin kurs. Chris­tel ser fram emot näs­ta läsår då det igen är dags för han­dled­ning för de bli­vande spe­cial­barn­trädgård­slärar­na.

– Det ska bli spän­nande att får höra om de han­dled­er myck­et i sitt jobb. Vi skulle behö­va en kartläg­gn­ing av hur spe­cial­barn­trädgård­slärar­na job­bar.

Sun­ni­va Ekbom