Att se individen, visa respekt och ha ett positivt förhållningssätt är grundläggande faktorer, såväl i klientarbete som i alla möten med medmänniskor, men inte alltid så lätt att omsätta i praktiken.

 

 

Norskutveck­lade Inter­na­tion­al Child Devel­op­ment Pro­gramme (ICPD), eller Vägledande sam­spel, är ett häl­sofräm­jande rela­tions- och empat­i­baser­at pro­gram som ska främ­ja lyhörd­het och pos­i­tivt, respek­t­fullt sam­spel. Pro­gram­met tilläm­pas redan i mån­ga län­der, men är fort­farande rel­a­tivt okänt i Fin­land.

– Vägledande sam­spel är utveck­lat med respekt för bar­net i fokus, men funger­ar lika bra i alla ålder­s­grup­per. Det är ett pro­gram, som hand­lar om med­män­skligt bemö­tande och empati, säger Pamela Anti­la, sakkun­nig i utveck­lingsp­sykolo­gi i staden Vasas famil­jevård­steam, ICDP-utbil­dare och ord­förande för den tvåspråki­ga förenin­gen ICDP Fin­land r.f.

– Det är inte alltid så lätt att omsät­ta i prak­tiken, även om det egentli­gen är enkla sak­er. Dagli­ga exem­pel vis­ar att vi inte bemöter vår omvärld speciellt respek­t­fullt, Vägledande sam­spel används på flera håll i Fin­land, främst inom socialvår­den och i småbarn­sped­a­gogiken.

– Pro­gram­met är utveck­lat för föräl­drastöd, men kan tilläm­pas på mån­ga oli­ka områ­den.

I Vasa används ICDP inom socialt arbete för barn­famil­jer, barn­sky­d­dets inten­si­fier­ade famil­jear­bete och inom famil­je- och insti­tu­tionsvår­den. Bland annat har hela per­son­alen på barn­sky­d­dets boen­deen­het Män­tykoti fått grun­dut­bild­ning i Vägledande sam­spel, och har tag­it i bruk pro­gram­met i sitt arbete.

Det ordnas en ICDP-konferens i Norden vartannat år, och 2019 arrangeras konferensen i Finland.

– För att upprät­thål­la sina kun­skaper deltar per­son­alen på Män­tykoti i vägled­ning var­je månad, det är en förut­sät­tning för att upprät­thål­la förhåll­ningssät­tet. Att vara sen­si­tiv och verk­li­gen se bar­net kräver självin­sikt och jobb av oss vux­na, kon­stat­er­ar Anti­la.

– Jag hop­pas att utbild­nin­gen ska bli allmännare inom både socialvår­den och utbild­nin­gen över­lag. Det kan inver­ka pos­i­tivt ock­så på inlärn­ingsre­sul­tat­en, säger Gabriel­la Kon­sell, ledande skolku­ra­tor på sven­s­ka i Par­gas och sekreter­are för ICDP Fin­land.

Utvecklas hela tiden

Två nors­ka pro­fes­sor­er utveck­lade grun­der­na till ICDP eller Vägledande sam­spel (fi. Kan­nus­ta­va vuorovaiku­tus) vid Oslo uni­ver­sitet på 1980-talet, och sedan dess har pro­gram­met ökat i pop­u­lar­itet och utveck­lats kon­tin­uerligt.

Pro­gram­met grun­dar sig på bland annat utveck­lingsp­sykol­o­gisk, neu­rop­sykol­o­gisk och ped­a­gogisk forskn­ing och syf­tar, enligt icdp.fi, till att öka för­må­gan att förstå och respek­tera varan­dra genom att utveck­la och stär­ka lyhörd­het och empati. Det pos­i­ti­va sam­spelet mel­lan omsorgs­gi­vare och omsorgsta­gare stärk­er man genom att använ­da dialoger med oli­ka sam­spel­ste­man för att öka sen­si­tiviteten hos omsorgs­gi­varen. ICDP erb­jud­er verk­tyg för att till exem­pel tol­ka till­stånd och känslor för att kun­na anpas­sa och svara sen­si­tivt på bar­nets behov.

– FN:s barnkon­ven­tion bet­onar respek­t­fullt bemö­tande, och ICDP ger verk­tyg för det. En emo­tionell rela­tion till omsorgsta­garen är grun­den för kom­mu­nika­tio­nen. Det är vik­tigt att man vis­ar intresse, föl­jer bar­nets ini­tia­tiv, har en nära dia­log, bekräf­tar och ger erkän­nande, lis­tar Anti­la.

Skapar dialog

En meningsska­pande dia­log får man om man lyssnar, är entu­si­astisk och hit­tar ett gemen­samt fokus som ska­par innehåll och mening i sam­talet.

– Grun­den är vår upp­fat­tning om bar­net i omsorgssi­t­u­a­tio­nen, den är nyck­eln till allt. ICDP hjälper oss att påver­ka och stär­ka en pos­i­tiv upp­fat­tning om bar­net och dess resurs­er, säger Kon­sell.

En reglerande dia­log behövs ock­så, där man på ett respek­t­fullt sätt kan plan­era steg för steg, och ge anpas­sat stöd eller pos­i­tiv gränssät­tning, som att se till att man föl­jer fas­ta ruti­n­er, för att min­s­ka stress som nya sit­u­a­tion­er kan ge upphov till.

– Utå­tagerande barn kan behö­va en viss miljö, då kan man tän­ka på hur vi kan göra för att anpas­sa utmanande sit­u­a­tion­er, och reglera sit­u­a­tio­nen istäl­let för bar­net.

Gabriel­la Kon­sell, som har klien­ter i åldern 6–13 år, använ­der ofta den reglerande dialo­gen.

– Den funger­ar för till exem­pel strate­gi­er för inlärn­ing, och för att lära sig klä på sig, egentli­gen i alla sit­u­a­tion­er som kräver någon form av planer­ing och självkon­troll. Det går bra att anpas­sa stödet till behoven.

Pamela Anti­la använ­der ICDP hela tiden, i sitt arbete inom famil­jevår­den och som utbil­dare och vägledare.

– ICDP är inte en metod utan ett förhåll­ningssätt, och jag har stor nyt­ta av det i föräl­drastöd­sar­betet. Vi bet­onar inte instruk­tiv han­dled­ning, utan under­stryk­er att man ska anpas­sa sig till bar­nets till­stånd. ICDP funger­ar ock­så om omsorgsta­gar­na har oli­ka kul­turell bak­grund. Då försök­er vi hit­ta mön­ster som redan finns, och stö­da det pos­i­ti­va, säger Anti­la.

Vägledande sam­spel används i över 40 län­der och har god­känts av såväl Unicef som WHO som ett sätt att tryg­ga de män­skli­ga rät­tigheter­na och i syn­ner­het bar­nens rätt till respek­t­fullt bemö­tande, enligt FN:s barnkon­ven­tion.

Åsa Nyman