Att se individen, visa respekt och ha ett positivt förhållningssätt är grundläggande faktorer, såväl i klientarbete som i alla möten med medmänniskor, men inte alltid så lätt att omsätta i praktiken.

 

 

Nors­kut­vecklade Inter­na­tio­nal Child Deve­lop­ment Pro­gramme (ICPD), eller Vägle­dande sams­pel, är ett häl­sofräm­jande rela­tions- och empa­ti­ba­se­rat pro­gram som ska främja lyhörd­het och posi­tivt, res­pekt­fullt sams­pel. Pro­gram­met til­läm­pas redan i många län­der, men är fort­fa­rande rela­tivt okänt i Fin­land.

– Vägle­dande sams­pel är utvecklat med res­pekt för bar­net i fokus, men fun­ge­rar lika bra i alla åldersgrup­per. Det är ett pro­gram, som hand­lar om med­mänskligt bemö­tande och empati, säger Pamela Antila, sak­kun­nig i utvecklingsp­sy­ko­logi i sta­den Vasas famil­jevårds­team, ICDP-utbil­dare och ordfö­rande för den tvåsprå­kiga före­nin­gen ICDP Fin­land r.f.

– Det är inte all­tid så lätt att omsätta i prak­ti­ken, även om det egent­li­gen är enkla saker. Dagliga exem­pel visar att vi inte bemö­ter vår omvärld speciellt res­pekt­fullt, Vägle­dande sams­pel används på flera håll i Fin­land, främst inom socialvår­den och i små­barns­pe­da­go­gi­ken.

– Pro­gram­met är utvecklat för föräl­dras­töd, men kan til­läm­pas på många olika områ­den.

I Vasa används ICDP inom socialt arbete för barn­fa­mil­jer, barns­kyd­dets inten­si­fie­rade famil­jear­bete och inom familje- och ins­ti­tu­tionsvår­den. Bland annat har hela per­son­alen på barns­kyd­dets boen­deen­het Män­ty­koti fått grun­dut­bild­ning i Vägle­dande sams­pel, och har tagit i bruk pro­gram­met i sitt arbete.

Det ordnas en ICDP-konferens i Norden vartannat år, och 2019 arrangeras konferensen i Finland.

– För att upprätthålla sina kuns­ka­per del­tar per­son­alen på Män­ty­koti i vägled­ning varje månad, det är en förut­sätt­ning för att upprätthålla förhåll­nings­sät­tet. Att vara sen­si­tiv och verkli­gen se bar­net krä­ver själ­vin­sikt och jobb av oss vuxna, kons­ta­te­rar Antila.

– Jag hop­pas att utbild­nin­gen ska bli all­män­nare inom både socialvår­den och utbild­nin­gen över­lag. Det kan inverka posi­tivt också på inlär­nings­re­sul­ta­ten, säger Gabriella Kon­sell, ledande skol­ku­ra­tor på svenska i Par­gas och sekre­te­rare för ICDP Fin­land.

Utvecklas hela tiden

Två norska pro­fes­so­rer utvecklade grun­derna till ICDP eller Vägle­dande sams­pel (fi. Kan­nus­tava vuo­ro­vai­ku­tus) vid Oslo uni­ver­si­tet på 1980-talet, och sedan dess har pro­gram­met ökat i popu­la­ri­tet och utvecklats kon­ti­nuer­ligt.

Pro­gram­met grun­dar sig på bland annat utvecklingsp­sy­ko­lo­gisk, neu­rop­sy­ko­lo­gisk och peda­go­gisk forsk­ning och syf­tar, enligt icdp.fi, till att öka förmå­gan att förstå och res­pek­tera varan­dra genom att utveckla och stärka lyhörd­het och empati. Det posi­tiva sams­pe­let mel­lan omsorgs­gi­vare och omsorgs­ta­gare stär­ker man genom att använda dia­lo­ger med olika sams­pels­te­man för att öka sen­si­ti­vi­te­ten hos omsorgs­gi­va­ren. ICDP erb­ju­der verk­tyg för att till exem­pel tolka tillstånd och käns­lor för att kunna anpassa och svara sen­si­tivt på bar­nets behov.

– FN:s barn­kon­ven­tion beto­nar res­pekt­fullt bemö­tande, och ICDP ger verk­tyg för det. En emo­tio­nell rela­tion till omsorgs­ta­ga­ren är grun­den för kom­mu­ni­ka­tio­nen. Det är vik­tigt att man visar int­resse, föl­jer bar­nets ini­tia­tiv, har en nära dia­log, bek­räf­tar och ger erkän­nande, lis­tar Antila.

Skapar dialog

En meningss­ka­pande dia­log får man om man lyss­nar, är entusias­tisk och hit­tar ett gemen­samt fokus som ska­par innehåll och mening i sam­ta­let.

– Grun­den är vår upp­fatt­ning om bar­net i omsorgs­si­tua­tio­nen, den är nyc­keln till allt. ICDP hjäl­per oss att påverka och stärka en posi­tiv upp­fatt­ning om bar­net och dess resur­ser, säger Kon­sell.

En regle­rande dia­log behövs också, där man på ett res­pekt­fullt sätt kan pla­nera steg för steg, och ge anpas­sat stöd eller posi­tiv gräns­sätt­ning, som att se till att man föl­jer fasta ruti­ner, för att minska stress som nya situa­tio­ner kan ge upp­hov till.

– Utå­ta­ge­rande barn kan behöva en viss miljö, då kan man tänka på hur vi kan göra för att anpassa utma­nande situa­tio­ner, och reglera situa­tio­nen istäl­let för bar­net.

Gabriella Kon­sell, som har klien­ter i åldern 6–13 år, använ­der ofta den regle­rande dia­lo­gen.

– Den fun­ge­rar för till exem­pel stra­te­gier för inlär­ning, och för att lära sig klä på sig, egent­li­gen i alla situa­tio­ner som krä­ver någon form av pla­ne­ring och själv­kont­roll. Det går bra att anpassa stö­det till beho­ven.

Pamela Antila använ­der ICDP hela tiden, i sitt arbete inom famil­jevår­den och som utbil­dare och vägle­dare.

– ICDP är inte en metod utan ett förhåll­nings­sätt, och jag har stor nytta av det i föräl­dras­töd­sar­be­tet. Vi beto­nar inte instruk­tiv hand­led­ning, utan under­stry­ker att man ska anpassa sig till bar­nets tillstånd. ICDP fun­ge­rar också om omsorgs­ta­garna har olika kul­tu­rell bakgrund. Då för­sö­ker vi hitta möns­ter som redan finns, och stöda det posi­tiva, säger Antila.

Vägle­dande sams­pel används i över 40 län­der och har god­känts av såväl Unicef som WHO som ett sätt att trygga de mänskliga rät­tig­he­terna och i syn­ner­het bar­nens rätt till res­pekt­fullt bemö­tande, enligt FN:s barn­kon­ven­tion.

Åsa Nyman