Socio­nomens profession är utan gränser. Människans behov är i centrum oberoende av var på jorden man är. Socio­no­myrket bär långt. Arbets­me­to­derna ska kultu­ran­passas men socio­no­mut­bild­ningen ska inte vara snävt kontext­bunden.

 

Maria Hallenius Henrysson är general­se­ke­terare för Socio­nomer utan gränser med kontor i Sverige, Norge och USA.

Marias väg till att starta upp och leda en organi­sation för socio­nomer gick via kommu­nal­po­li­tiken.

– Politi­keråren efter millen­nies­kiftet gjorde mycket för var jag är i dag, säger hon när vi träffas den första arbets­dagen efter hennes sommar­se­mester, på Varvs­gatan i Stockholm där kontoret finns.

– Men en som inte har mött utsatthet på riktigt kan inte driva en bistånd­sor­ga­ni­sation, fortsätter Maria sin historia.

Som socio­noms­tu­de­rande och väktare drog hon ut narko­maner ur toalet­terna på T-centralen och mötte misshandlade kvinnor.

Socionomer utan gränser erbjuder numera utvärdering av biståndsorganisationers sociala arbete.

Som kommu­nal­po­li­tiker profi­lerade hon sig som feminist, männis­ko­rätt­sak­tivist, för en starkare poliskår- och jämställd­hets­po­litik.

Männis­ko­rätt­si­deo­login och feminismen blev allt viktigare för henne. Maria valde socio­noms­tu­dierna som nyckel till konkret arbete med utsatta människor och kunskaps­ba­serat påver­kan­sarbete i männis­ko­rättsfrågor.

Hon skaffade sig yrkeser­fa­renhet från de flesta områden. I mitten av studierna extrak­näckte hon på ett psykiat­riskt team för hemlösa.

– Det var fruktansvärt slitigt de här åren men jag lärde mig så mycket och fick perspektiv på socialt arbete.

Maria jobbade också som socio­nom­konsult innan hon bestämde sig för att starta upp Socio­nomer utan gränser som tog modell av Läkare utan gränser.

Började med Haiti

Under Haiti-katastrofen år 2010 lades grunden. Bistånd­sor­ga­ni­sa­tionen växte fram på ett par månader.

– Det var tufft! Pressen skrev om den första organi­sa­tionen med tyngd­punkt på socialt bistånd­sarbete. I kontakt med byråkratin krympte våra visioner snabbt.

I dag har organi­sa­tionen en sektion också i Norge och på god väg i USA där företagss­pon­so­rerad humanitär verksamhet är väletablerad. Hos oss har hon haft kontakt med Yrkes­högs­kolan Arcada som utbildar socio­nomer men än så länge har fröet till en finländsk syster­sektion inte lett till skott.

Maria anlitas ofta för att föreläsa för blivande socio­nomer. I univer­si­tetet i Liberias huvudstad Monrovia har hon en stående inbjudan. Behovet är skriande i ett land med 250 socio­nomer för ca 4 miljoner invånare.

I dag fördelar Maria sin tid mellan konsul­tuppdrag och föreläs­ningar och organi­sa­tions­le­dars­kapet som är krävande med allt från infor­ma­tionsspridning och fundraising till att organisera bistånds­projekt som de långt gångna planerna på ett kvinnohus i Kapstaden i Sydafrika som ska erbjuda flickor och kvinnor skydd. Denna höst skickas socio­nomer från Sverige till Sydafrika för att starta upp verksam­heten.

– Tidigare erbjöd organi­sa­tionen socio­noms­tu­de­rande praktikplatser inom inter­na­tio­nella bistånd­sor­ga­ni­sa­tioner. Men prakti­kan­terna hade det inte lätt, var inte beredda på att ofta få göra så lite då arbets­kul­turen i värdlandet fungerar utifrån andra principer än de är vana vid från Sverige – den så viktiga handled­ningen saknas ofta.

Socio­nomer utan gränser erbjuder numera utvär­dering av bistånd­sor­ga­ni­sa­tioners sociala arbete. Maria har utvär­derat utifrån hållbar­hets­kri­te­rierna för socialt arbete inklusive förekomst av handledning av socio­no­merna och FN:s barnkon­vention bistånd­sarbete i Liberia bland barn som mist sina föräldrar under ebolae­pi­demin.

Lex Lotta på väg

Lex Lotta som Maria tog initia­tivet till i oktober i fjol efter dödsmiss­handeln av Lotta Rudholm i juni, har blivit en hjärtesak för henne och organi­sa­tionen.

– Jag blev så förbannad! Vi får inte ha 17 kvinnor per år som torteras ihjäl i Sverige på grund av att myndig­he­terna inte ger dem skydd. I Kongo med bristande demokrati torteras kvinnor, det får inte accep­teras i Sverige som ger sig ut för att vara en demokrati. Pinsamt!

Lotta Rudholms mördare var en villkorligt frigiven man. Maria och många fler med henne är med rätta upprörda över att han fick röra sig på fri fot. Snöboll­sef­fekten efter massde­mon­stra­tioner i Stockholm, Umeå och Härnösand, möten med politiker för att skapa opinion för lagstift­ningen och ett stort medie­gensvar har lett till att Lex Lotta som ett samarbete mellan Lotta Rudholms familj och Socio­nomer utan gränser också får en egen insam­lingss­tif­telse som ska jobba med utbildning och opinions­bildning.

– När jag väl har öppnat Pandoras ask är det lika bra att driva saken hela vägen, säger Maria Hallenius Henrysson beslutsamt med siktet ställt på att lagen går igenom år 2018.

Sunniva Ekbom