Socionomens profession är utan gränser. Människans behov är i centrum oberoende av var på jorden man är. Socionomyrket bär långt. Arbetsmetoderna ska kulturanpassas men socionomutbildningen ska inte vara snävt kontextbunden.

 

Maria Hal­le­nius Hen­rys­son är gene­ral­se­ke­te­rare för Socio­no­mer utan grän­ser med kon­tor i Sve­rige, Norge och USA.

Marias väg till att starta upp och leda en orga­ni­sa­tion för socio­no­mer gick via kom­mu­nal­po­li­ti­ken.

– Poli­ti­kerå­ren efter mil­len­nies­kif­tet gjorde myc­ket för var jag är i dag, säger hon när vi träf­fas den första arbets­da­gen efter hen­nes som­mar­se­mes­ter, på Varvs­ga­tan i Stock­holm där kon­to­ret finns.

– Men en som inte har mött utsatt­het på rik­tigt kan inte driva en bistånd­sor­ga­ni­sa­tion, fort­sät­ter Maria sin his­to­ria.

Som socio­noms­tu­de­rande och väk­tare drog hon ut nar­ko­ma­ner ur toa­let­terna på T‑centralen och mötte miss­hand­lade kvin­nor.

Socionomer utan gränser erbjuder numera utvärdering av biståndsorganisationers sociala arbete.

Som kom­mu­nal­po­li­ti­ker pro­fi­le­rade hon sig som femi­nist, män­nis­ko­rätt­sak­ti­vist, för en star­kare poliskår- och jäms­tälld­hets­po­li­tik.

Män­nis­ko­rätt­si­deo­lo­gin och femi­nis­men blev allt vik­ti­gare för henne. Maria valde socio­noms­tu­dierna som nyc­kel till kon­kret arbete med utsatta män­nis­kor och kuns­kaps­ba­se­rat påver­kan­sar­bete i män­nis­ko­rättsfrå­gor.

Hon skaf­fade sig yrke­ser­fa­ren­het från de flesta områ­den. I mit­ten av stu­dierna ext­rak­näckte hon på ett psy­kiat­riskt team för hem­lösa.

– Det var fruk­tans­värt sli­tigt de här åren men jag lärde mig så myc­ket och fick pers­pek­tiv på socialt arbete.

Maria job­bade också som socio­nom­kon­sult innan hon bes­tämde sig för att starta upp Socio­no­mer utan grän­ser som tog modell av Läkare utan grän­ser.

Började med Haiti

Under Haiti-kata­stro­fen år 2010 lades grun­den. Bistånd­sor­ga­ni­sa­tio­nen växte fram på ett par måna­der.

– Det var tufft! Pres­sen skrev om den första orga­ni­sa­tio­nen med tyngd­punkt på socialt bistånd­sar­bete. I kon­takt med byrå­kra­tin krympte våra visio­ner snabbt.

I dag har orga­ni­sa­tio­nen en sek­tion också i Norge och på god väg i USA där före­tagss­pon­so­re­rad huma­ni­tär verk­sam­het är väle­table­rad. Hos oss har hon haft kon­takt med Yrkes­högs­ko­lan Arcada som utbil­dar socio­no­mer men än så länge har fröet till en fin­ländsk sys­ter­sek­tion inte lett till skott.

Maria anli­tas ofta för att före­läsa för bli­vande socio­no­mer. I uni­ver­si­te­tet i Libe­rias huvuds­tad Mon­ro­via har hon en stående inb­ju­dan. Beho­vet är skriande i ett land med 250 socio­no­mer för ca 4 mil­jo­ner invå­nare.

I dag för­de­lar Maria sin tid mel­lan kon­sul­tupp­drag och före­läs­nin­gar och orga­ni­sa­tions­le­dars­ka­pet som är krä­vande med allt från infor­ma­tionssprid­ning och fun­drai­sing till att orga­ni­sera bistånds­pro­jekt som de långt gångna pla­nerna på ett kvin­no­hus i Kaps­ta­den i Sydafrika som ska erb­juda flic­kor och kvin­nor skydd. Denna höst skic­kas socio­no­mer från Sve­rige till Sydafrika för att starta upp verk­sam­he­ten.

– Tidi­gare erb­jöd orga­ni­sa­tio­nen socio­noms­tu­de­rande prak­tikplat­ser inom inter­na­tio­nella bistånd­sor­ga­ni­sa­tio­ner. Men prak­ti­kan­terna hade det inte lätt, var inte beredda på att ofta få göra så lite då arbets­kul­tu­ren i värd­lan­det fun­ge­rar utifrån andra princi­per än de är vana vid från Sve­rige – den så vik­tiga hand­led­nin­gen sak­nas ofta.

Socio­no­mer utan grän­ser erb­ju­der numera utvär­de­ring av bistånd­sor­ga­ni­sa­tio­ners sociala arbete. Maria har utvär­de­rat utifrån håll­bar­hets­kri­te­rierna för socialt arbete inklusive före­komst av hand­led­ning av socio­no­merna och FN:s barn­kon­ven­tion bistånd­sar­bete i Libe­ria bland barn som mist sina föräl­drar under ebo­lae­pi­de­min.

Lex Lotta på väg

Lex Lotta som Maria tog ini­tia­ti­vet till i okto­ber i fjol efter döds­miss­han­deln av Lotta Rud­holm i juni, har bli­vit en hjär­te­sak för henne och orga­ni­sa­tio­nen.

– Jag blev så för­ban­nad! Vi får inte ha 17 kvin­nor per år som tor­te­ras ihjäl i Sve­rige på grund av att myn­dig­he­terna inte ger dem skydd. I Kongo med bris­tande demo­krati tor­te­ras kvin­nor, det får inte accep­te­ras i Sve­rige som ger sig ut för att vara en demo­krati. Pin­samt!

Lotta Rud­holms mör­dare var en vill­kor­ligt fri­gi­ven man. Maria och många fler med henne är med rätta upprörda över att han fick röra sig på fri fot. Snö­boll­sef­fek­ten efter mass­de­mon­stra­tio­ner i Stock­holm, Umeå och Här­nö­sand, möten med poli­ti­ker för att skapa opi­nion för lags­tift­nin­gen och ett stort medie­gens­var har lett till att Lex Lotta som ett samar­bete mel­lan Lotta Rud­holms familj och Socio­no­mer utan grän­ser också får en egen insam­lingss­tif­telse som ska jobba med utbild­ning och opi­nions­bild­ning.

– När jag väl har öpp­nat Pan­do­ras ask är det lika bra att driva saken hela vägen, säger Maria Hal­le­nius Hen­rys­son bes­lut­samt med sik­tet ställt på att lagen går ige­nom år 2018.

Sun­niva Ekbom