”I jämförelse med andras problemfyllda upplevelser kan de egna bli  lättare att bära.” Det säger gruppledare Britt-Helen Tuomela-Holti på tal om fördelarna med Folkhälsans föräldragruppverksamhet.

 

 

Socia­lar­be­tare Britt-Helen Tuomela-Holti, tea­mans­va­rig för Folkhälsans rik­tade stöd för utsatta grup­per, har sitt kon­tor i Jakobstad men hela Svenskfinland som arbetsfält. I verk­sam­he­ten med FöräldraKraftgrupper är mål­sätt­nin­gen att stödja det som fun­ge­rar i barn­fa­mil­jerna. Folkhälsan ebju­der även famil­je­lä­ger under skol­lo­ven, FamiljeKraftläger på olika håll i Svenskfinland.

– Vänskapsband knyts mel­lan famil­jerna, som på ett läger där en ensamstående föräl­der nyinflyt­tad i en kom­mun bli­vit lovad en stöd­fa­milj med för­behål­let att hen själv skulle leta fram famil­jen i fråga. Barnet hit­tade en lek­kam­rat i en av famil­jerna på lägret, föräl­drarna bör­jade tala och de bodde des­su­tom inte alltför långt från varan­dra för att möj­lig­göra vec­kos­luts- och helg­vis­tel­ser med tanke på stöd­fa­miljs­kap, minns Britt-Helen.

Hon vet att sociala medier, de Whats Up ‑grup­per som föräl­drarna på lägren bru­kar skapa för att kunna hålla kon­takt efter de fem läger­da­garna bru­kar ge både med­känsla och stöd i det fort­satta föräldraskapet.

– Den stora vins­ten med grupp­verk­sam­het är att en inte längre är ensam med att uppleva bekym­mer i föräl­dra­rol­ler. Det säger alla grupp­del­ta­gare. Deltagarna bru­kar även börja upps­katta det de har som är bra, till exem­pel ett fun­ge­rande nät­verk. Resultatet av en bru­ka­ren­kät med föräl­drarna i en FöräldraKraftgrupp för tonårsfö­räl­drar var att efter att de delat med sig av sina liv­sö­den tyckte ingen att just hen hade det värst, säger Britt-Helen.

Dialogiska reflekterande grupper

Symptomatiskt för den pan­demi med restrik­tio­ner som råder, kom­mer nästa grupp 2021 arran­ge­ras digi­talt vil­ket öpp­nar upp för att föräl­drar utspridda i hela Svenskfinland kan komma sam­man. Det digi­tala rum­met gyn­nar små kom­mu­ner som kan ha svårt att samla ihop de 5–12 grupp­del­ta­gare som krävs för en Föräldrakraftgrupp.

– Det är en hög trös­kel att delta i en grupp med temat föräl­dras­kap. Vi beto­nar att var och en berät­tar just så myc­ket som hen är bekväm med. Som ledare stäl­ler vi inga som helst krav på del­ta­garna att berätta om sitt liv. Kravlösheten gör att de vågar och kan slappna av.

Britt-Helen leder grup­perna till­sam­mans med en kol­lega. Det delade ledars­ka­pet möj­lig­gör att lyhört och flexi­belt fånga upp del­ta­gar­nas behov. Arbetssättet är dia­lo­giskt, även de två ledarna emel­lan när de spå­nar till­sam­mans, tän­ker högt i dia­log kring de frå­ges­täll­nin­gar  som aktua­li­se­ras. Det gör de även med tanke på att vara roll­mo­del­ler för föräl­drarna, visa hur de kan fun­dera kring föräl­dras­kap till­sam­mans med part­nern. Hemläxor kan före­komma, till exem­pel att träna på lågaf­fek­tivt bemötande.

Som ledare ställer vi inga som helst krav på deltagarna att berätta om sitt liv.

De har erfa­ren­het av att ordna grup­per för nyfin­län­dare med hjälp av tolk. Fokus är då lagt på inter­kul­tu­rellt föräl­dras­kap. Vad innebär föräl­dras­kap i två kul­tu­rer, den fin­ländska och bakgrunds­kul­tu­ren? Hur und­viks kultur­krockar? Familjebegreppen skil­jer sig – vår kärn­fa­milj i kont­rast med famil­jen som består av hela släk­ten. De är vana att vända sig till släk­tin­gar i upp­fo­stringsfrå­gor, och tyc­ker att det känns tokigt att ta kon­takt med pro­fes­sio­nella som inte kän­ner dem från tidi­gare. De säger även att det i deras bakgrunds­kul­tu­rer inte finns någon annan att vända sig till än släk­ten i frå­gor kring föräl­dras­kap, kring par­re­la­tio­ner, kring det här med att leva tillsammans.

– Det dia­lo­giska, reflek­te­rande arbets­sät­tet kan kän­nas ovant för nyfin­län­dare. De kanske hellre skulle vilja få tyd­lig infor­ma­tion om gott föräl­dras­kap i Finland. De kan ha svårt att få ett grepp om vad Folkhälsan står för, var­ken socialvård eller skola unders­tällda myn­dig­he­ter. De har inte bott till­räckligt länge i Finland för att ha en klar bild av hur det fin­ländska sam­häl­let är upp­byggt. Många nyfin­län­dare bet­rak­tar oss grupple­dare som lärare, de lyss­nar och tar till sig.

Behov av gruppverksamhet är större än möjligheter

Föräldrarna, famil­jerna rek­ry­te­ras till grupp­verk­sam­he­ten via samar­bets­nät­ver­ket med social­byråer, skol­ku­ra­to­rer och för­sam­lin­gar. Med hjälp av skrift­liga rekom­men­da­tio­ner får de ta del av Folkhälsans avgiftsfria läger, FamiljeKraftgrupperna krä­ver inga rekommendationer.

Britt-Helen är med­ve­ten om att Folkhälsans grupp­verk­sam­het alls inte når ut till alla som skulle behöva stöd i föräldraskapet.

– De föräl­drar som käm­par med svåra problem i sina föräl­dras­kap, som upple­ver att de är helt på bot­ten orkar ofta inte delta i sådana här stödgrupper.

Britt-Helen framhål­ler att Folkhälsans Luciainsamling har träf­fat rätt då de insam­lade med­len används till grupp­verk­sam­het för barnfamiljer.

– De drar tunga lass i var­da­gen. Frön av hopp och förändring som varje gruppt­räff sår är så menings­fulla för hårt belas­tade föräl­drar. När jag var ny i verk­sam­he­ten arran­ge­rade vi två läger, nu är vi uppe i fem–sex per år.

Sunniva Ekbom