Människan är ett flockdjur. Utfrysning ur gruppen, ostracism, är ett folkhälsoproblem som botas med empati.

 

 

Under­vis­ningsråd Niina Junt­tila som fors­kat i ostracism vid Åbo uni­ver­si­tet, plä­de­rar för att empa­tin inte får glöm­mas bort i var­da­gen i sko­lorna, i klas­sun­der­vis­nin­gen och i sam­va­ron på rasterna.

Alla behö­ver ta i beak­tande egna och andras käns­lor, se till att bjuda in andra i grupp­ge­mens­ka­pen. Alla behö­ver vi vän­ner och social gemens­kap. Empati ska abso­lut inte bara vara någon­ting som används endast när skol­ku­ra­torn kom­mer in i klas­sen för att få till stånd en fun­ge­rande grupp­bild­ning och stödja ele­ver­nas psy­kiska hälsa.

– Social utes­täng­ning innebär social död. Det är smärt­samt att vara ensam mot sin vilja. Ett av våra grund­läg­gande behov är att bli accep­te­rade, bek­räf­tade sådana som vi är. Ostracism är utbredd i skol­värl­den. Kon­se­kven­serna av att känna sig ensam är att man lätt utsätts för mobb­ning, kränk­nin­gar, förkla­rar Niina Junttila.

Var tionde fin­län­dare lider av svår ensam­het. Den som är ensam under upp­växtå­ren ten­de­rar vara det även som vuxen. Sko­lan har här ett ans­var att bära.

– Kra­ven på att uppnå under­vis­ningsmå­len får inte innebära att lärarna glöm­mer bort att lära och stödja ele­verna att bli empa­tiska, vän­liga indi­vi­der med ett brett regis­ter sociala färdigheter.

Sociala färdigheter

Niina Junt­tila har fun­de­rat på vad det är som gör att vissa lärare är mer lyhörda än andra för att gripa in när en elev blir utfryst ur gruppen.

– Det kan bero på om man själv har erfa­ren­het av att ha bli­vit mob­bad. Då kän­ner en igen den mob­bade, läser av per­so­nens käns­lor. Det finns de lärare som haft ledar­rol­len redan under upp­väx­ten, en sådan lärare är inte lika lyhörd för att iden­ti­fiera, utfrys­ning och mobb­ning, säger Junttila.

– Men lära­rens upp­gift är inte att enbart under­visa i sko­läm­nena. Lära­ren ska även måna om och lära ut sociala fär­dig­he­ter så att alla ele­ver mår bra och trivs i sko­lan. Det krävs natur­ligt­vis även noll­to­le­rans vid mobb­ning, tidigt ingri­pande från lärar­nas sida.

Ofrivillig ensamhet går att bryta med god vilja och mod.

Forsk­nin­gen visar att kon­se­kven­serna av social utfrys­ning är sämre skolpres­ta­tio­ner föru­tom psy­kiskt illamående och risk för att ele­ven blir en hem­ma­sit­tare som helt iso­le­rar sig och inte alls får öva sig på sociala fär­dig­he­ter föru­tom att hen har svårt att klara sig genom skolan.

Beho­vet av ett socialt sam­man­hang och att bli bek­räf­tad av andra män­nis­kor är avgö­rande för att barn ska känna sig sedda och utveckla en god själv­känsla vil­ket främ­jar inlär­nin­gen och är en bra bas för att den unga även skaf­far sig yrkesutbildning.

I dis­kus­sio­nen om ensamma barn och unga bru­kar man lyfta fram dators­pe­len där spe­la­ren kan ingå i spel­ge­mens­ka­pen och för stun­den bryta sin iso­le­ring. Niina Junt­tila under­stry­ker dock att i dators­pe­let övar sig spe­la­ren inte på att bli socialt kom­pe­tent med män­nis­kor i rum­met där det behövs förmåga att avläsa mimik och annan non­ver­bal infor­ma­tion som för­med­las i växel­ver­kan indi­vi­der emel­lan. Dator­ge­mens­ka­pen är både en risk och en möj­lig­het, och den ersät­ter inte avsak­na­den av socialt umgänge på rasterna.

Bjud in i gemenskapen

Den ungas ensam­het kan gå så långt att hen säger att hen inte behö­ver kom­pi­sar, ånges­ten och käns­lorna av skam över att vara ensam, att det är något fel på en vänds till hat mot omvärl­den. Myc­ken smärta har den unga upplevt i och med utfrys­nin­gen ur gemenskapen.

Själv­käns­lan står på spel och hen får inte sitt behov av att känna menings­full sam­hö­rig­het till­go­do­sett. Forsk­nin­gen visar att i de flesta fall av skolsk­jut­nin­gar har det före­kom­mit ostracism under upp­väx­ten. Det bevi­sar att det är en fråga om liv och död att rea­gera och repa­rera i tid då någon i grup­pen blir utfryst, så den ensamma, utfrysta indi­vi­den inte ger igen med död­ligt destruk­tivt hat mot gruppen.

– Det finns medicin mot ostracism. Hen som är utfryst ur gemens­ka­pen behö­ver någon som stan­nar upp och lyss­nar – empa­tiskt bemö­tande. Friends-pro­gram­met som används i sko­lorna har visat sig mot­verka ensam­he­ten i skol­värl­den, ger ele­verna verk­tyg för socialt sams­pel, Junt­tila säger.

Alls inte alla barn har föräl­drar som de kan anförtro sig för att de är ensamma i sko­lan och kanske blir mob­bade. Det är allas ans­var att gripa in och se till att ingen blir utfryst ur grup­pen. Bar­net behö­ver bli sett och upps­kat­tat, få ett res­pekt­fullt bemö­tande, kär­lek. I annat fall får själv­käns­lan en rejäl törn och bar­net mis­ter kont­rol­len över sitt liv.

– Fokus ska vara på att alla 90 procent som inte är ensamma i Fin­land ändrar sig. Då blir det färre ensamma, depri­me­rade män­nis­kor bland oss. Att minska ensam­he­ten och mar­gi­na­li­se­rin­gen finns även ins­kri­vet i regeringsprogrammet.

Kanske Fin­land även skulle behöva en ensam­hets­mi­nis­ter vil­ket Stor­bri­tan­nien har.

Sun­niva Ekbom