Hur bemöter vi varandra, kollegor och klienter? Lena Skogholm ger oss nycklarna till de lyckade mötena – till fungerande kommunikation med människor i olika situationer.

 

Jag har upplevt Lena Skogholms medryc­kande före­läs­ning på Folkets hus i Rågsved, till­sam­mans med en grupp ans­tällda på en av stads­delsför­valt­nin­garna i Stockholm. Någon vecka senare pra­tar jag med henne över telefon.

Skogholm stö­der sin bemö­tan­de­kod på hjärn­forsk­ning som kom­mit fram till att hjär­nan har delar som härs­tam­mar från tidi­gare utvecklingss­ta­dier, det som hon kal­lar reptil­ och aph­jär­nan i skill­nad till män­nis­koh­jär­nan med det kog­ni­tiva tänkandet.

Människans rep­tilh­järna akti­ve­ras hos indi­vi­den i en stres­si­tua­tion – då kan hen bli para­ly­se­rad, ta till flyk­ten eller gå till attack. Bemötandet som lug­nar ned denna stres­siga situa­tion är tyd­lig, kort och koncis kom­mu­ni­ka­tion med infor­ma­tion om nästa steg.

– Vid stress rea­ge­rar vi också ofta med att bli emo­tio­nella. När vi bear­be­tar situa­tio­nen vill vi få våra käns­lor bek­räf­tade – det är aph­jär­nan som fun­ge­rar så. Vi vill bli förstådda, förkla­rar Lena Skogholm.

– I den situa­tio­nen hand­lar bemö­tan­det om att bek­räfta oron, lyssna in och komma på samma våglängd, kon­kre­ti­sera det man förstår av den andras berät­telse. Så små­nin­gom kan du ställa lös­nings­fo­kuse­rade frå­gor och förs­lag på alter­na­tiv för hur nästa steg kan se ut, det loc­kar fram per­so­nens kog­ni­tiva förmåga. Först när aph­jär­nans behov är bek­räf­tade, till­go­do­sedda kopplas den kog­ni­tiva, män­nis­koh­jär­nan på.

Uppmuntran till själv­bes­täm­mande, lös­nings­fo­kuse­rade öpp­nin­gar hjäl­per den andra att komma ut ur de nega­tiva käns­lorna. Undvik att prata om det som inte går att göra.

Därför är det slö­seri med tiden, med resur­ser att dis­ku­tera med den kog­ni­tiva hjär­nan med en per­son som är upp­fylld av sina käns­lor. En av nycklarna är att använda samma språk som mot­par­ten lyssna in hur den andra talar för att inte tala förbi den andra.

– Och vid ext­rem stress då det hän­der att vi bara har tillgång till den äldsta delen av hjär­nan, rep­tilh­jär­nan, behö­ver vi bli bemötta med vän­lig tyd­lig­het, med tyd­liga buds­kap i stil med direk­ti­ven vid brand.

Självbestämmande

Lena Skogholm beto­nar att kom­mu­ni­ka­tion hand­lar om att vara upp­märk­sam på vad den andra säger, avläsa den andras behov.

Uppmuntran till självbestämmande, lösningsfokuserade öppningar hjälper den andra att komma ut ur de negativa känslorna.

Individens själv­bes­täm­mande ska vara i cent­rum, den som lyss­nar och stö­der får inte ser­vera all­ting fär­digt. Lena refe­re­rar i sin bok Bemötandekoden till psy­ko­lo­gen Edward Decis teori om själv­bes­täm­mande som tar fram hur indi­vi­dens själv­bes­täm­mande bidrar till kom­pe­tens, menings­full­het och ska­par inre motivation.

Forskningen om spe­gel­neu­ro­nerna i hjär­nan ger Lena stöd för det kloka reso­ne­man­get att det lönar sig att visa väl­vilja, ha goda inten­tio­ner med sitt hand­lande. Det smit­tar av sig på mot­par­ten, vi imi­te­rar varan­dra vare sig vi vill det eller inte. Därför är det så vik­tigt att ge varan­dra kompli­man­ger lyfta fram det posi­tiva – det ska­par ett posi­tivt arbetsklimat.

Locka fram solskenshjärnan

– När vi blir stres­sade tap­par vi den reflek­te­rande, kog­ni­tiva förmå­gan. Den delen är också mest sam­manflä­tad med den del i hjär­nan som proces­sar våra posi­tiva käns­lor. När vi är stres­sade är det därför svå­rare att känna arbetsglädje, den del som är vår ”sols­kenh­järna” göms bakom våra ”stress­moln”, poäng­te­rar Lena Skogholm.

– Då har vi oftast bara tillgång till det sys­tem i vår hjärna som bear­be­tar nega­tiva käns­lor, grå­daskh­jär­nan. För att han­tera stres­sen, för att komma ut ur de nega­tiva käns­lorna behö­ver vi stra­te­gier både på individ­ och orga­ni­sa­tions­nivå, Hon påmin­ner oss också om att ett vän­ligt ord mitt i all stress mins­kar stres­sen, smit­tar av sig.

Det säger sig självt att om det inte finns tid att lyssna på och bek­räfta klien­terna som är så många, lyc­kas inte förändring­sar­be­tet. Det tar tid att lyssna in och vägleda, komma fram till håll­bara lös­nin­gar på svåra problem.

– Med tanke på att du ska hjälpa och stöda andra är det förstås också vik­tigt att du tar tid att ta hand om dig själv. Så är det också vid nöd­land­ning: ”Vuxna ska sätta på sig mas­ken först innan de hjäl­per andra.” Vi ener­gi­dekla­re­rar hus och skulle också kunna ener­gi­dekla­rera oss själva. Sortera bland det som tar och det som ger energi – så drab­bas vi inte av urlad­dade batterier.

Sunniva Ekbom