Svenskspråkiga barn och unga som enligt barnskyddslagen 71 § är i behov av särskild omsorg hänvisas till finskspråkig helhetsinriktad anstaltsvård.

 

 

Ledande socia­lar­be­tare Bettina von Kraemer inom barns­kyd­dets öppenvård i Helsingfors har hört unga berätta att de träf­fat psy­ko­lo­ger som talar en så urusel svenska att de inte kän­ner sig moti­ve­rade att fort­sätta vården.

Det här är unga som har svenska som sitt käns­lospråk, det språk de behö­ver för den hel­het­sin­rik­tade vår­den. I Helsingfors finns det även barn och unga inflyt­tade från Åland och Sverige i behov av ans­taltsvård, påpe­kar Bettina.

– Mångprofessionell ser­vice kan bli bort­kas­tad om den inte erb­juds på klien­tens modersmål. Effekten av terapi och miss­bru­karvård kan utebli, säger Bettina von Kraemer som tagit sig an frågan.

– Barnen har rätt att få vård och annan ser­vice på sitt modersmål även om de kan tala finska. Man kan inte för­vänta sig att svensksprå­kiga barn och famil­jer i utsatta situa­tio­ner själva skall orka bevaka sina int­res­sen gäl­lande rätt till ser­vice på sitt modersmål.

För tillfäl­let del­tar Bettina i flera arbetsgrup­per som arbe­tar för att förbättra den svensksprå­kiga ser­vicen för barn och famil­jer i Helsingfors. Bland annat kart­läggs tillgån­gen till ans­taltsvård och övrig ser­vice enligt barns­kydds­la­gen på svenska i Helsingfors.

Bettina hop­pas på effek­tiv rek­ry­te­ring av svensksprå­kig per­so­nal för att skapa svensksprå­kiga och tvåsprå­kiga enhe­ter eller avdelningar.

En till fem unga

Barnskyddet i Helsingfors har 80–100 svensksprå­kiga klien­ter. Bettina upps­kat­tar att en till fem unga i Helsingfors årli­gen är i behov av svensksprå­kig ans­taltsvård med särs­kild omsorg enligt barns­kydds­la­gen § 71.

Det är unga som har ett så destruk­tivt självs­ka­de­be­teende med exem­pel­vis miss­bruk och psy­kisk ohälsa att de behö­ver bli omhän­der­tagna och få mång­pro­fes­sio­nell särs­kild omsorg såsom ans­taltsvård, inten­siv miss­bru­karp­sy­kiat­risk vård på sitt modersmål svenska för att komma ut ur missbruket.

Barnen har rätt att få vård och annan service på sitt modersmål.

Avvänjningsvården ten­de­rar bli aktuell i allt yngre åldrar. Redan 13-årin­gar behö­ver miss­bruksvård. För att vår­den ska ha effekt ska den vara på den ungas modersmål.

– Då ser­vice finns på svenska blir ser­vice­be­ho­vet också mer syn­ligt. Brukarnas behov kom­mer fram då ser­vice finns att erb­juda, säger Bettina och stö­der sig på erfarenhet.

Bettina aktua­li­se­rar även beho­vet av svensksprå­kig famil­je­re­ha­bi­li­te­ring för huvuds­tads­re­gio­nen. Den när­maste svensksprå­kiga famil­je­re­ha­bi­li­te­ring­sen­he­ten där famil­jerna bor och får stöd för att förbättra sin växel­ver­kan famil­je­med­lem­marna emel­lan är i Raseborg.

Det är för långt borta med tanke på bar­nens skolgång och föräl­drar­nas arbetsplatser.

Dokumentationen är en vik­tig del av kon­tak­ten med socialvår­den. Just nu dis­ku­te­ras det nya enhet­liga patient­da­ta­sys­te­met Apotti som flera kom­mu­ner tar i bruk inom hälso- och socialvården.

Programmet är finsksprå­kigt och det behövs flera förändrin­gar i sys­te­met innan det fun­ge­rar även på svenska. Bettina har enga­ge­rat sig i frå­gan hur sys­te­met ska fun­gera för de klien­ter som vill läsa sin jour­nal på svenska, vil­ket de har rätt till.

Dessutom borde doku­men­ta­tio­nen göras i samråd med klien­ten i real­tid, vil­ket leder till att doku­men­ta­tio­nen ska ske på svenska för de svensksprå­kiga klienterna.

Det räc­ker inte med bara finska som dokumentationsspråk.

Glädjande nog är utbu­det hem som kan ta emot svensksprå­kiga barn och unga som behö­ver en famil­je­hemsplace­ring eller ett mot­tag­nings­hem rätt bra i huvuds­tads­re­gio­nen i dagsläget.

Bristande framtidstro

Inom barns­kyd­det märks effek­terna av pan­de­min och kli­mat­dis­kus­sio­nen. Bettina bekym­rar sig över den mod­lös­het och bris­tande fram­tid­stro bland barn och unga som växer upp i dag. Vi vuxna borde tänka ige­nom de här frå­gorna för att klara av att dis­ku­tera dessa komplice­rade teman med barnen.

– Varken föräl­drarna eller lärarna är alla gån­ger rus­tade för att tackla de här stora exis­ten­tiella frå­gorna. Om bar­nen och de unga inte kan dis­ku­tera med trygga vuxna om det som oroar dem, kan de bli depri­me­rade. Deprimerade barn och unga kan bli uta­ge­rande med självs­ka­de­be­teende. Det finns föräl­drar som drab­bats hårt av pan­de­min och bli­vit arbets­lösa. Problemen i hem­men hopas vil­ket kan leda exem­pel­vis till ökat miss­bruk och våld i hem­met, säger Bettina.

Dessutom uteblir ofta stö­det i nät­ver­ken av far- och morfö­räl­drarna nu under pan­de­min, sam­ti­digt som sko­lor har stängt. Distansundervisning är bes­vär­lig att klara av för en elev utan föräl­drar eller någon annan vuxen som kan hjälpa med skolarbetet.

Sunniva Ekbom