Ylva Krokfors kombinerar krävande heltidstjänst med forskning för sin oktorsavhandling om aktörskap bland äldre och socialarbetare på rehabiliteringsinstitutioner.

 

Via sitt arbete för Invalidförbundet rf får hon insyn i vilka behov per­so­ner med funk­tions­hin­der har.

– Jag trivs bra i min nuva­rande tjänst som sak­kun­nig i social- och häl­sovårds­po­li­tik vid Invalidförbundet rf. Här tar jag ställ­ning till all ny lags­tift­ning som berör för­bun­dets 30 000 med­lem­mar, förkla­rar pol.lic. Ylva Krokfors.

Just innan interv­jun en sep­tem­berför­mid­dag gick hon ige­nom den nya patient- och klientlagen.

– Minsta detalj ska grans­kas för att kon­se­kven­serna av bes­lu­tet inte bry­ter t ex mot FN:s dekla­ra­tion om funktionshinder.

På Nordic Social Work Conference i novem­ber kom­mer hon pre­sen­tera resul­ta­tet av en enkät med över 1 000 per­so­ner med funk­tions­hin­der med syfte att ringa in hur socialt arbete kan hjälpa dem. Av sva­ren fram­kom­mer bland annat att äldre kvin­nor med funk­tions­hin­der har risk för att bli utnytt­jade och har dålig ekonomi.

Aktiva äldre

I interv­jun Talentia gjorde med Ylva Krokfors för några år sedan berät­tade hon om sin dok­tor­sav­hand­ling om aktörs­kap hos äldre klien­ter och socia­lar­be­tare. Arbetet med dok­tor­sav­hand­lin­gen fort­sät­ter och nu vid sidan om en krä­vande heltidstjänst.

I fjol­som­ras var hon tjänst­le­dig, fors­kade på hel­tid och erhöll lön av Folkhälsan som behövde geron­to­lo­gisk forsk­ning för utvecklan­det av sin äldreom­sorg. Resultatet blev en lit­te­ra­tu­rö­ver­sikt av för­hands­grans­kade vetens­kapliga artiklar och dok­tor­sav­hand­lin­gar om aktörs­kap hos äldre hem­ma­boende i väst­värl­den. Litteraturöversikten är arti­kel num­mer två för doktorsavhandlingen.

Hemmet kan antingen förstärka eller försämra en äldre persons aktörskap.

– Min sök­ning bör­jade med ca 6 000 träf­far som jag filt­re­rade ned till fem artiklar och tre dok­tor­sav­hand­lin­gar. Denna forsk­ning om aktörs­kap är av rele­vans för Invalidförbundets med­lem­mar. Här har vi ett vik­tigt, nytt forsk­ning­sområde då det tidi­gare inte var van­ligt att per­so­ner med funk­tions­hin­der upprätt­höll en aktiv livss­til långt upp i åldrarna. Tänk på de grö­nas Kalle Könkkölä som job­bade ända tills han avled 68 år gam­mal, säger Ylva Krokfors.

Ur forsk­nin­gen hon plöjt ige­nom lyf­ter hon fram ett äldre par med funk­tions­hin­der. Paret kla­rar av var­da­gen tack vare ett hjälp­sys­tem, men om någon länk i sys­te­met fale­rar, kla­rar de sig inte.

På Nordic Social Work Conference i novem­ber kom­mer Krokfors pre­sen­tera en sam­man­fatt­ning av lit­te­ra­tu­rö­ver­sik­ten om äldre, hem­ma­boende män­nis­kors aktörskap.

– Hemmet kan antin­gen förs­tärka eller för­sämra en äldre per­sons aktörs­kap beroende på hur hen upple­ver hem­met och omgiv­nin­gen samt i hur­dant men­talt och fysiskt skick man är.

Motiverar klienten

För avhand­lin­gens tredje arti­kel har hon interv­juat äldre klien­ter och socia­lar­be­tare samt team­med­lem­marna i det mång­pro­fes­sio­nella tea­met kring klien­terna för att ta reda på hur de ser på socia­lar­be­ta­rens roll i tea­met. Krokfors har även varit med i mötet då socia­lar­be­ta­ren interv­juar den äldre för att belysa hur de äldres aktörs­kap aktua­li­se­ras. Forskningsfrågan är Hur kon­strue­ras aktörs­kap i det mång­pro­fes­sio­nella arbetet?

– Enligt rikt­lin­jerna ska sam­ta­let mel­lan klient och socia­lar­be­tare ta 30 minu­ter. Oftast visade sig tiden vara för kort.

För sin prak­tik­forsk­ning har Ylva Krokfors besökt en dagre­ha­bi­li­te­ring med kur­ser för äldre och följt med arbe­tet på en inter­nat­lik­nande reha­bi­li­te­ring­sin­rätt­ning. Ännu återstår att ställa forsk­ningsfrå­gorna på en reha­bi­li­te­ring­sav­del­ning på ett sjuk­hus. Krokfors vill ta reda på om det ger mer­värde om socia­lar­be­tarna frå­gar de äldre utifrån aktörs­kaps­pers­pek­ti­vet med aktörskapsfrågor.

Det teo­re­tiska ram­ver­ket häm­tar hon från Jyrki Jyrkämäs teori om atörs­kap som sla­git ige­nom stort i Finland.

– Jag har evi­dens för att socia­lar­be­ta­ren via aktörs­kapsfrå­gor kom­mer när­mare in på män­nis­kans livs­si­tua­tion. Ett exem­pel på en aktörs­kapsfråga är: Vad tyc­ker du om att göra? Frågan kan moti­vera klien­ten att exem­pel­vis ändra sin diet för att uppnå något mål. Viktigt är att äldre per­so­ner all­tid, även som svårt min­ness­juka bemöts som aktörer.

– Besvärligt är det med yngre per­so­ner med min­nes­juk­dom som bor på äldre­boen­den. De kan vara myc­ket fysiskt aktiva och lite aggres­siva, de skulle behöva ett akti­vare liv än den var­dag de är hän­vi­sade till på äldre­boen­det. En boen­de­lös­ning för dessa yngre min­ness­juka per­so­ner är min­nes­by­arna där invå­narna tryggt kan röra sig och vara aktiva.

Ylva Krokfors påta­lar bris­ter i hel­hets­sy­nen på den äldre klienten.

– Det räc­ker inte att läkare skri­ver ut ett motions­recept om per­so­nen inte har pen­gar till sim­halls­kor­tet. Det psy­ko­sociala pers­pek­ti­vet på den äldre per­so­nens situa­tion innebär att den pro­fes­sio­nella ser den äldres liv som hel­het och kan ge per­so­nen nöd­vän­digt stöd, t ex extra bistånd till ett simhallskort.

Till Ylvas familj hör en dot­ter som är lång­tidss­juk, har problem med and­nin­gen och stöd­be­hov närapå dyg­net runt. Ylva och bar­nets pappa har delad vård­nad – vec­kan då dot­tern är hos Ylva blir det inte tid över för forsk­ning efter arbetsdagen.

– Men dok­tor­sav­hand­lin­gen föl­jer med mig. Jag har stark vilja att få den färdig.

Sunniva Ekbom