Ylva Krokfors kombinerar krävande heltidstjänst med forskning för sin oktorsavhandling om aktörskap bland äldre och socialarbetare på rehabiliteringsinstitutioner.

 

Via sitt arbete för Invalid­för­bun­det rf får hon insyn i vil­ka behov per­son­er med funk­tion­shin­der har.

– Jag trivs bra i min nuvarande tjänst som sakkun­nig i social- och hälsovård­spoli­tik vid Invalid­för­bun­det rf. Här tar jag ställ­ning till all ny lags­tift­ning som berör för­bun­dets 30 000 medlem­mar, förk­larar pol.lic. Ylva Krok­fors.

Just innan inter­vjun en sep­tem­ber­för­mid­dag gick hon igenom den nya patient- och klient­la­gen.

– Min­s­ta detalj ska granskas för att kon­sekvenser­na av beslutet inte bry­ter t ex mot FN:s dekla­ra­tion om funk­tion­shin­der.

På Nordic Social Work Con­fer­ence i novem­ber kom­mer hon pre­sen­tera resul­tatet av en enkät med över 1 000 per­son­er med funk­tion­shin­der med syfte att ringa in hur socialt arbete kan hjäl­pa dem. Av svaren framkom­mer bland annat att äldre kvin­nor med funk­tion­shin­der har risk för att bli utnyt­t­jade och har dålig ekono­mi.

Aktiva äldre

I inter­vjun Tal­en­tia gjorde med Ylva Krok­fors för några år sedan berät­tade hon om sin dok­tor­savhan­dling om aktörskap hos äldre klien­ter och socialar­betare. Arbetet med dok­tor­savhan­dlin­gen fort­sät­ter och nu vid sidan om en krä­vande heltid­stjänst.

I fjol­som­ras var hon tjän­s­tledig, forskade på heltid och erhöll lön av Folkhäl­san som behövde geron­tol­o­gisk forskn­ing för utveck­lan­det av sin äldreom­sorg. Resul­tatet blev en lit­ter­aturöver­sikt av förhands­granskade veten­skapli­ga artik­lar och dok­tor­savhan­dlin­gar om aktörskap hos äldre hem­ma­boende i västvärlden. Lit­ter­aturöver­sik­ten är artikel num­mer två för dok­tor­savhan­dlin­gen.

Hemmet kan antingen förstärka eller försämra en äldre persons aktörskap.

– Min sökn­ing bör­jade med ca 6 000 träf­far som jag fil­tr­erade ned till fem artik­lar och tre dok­tor­savhan­dlin­gar. Den­na forskn­ing om aktörskap är av rel­e­vans för Invalid­för­bun­dets medlem­mar. Här har vi ett vik­tigt, nytt forskn­ing­som­råde då det tidi­gare inte var van­ligt att per­son­er med funk­tion­shin­der upprät­thöll en aktiv livsstil långt upp i åldrar­na. Tänk på de grö­nas Kalle Könkkölä som job­bade ända tills han avled 68 år gam­mal, säger Ylva Krok­fors.

Ur forsknin­gen hon plöjt igenom lyfter hon fram ett äldre par med funk­tion­shin­der. Paret klarar av varda­gen tack vare ett hjälp­sys­tem, men om någon länk i sys­temet faler­ar, klarar de sig inte.

På Nordic Social Work Con­fer­ence i novem­ber kom­mer Krok­fors pre­sen­tera en sam­man­fat­tning av lit­ter­aturöver­sik­ten om äldre, hem­ma­boende män­nisko­rs aktörskap.

– Hem­met kan anti­n­gen förstär­ka eller försäm­ra en äldre per­sons aktörskap beroende på hur hen upplever hem­met och omgivnin­gen samt i hur­dant men­talt och fysiskt skick man är.

Motiverar klienten

För avhan­dlin­gens tred­je artikel har hon inter­vju­at äldre klien­ter och socialar­betare samt teammedlem­mar­na i det mång­pro­fes­sionel­la teamet kring klien­ter­na för att ta reda på hur de ser på socialar­betarens roll i teamet. Krok­fors har även var­it med i mötet då socialar­betaren inter­vjuar den äldre för att belysa hur de äldres aktörskap aktu­alis­eras. Forskn­ings­frå­gan är Hur kon­strueras aktörskap i det mång­pro­fes­sionel­la arbetet?

– Enligt rik­tlin­jer­na ska sam­talet mel­lan klient och socialar­betare ta 30 minut­er. Oftast visade sig tiden vara för kort.

För sin prak­tik­forskn­ing har Ylva Krok­fors besökt en dagre­ha­bili­ter­ing med kurs­er för äldre och följt med arbetet på en inter­nat­lik­nande reha­bili­ter­ingsin­rät­tning. Ännu åter­står att stäl­la forskn­ings­frå­gor­na på en reha­bili­ter­ingsavdel­ning på ett sjukhus. Krok­fors vill ta reda på om det ger mervärde om socialar­be­tar­na frå­gar de äldre utifrån aktörskapsper­spek­tivet med aktörskaps­frå­gor.

Det teo­retiska ramver­ket häm­tar hon från Jyr­ki Jyrkämäs teori om atörskap som slag­it igenom stort i Fin­land.

– Jag har evi­dens för att socialar­betaren via aktörskaps­frå­gor kom­mer när­mare in på män­niskans livs­si­t­u­a­tion. Ett exem­pel på en aktörskaps­frå­ga är: Vad tyck­er du om att göra? Frå­gan kan motivera klien­ten att exem­pelvis ändra sin diet för att upp­nå något mål. Vik­tigt är att äldre per­son­er alltid, även som svårt min­nessju­ka bemöts som aktör­er.

– Besvärligt är det med yngre per­son­er med min­nesjuk­dom som bor på äldreboen­den. De kan vara myck­et fysiskt akti­va och lite aggres­si­va, de skulle behö­va ett akti­vare liv än den vardag de är hän­visade till på äldreboen­det. En boen­delös­ning för dessa yngre min­nessju­ka per­son­er är min­nes­b­yarna där invå­nar­na tryg­gt kan röra sig och vara akti­va.

Ylva Krok­fors påta­lar bris­ter i hel­hetssy­nen på den äldre klien­ten.

– Det räck­er inte att läkare skriv­er ut ett motion­sre­cept om per­so­n­en inte har pen­gar till simhall­sko­rtet. Det psykoso­ciala per­spek­tivet på den äldre per­so­n­ens sit­u­a­tion innebär att den pro­fes­sionel­la ser den äldres liv som hel­het och kan ge per­so­n­en nöd­vändigt stöd, t ex extra bistånd till ett simhall­sko­rt.

Till Ylvas familj hör en dot­ter som är långtidssjuk, har prob­lem med and­nin­gen och stöd­be­hov närapå dygnet runt. Ylva och bar­nets pap­pa har delad vård­nad – veck­an då dot­tern är hos Ylva blir det inte tid över för forskn­ing efter arbets­da­gen.

– Men dok­tor­savhan­dlin­gen föl­jer med mig. Jag har stark vil­ja att få den färdig.

Sun­ni­va Ekbom